Shopping i New York

Har börjat spana runt efter butiker som måste besökas, saker som ska göras och mat som ska ätas. En del av de ställen vi besökte på bröllopsresan ska definitivt besökas igen, men det finns ju en hel del annat i New York. Här är min lista - in the making - på butiker som ska inventeras. Kom gärna med tips om du har några!

Kläder
Abercrombie & Fitch
Forever 21
American Apparel

Skor
Aldo
Payless Shoesource

Outlets
Loehmann's
Gabay's
Daffy's
Century 21

Hem
Crate & Barrel
ABC Home
Home & Haven

Hud- och hårvård
Ricky's
Sephora

Ätbart
Dean & Deluca
Dylan's Candy Bar
Zabar's
Jacques Torres Chocolate
New Beer Distributors

Övrigt
Macy's
Barnes & Noble
Miniminimarket
The Annex Antique Fair and Flea Markets
Antiques Garage
Brooklyn Flea/Fort Greene
Alphaville

Hur ska jag hinna?

Försenad hemtenta - resultat

Angelica Nordqvist Bergström, 840827-xxxx, har fått ett C på sin hemtenta. Hon har fullgjort kurskraven i övrigt och ska alltså få ut sitt kursbetyg på PAO-kursen Sociologiska grunder.

Det firades med en milkshake på Ben & Jerry's i Gamla Stan (japp, de har öppnat där också!).

Lycka!

Ben & Jerry's har öppnat en riktig glassbar med glass, shakes, kakor och mer i Tyresö Centrum! Varför de valt just Tyresö, som inte ligger direkt centralt, har jag ingen aning om - men skitsamma ärligt talat.

Någon som vill följa med?

Effektiviteten själv

Det har varit en helt underbar vår-/försommardag idag. Varmt, soligt och helt ljuvligt helt enkelt. Vi startade dagen rätt tidigt och började pricka av saker från "att-göra-listan" jag hade gjort i ordning igårkväll. Vi har bäddat rent i sängen, slängt grejer på återvinningscentralen, shoppat på Plantagen och Ikea, lämnat tillbaka en tapetrulle på Rusta, sålt ett skrivbord och en hel del annat. Det här med listor är verkligen toppen, dels kommer man ihåg vad man tänkt göra och dels är det himla skönt att bocka av saker i rasande fart. Imorgon fortsätter vi...

En sådan här skönhet inhandlades på Plantagen idag. Eller två faktiskt, om jag ska vara ärlig.

Dagen avrundades med premiärgrillning - lammkotletter, majs, bearnaisesås, vitlökssmör och sallad. Till det en öl och ett glas vin. Sommaren är verkligen på ingång! Nu blir det chips och hockey (sommaren är på ingång, men inte här än...) och sen blir det nog sängen för att orka med morgondagens bestyr.

Tack igen för alla kloka ord och råd, det är verkligen toppen att kunna lufta sig såhär och få massa bra input tillbaka. Känner att det har varit väldigt bra för mig, paniken börjar så sakteliga avta och jag börjar väl inse att livet inte kommer att ta slut när vi blir tre.

Mera barnfunderingar.

Tack för alla kloka ord och råd, och det stöd som ni bidrar med. Antar att jag inte är så ensam och udda som jag känner mig, och det är ju visserligen en tröst.

Jag inser att jag - som brukar hävda att jag tycker om förändringar - har svårt för stora, livslånga förändringar. Åtminstone inte till en början. T ex så tyckte jag inte alls om tanken att få en kusin vid 22 års ålder. Det kändes jättejobbigt. Men såhär i efterhand så är jag ju väldigt nöjd med resultatet, även om det kanske inte var självklart till en början. Man får väl utgå från att det är så det blir när vi skaffar barn också, att jag blir nöjd menar jag. Men tänk om?

Undrar ändå om jag kan bli en bra mamma. Jag kan vara missunnsam och avundsjuk, älskar uppmärksamhet och vill gärna ha saker för mig själv. Jag tycker om att sova, titta på TV och göra precis vad jag vill när jag vill göra det. Det blir det ändring på den dagen man får barn, det inser jag ju. Men är det skäl nog att inte skaffa barn? Läste om en tjej nyss som tänkte just så, att hon gillade allt det jag radade upp, men sen tänkte hon: "Vad har jag för andra alternativ? Att inte skaffa barn?" och hon insåg då att det inte var ett godtagbart alternativ för henne. Och det är det nog inte för mig heller.

Jag tror att ett problem, för mig och många andra som funderar på att skaffa barn, är att man oftast bara hör om de jobbiga bitarna. Att man inte får sova, att man som mamma känner sig ful, sliten och fet, att barnen är sjuka, att de kostar pengar och att man är så oerhört låst. Hur ofta hör man egentligen om hur underbart det är med barn? Visst, det kanske är underförstått, men det blir ju inte direkt mer lockande att slänga sig in i det okända när det enda man hör är att man inte kommer få gå på toa eller sova på fem år. Minst.

Så, vad är det för fördelar med att ha barn? Vad är positivt?

Att vara redo för bebis.

Hur vet man att man är redo? Blir man någonsin redo? På riktigt? Kommer jag komma dit, till den punkten där jag med säkerhet kan säga att jag känner mig redo?

Det känns skrämmande, tanken på att förändra vårt förhållande så definitivt och evigt. Det är ju inte så att man kan ändra sig efter ett år eller två. Vill jag verkligen utsätta vårt förhållande för det? Vi har det ju bra, vi två och Isadora och Tyson. Kommer jag någonsin vara redo att vända upp och ner på allt det vi har? Kommer jag vara redo att acceptera att jag inte är Lasses nummer 1 längre och kommer det någonsin kännas OK att förlora en stor del av hans hjärta till någon annan? Vill jag själv älska någon annan mer än vad jag älskar min man?

Jag tänker egoistiskt, det vet jag. Och barnsligt antagligen. Det är väl ett tecken på att jag inte är redo, trots att jag ibland (ganska ofta) kan känna en oerhört stark längtan efter att ha ett växande liv inom mig – något vackert som jag, och Lasse, har skapat. Tillsammans. Som gror i mig. Men jag är rädd att känna agg mot detta vackra när det en dag kommer ut och förändrar allt. Tar min mans kärlek och flyttar ner mig till plats nummer 2. Är rädd att jag inte ska kunna älska barnet fullt ut för att det tar mitt liv ifrån mig. Man vet vad man har, men inte vad man får.

Är jag ensam om att känna så? Osäkerheten, oron och rädslan? Om jag är det så skyller jag på att jag är ensambarn och dessutom har vuxit upp ensam med mamma - inte behövt dela med någon. Och om jag inte är ensam om att känna så, så skyller jag ändå på det.

Jag undrar om dessa tankar någonsin kommer att försvinna, oftast tvivlar jag på det. Kanske blir jag aldrig redo. Men jag hoppas det.

Min pappa avgudar inte mig. Längre.

Min pappa fyller år idag. 46 år. Grattis till honom.

Under påsken blev jag återigen påmind om vilket fint band som finns mellan min morbror och Ia. Hon formligen avgudar sin pappa och känslan är ömsesidig. De är så söta tillsammans. Det är så vackert att se. Det fick mig att börja fundera över varför min pappa inte avgudar mig. Har han någonsin avgudat mig? Jag har inget som helst minne av att jag sprungit fram till min pappa och kastat mig i hans armar, och att han slutit sina armar om mig så hårt, fast och ändå mjukt att man nästan inte kan andas.

Äkta kärlek. Jag är avundsjuk. Men så tacksam för Ias skull.

Enligt mamma och mormor var det så mellan pappa och mig när jag var liten. Vi hade det där bandet som finns mellan Nicke och Ia. Han älskade mig så mycket att han ogärna ville dela med sig, ville helst ha mig för sig själv. Han var stolt över mig, tyckte att jag var det finaste som fanns och ville alltid vara min pappa. Jag önskar att jag kunde komma ihåg någonting av det. Känslan. Bara en kort sekund. Det är min högsta önskan.

Varför slutade han?

Tunnelbaneluffare

Hade tråkigt idag. Möte kl. 9.00-10.15, lunch med Lotta och sen ett till möte kl. 16.15. Mellan lunchen och det andra mötet fanns alltså en hel del dötid att försöka göra någonting med. Roa sig själv liksom. Vilket faktiskt är ganska svårt när man är pank, på halvdåligt humör (över att ha massa dötid) och det är kallt ute. Så när jag satte mig på tunnelbanan från Gullmarsplan bestämde jag mig för att tunnelbana-sightseea (fint ord). Jag åkte helt enkelt till ändstationen och vände.

Tydligen gör dagens sightseeing mig till en tunnelbaneluffare. Men det bjuder jag på. Det tjänade ju sitt syfte - jag höll mig varm och tiden gick - och jag fick se något nytt. Eller inte nytt egentligen, jag har åkt den linjen massor med gånger när jag var mindre, men det minns jag inte så bra.

Just ja, jag fick B på min salstenta. Yeay me!

Ett dygn av lyx

Idag har jag bokat hotell till vår första bröllopsdag, som självklart måste firas på passande vis. Det blir en övernattning på Time Hotel inne i Vasastan, där vi checkar in klockan 14.00 och njuter av följande:

• En övernattning i Executive Dubbelrum med badkar
• Stor frukostbuffé
• VIP-paket på rummet vid ankomst (bubbel, frukt och choklad)
• Privat tillgång till relaxrum med bastu
• Entré till Planet Fitness Spa & Träningsanläggning
• Två spabehandlingar var på Planet Fitness Spa; hydromasserande kurbad samt helkroppsmassage
• Tillgång till pool och jacuzzi på Planet Fitness
• Lån av badrock, tofflor och handduk på Planet Fitness

Vi tänkte börja eftermiddagen med spabehandlingarna, fortsätta med att göra oss i ordning för middag och sen gå ut och äta på någon mysig restaurang. Tillbaka på hotellet avrundar vi kvällen med bubbel och frukt under vår privata tid i bastun.

Myspys. Lyx. Jag längtar.

Två månader senare...

...är jag äntligen klar med den där förbaskade hemtentan som jag släpat med!

Helt fantastiskt så befriande det känns och så gott det gör för mitt humör. Har känt mig extremt oinspirerad och omotiverad de senaste dagarna, totalt färdig med skolan (nästan) och har inte ägnat en tanke åt att det skulle kännas bättre när tentan var klar. Men se det gör det, helt plötsligt känner jag mig riktigt peppad igen - ingenting är omöjligt.

Så skönt.

Hyra hus?

Någon som har lust att hyra ett hus vid Medelhavet i en vecka? Kanske ett slott för några hundratusen? Ingen?

Jag är lite småsugen på att hyra ett hus sådär någon gång. Kanske nästa sommar? Vore ju himla kul om man var ett kompisgäng som gjorde det. Tål att tänkas på.

Gömställen finns överallt

Det har varit en lugn och ganska så skön helg. Vi har motionerat, pratat och fixat en del här hemma. Pillat med våra nya garderober, omorganiserat hemmet. Eller åtminstone börjat med det. Sått frön och försökt reda ut vad som ska hända på balkongen. Självklart har katterna varit med och hjälpt till, om inte annat så för att det hände massa nytt och spännande - måste undersökas.

Bild 1: Tyson gömmer sig. Säkert ingen som ser. Bild 2: Hmm, jag skulle ha tagit mig dit upp.


Bild 3: Tyson vill pussas med husse. Bild 4: Isadora vill också checka läget.


Bild 5: Tyson hittade en mysig hörna. Bild 6: Syns inte, finns inte. Isadoras nya boning.


Bild 7: En kattsvans sticker upp ur makens hockeytrunk. Bild 8: Väldigt mysigt tyckte Isadora, och bra ställe att hålla koll på matte (som sådde frön).

Garderoberna blev en hit alltså, katterna vill in dit hela tiden. Men tills dörrarna är på plats och servern flyttat in i nya serverrummet får de snällt vänta på sällskap för att ta sig in där.

Imorgon är det dags för en ny vecka. Jag borde skriva klart min hemtenta och lämna in den ASAP, sen är det dags att skriva ett utkast till en fallbeskrivning. Massa möten och lite barnvaktstid har jag inbokat den här veckan också. Pust, längtar redan till fredageftermiddag och helgen.

Duktiga jag

Har gått ungefär 8 kilometer i rask takt idag, med stavar. Två skavsår och någon form av sträckning (och ett antal timmar) senare sitter jag i här i soffan och njuter av Nutella på en sked - det är livet det. Känner mig grymt nöjd med mig själv och min motion idag.

Här är min runda.

3031

I skrivande stund har jag haft 3031 unika besökare på min blogg. Igår passerade jag 3000-gränsen. Rätt häftigt faktiskt, kul att så många valt att svänga förbi här och kika in i mitt huvud och läsa om mina funderingar och tankar. Det är uppmuntrande i tider då man kanske egentligen inte har så mycket inspiration till bloggandet...

Tårta till alla nya och gamla läsare!

Som att cykla

Hittade alla mina cd-skivor längst in i en garderob nyss. Snacka om nostalgi! Gick igenom allihop och sorterade bland minnesbilderna som dök upp framför ögonen. Tänk så många minnen ett enkelt skivomslag kan framkalla. Valde ut ett antal av skivorna och har börjat plöja igenom dem.

Min favvoskiva för 5-6 år sedan. Den håller måttet än.

Förvånas över hur snabbt texterna kommer tillbaka till mig, hittills har jag kunnat sjunga med (väldigt vackert) i varje låt, även fast det kan handla om upp till 10 år sen jag lyssnade på dem sist. Eller egentligen, jag förvånas nog inte så mycket. Förr om åren, när jag var singel och när jag var tonåring, så var musiken min bästa vän. Ledsen, glad, arg eller bara neutral - musiken var alltid igång. Flödade genom vardagslivet. Texterna sitter i ryggraden antar jag.

Som att cykla.

Kul.

Det här är kul att läsa.

Inte nog med att man har tagit bort övertidsersättningen och lagt lönesamtalen på is och därmed sänkt vår inkomst med ett antal kronor varje månad - nu ska man behöva oroa sig för att lönerna kanske rentav sänks.

Usch. Ångest. Ont i magen. Är rädd att vi tvingas flytta om det skulle hända, eller att jag måste hoppa av skolan och börja jobba istället. För det är ju så himla lätt nu menar jag, som läget ser ut.

Håll tummarna för att det inte blir några drastiska förändringar på Scania.

Fler påskbilder

Fler bilder tagna under påskhelgen kan man hitta här.

Cybercrop

Till helgen tänkte jag vara med på min första cybercrop:

En cybercrop är en scrapträff på nätet kan man säga, med uppdrag, utmaningar och tävlingar - precis som en "riktig" scrapträff. Tänkte att det kan vara dags nu - jag behöver lite utmaningar, inspiration och kanske en och annan ny scrapkompis. Så häng på vettja!

Bus på altanen

Påskafton

Strålande sol, stigande temperatur och alla pigga och glada. Vad bättre än att göra sig i ordning för att fira påskafton på traditionsenligt manér - med hela familjen och massor av mat ute på isen. Nikita fick också följa med, jag sa ju hela familjen. Det var en helt underbar dag, även om fiskarna inte alls var lika närvarande som solen. Men, vem bryr sig? Jag brydde mig bara om sällskapet och maten, och att mysa en massa med Nikita.

Bild 1: Mamma kombinerar solning med fiske. Bild 2: Dagens yngsta fiskare.

Bild 3: Ia tar en saftpaus.

Bild 4: Tjejorna (som Ia säger) njuter. Bild 5: Sämre har man ju haft det.

Bild 6: Morfar i fin form. Bild 7: Dagens enda fiskfångare.

Bild 8: Nikita roade sig med att försöka gräva ner sina ben under filten. Min fina, knäppa vovve.

Bild 9: Myspys på stenen. Bild 10: Elden brann för fullt hela tiden.

Ia och jag hade ett roligt samtal. Hon är så himla söt och det är så kul att vara en förebild och idol för en treåring. Hon kom och satte sig bredvid mig på stenen:

Ia: *tittar med stora ögon på min solglasögon* Du har blommor där!
Jag: Mmm, och stenar.
Ia: Mmm... Coola stenar. *funderar* Du är cool kusin!

Japp, jag är stencool. Nu vet ni det.

Långfredag

Ingen vidare action blev det, mormor ville pilla med sina blommor, morfar sopade utanför dörren och solen orkade inte riktigt ge allt. Så vi tog vårt pick och pack, trampade upp en stig till lämpligt ställe på baksidan av huset och gjorde upp läger. Fika, småprat och snökakor ända tills solen gav upp helt - och därmed också vi. Ryktena börjar gå - folk tycker att Ia är väldigt lik sin kusin. Och jag växer med minst en halvmeter varje gång jag hör det.

Bild 1: Morfar vårstädar. Bild 2: Lämmeltåget drar fram.

Bild 3: Det är inte alltid lätt att hålla balansen när snön är typ lika djup som man själv är hög. Bild 4: Mamma njuter i den bleka solen.

Bild 5: Fika ute är det bästa som finns. Bild 6: Världens sötaste Ia. Då måste ju jag vara söt också?


Bild 7 & 8: Hela familjens lilla hjälpreda.

Skärtorsdag

Skärtorsdan började som en resdag och avslutades med bakning - som mamma och Ia stod för. Ia har under påsken visat sig vara en prima kökshjälp och har också dagligen utnyttjats som detta. Ah, tänk den tiden då man tyckte det var det roligaste som fanns.

Först måste man mäta upp allt. Sen ska det vispas.

När man har vispat får man slicka av vispen. Och när kakan är färdig får man slicka av slickepotten. Vem tycker inte om att baka?

Fynden

Snygg skjortklänning.

Färgglad och somrig skjorta/tunika.

En shopoholics bekännelser

Jag är en shopoholic. Få saker får mig att må så bra som att få köpa någonting - en blomma, lite godis, en tröja, en möbel - typ vadsomhelst. Är jag deppig en dag så finns det oftast ett säkert bot - köp någonting! De enda problemen är att jag för det första inte är rik och för det andra får jag många gånger sjukt dåligt samvete efter att jag köpt någonting. Hälsosamt?

Den senaste tiden har jag dock varit väldigt "duktig" och inte alls köpt något, förutom nödvändiga saker som mat och sådant då. Och ett gäng grejer på IKEA i måndags, men det var för speciellt avsatta pengar och det var ett gemensamt beslut taget av mig och maken - vi behövde nya garderober. Inget dåligt samvete där inte. Jobbigare blev det igår, när vi skulle sätta ihop den andra garderoben och bottenplattan gick sönder - vi måste köpa en ny garderob. För pengar som egentligen inte finns. Hur kul är det? Ångest! Arg. Sur. Ledsen. Uppgiven.

Ibland vill jag köpa så mycket, både till mig själv och till oss/lägenheten, att jag helt ärligt funderar på om vi skulle ta och skita i att åka till New York om en månad. Min dröm, det jag längtat efter hela vintern och våren, det skulle jag kunna strunta i ibland. Bara för att spara pengarna och lägga dem på annat. Förstår ni då hur desperat jag känner mig vid dessa tillfällen? Jag vill ju till New York, och jag vet att vi kommer få det superbra där, men ibland känns det bara som att "Jaha, har vi inte råd att spendera precis hur mycket vi vill, då är det ju skitsaksamma". Men det är det ju förstås inte. Jag längtar ju, oavsett hur mycket pengar som finns på banken.

När sån här ångest drabbar mig, och när solen skiner utanför fönstret och påminner om att det är vår - snart sommar - då är det svårt att tänka förnuftigt och sparsamt. Så jag har just beställt två skjortor. Internet livsfarligt. Men nu lovar jag mig själv att inte köpa något mer klädesplagg innan resan.

Så, där har ni det. En shopoholics bekännelser.

Avbrott i packningen

Mina jordgubbsplantor frodas på balkongen. Massa nya skott har tagit sig under vintern/våren!

Mina pelargonbebisar har fått flytta ut på balkongen på dagtid. Isadora håller koll på dem och på fåglarna på gården.

Hmm, undrar om jag skulle ta och köpa en ny kam kanske?

P.S. Jag har en till katt, men han har bara legat inne och surat idag.

I'm alive

Har varit lite frånvarande igen märker jag. Denna gång skyller jag på vistelse hemma i Skellefteå och sedan någon mördarbakterie som försökte ta livet av mig långsamt. Eller någonting i den stilen i alla fall. Följande har hänt:

• Vi har åkt buss, tåg, buss, flyg och slutligen bil för att ta oss hela vägen till Bergsbyn.

• Jag har fått se snö igen. Typ 1 meter eller så. Jippie?
  

• Jag har ätit lyxfrukost med Åsa. På frukostbordet hade vi nybakat bröd, cream cheese, brie, tomat, oliver och salami. Och sen blev det färska chokladmuffins till frukostefterrätt. Det var riktigt nice och myspys på alla sätt och vis.

• Jag har ätit god lunch (med efterrätt!) på Balzac med Ann och följt med henne till AllTele för att hälsa på en hel del gamla kollegor som numera jobbar där. Skoj!

• Vi har ätit massa god svärmorslagad mat.

• Jag har tittat på SM-final i hockey helt ofrivilligt.

• Vi har fikat tillsammans med Jenny och Ulf på Kåffe In. Det var gott men...

• ...grädden till kladdkakan hade stått framme utan skydd hela dagen vad jag kunde se och var troligtvis boven i dramat kring tidigare nämnda mördarbakterie. Jag blev sjuk helt enkelt. Rejält sjuk. Grädde ska tydligen vara bland det värsta man kan bli magsjuk/matförgiftad av.
  

• Jag har haft hög feber. Och då menar jag hög. Som i jag-behöver-ett-täcke-två-ullfiltar-och-min-fleecejacka-på-mig-för-att-inte-frysa-ihjäl.

• Vi har åkt bil, flyg, buss, tåg och buss för att ta oss hela vägen hem till Södertälje och lägenheten.

• Jag har inte ätit fast föda på ca 60 timmar. Igår åt jag mina första riktiga måltider på så länge - sallad till lunch och korvstroganoff till middag.
  

• Jag har utvecklat ett grymt sug för sallad, men tappat lusten till krusbärspaj (tack för det mördarbakterien).

Ja... Det var väl alles i min händelserika vecka. De senaste dagarna - dvs sen vi kom hem till Södertälje igen - har mest legat på soffan och mått dåligt. Just det, så har jag tagit två beslut också:

• Jag ska inte söka jobbet jag skrev om, eftersom jag ändå inte vill ha det. Fler chanser kommer, och gör de inte det så tvingar jag dem att komma.

• Jag åker till mormor och morfar imorgon för att fira påsken med hela familjen - utom stackars Lasse som får vara kvar här i Södertälje och mysa med kissekatterna.

Nu kanske jag borde sätta igång och packa, åker till föräldrarna redan ikväll för att vi ska kunna åka mot Härjedalen riktigt tidigt imorgon bitti. Eller så borde jag kanske äta lite frukost? Efter att ha levt på vatten och senare även lite blåbärssoppa - i vad som känns som en evighet - har jag tappat hungerskänslan helt och hållet.

Vad göra?

Har fått tips om ett extrajobb, arbetsuppgifterna lyder som följer:

• skriva annonser utifrån kravprofiler
• gå igenom ansökningar
• telefonintervjuer, boka intervjuer och hålla i egna intervjuer
• personaladministrativa sysslor, t ex tidrapportering och schemaläggning

Perfekt egentligen, det är ju bland annat det jag vill jobba med när jag är klar med min utbildning. Väldigt meriterande och bra att ha med i CV:t med andra ord. Men, det finns ju alltid ett men.

Start är omgående, man ska jobba två dagar i veckan resten av terminen och sen är det heltid i sommar. Jag har ju redan ett extrajobb - som jag visserligen inte skrivit på några papper för än - och jag hade inte tänkt jobba mycket alls i sommar. Och så är det i Stockholm - dvs pendling varje dag. Men samtidigt... Så perfekt. Tänk om det inte kommer fler chanser?

Så vad göra? Söka eller inte söka? Hjälp mig!
HJÄLP!!!

One of those days

För ett år sedan var min självkänsla och mitt självförtroende på uppgång, rejäl uppgång. Under sommaren så peakade det och sen har det hållit sig på en jämn och bra nivå. Men nu, nu känns det som att det är fritt fall utan säkerhetsnät. Som att jag tappat fotfästet och plötsligt ser den gamla vanliga, trista och inte så värst attraktiva flickan/tjejen/kvinnan stirra mig rakt i ögonen när jag speglar mig. Så jag har börjat undvika speglar igen. Men jag vill inte det. Jag vill vända det här innan jag slår i botten. Hur vet jag inte. Hur gjorde jag för ett år sen?

Inte hjälper det att jag väger typ tre kilo för mycket - enligt mig själv - heller och att vad jag än gör så verkar de inte vilja försvinna. Mina lår känns som hundratals år gamla granstubbar. Tålamod har aldrig varit min starka sida. Tänkte bli medlem på viktklubb.se, men jag har ingen lust att binda mig i tre månader. Eller rättare sagt, jag har inte råd med det just nu.

Suck... It's one of those days.