Idag tog jag nästan på mig rollen som ordförande i Ämnesrådet för PAO-programmet. När vårt månadsmöte började kom det nämligen fram att vår ordförande tänkte avsluta sitt uppdrag från och med dagens möte. Så, hon gav oss några minuter att fundera och sedan fick vi anmäla vårt intresse. Till saken hör att det finns två stycken i rådet som har varit medlemmar i ett år, och det är hon som var ordförande och en annan tjej. De har alltså varit med längst. Den ena vill alltså inte vara ordförande längre och den andra tyckte inte att hon hade tid just nu.
Happ, så kvar sitter vi ett gäng nybörjare, som varit medlemmar i knappt en månad – och helt plötsligt ska någon av oss bli ordförande. Vem nappar inte på ett sånt erbjudande?! Jag gjorde det naturligtvis och meddelade glatt att jag ställde upp i ”valet” till posten. Det gjorde även en annan tjej och vips var vi alltså två om saken. Men efter ytterligare en tids betänketid så tog jag faktiskt tillbaka min intresseanmälan, har trots allt en hel del att ta itu med nästa termin för egen räkning, så jag kände att jag inte riktigt kommer hinna med. Dessutom har hon som då blev ordförande gått fler terminer på utbildningen än vad jag har, så det kändes rätt bra med någon som har lite mer rutin på programmet. Men det känns lite trist samtidigt naturligtvis, jag ville ju trots allt.
Det hade säkerligen varit jätteroligt att få ha det ansvaret, men det får ju inte gå ut över studierna... Men nästa gång, då jäklar är det min tur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar