För ett år sedan var min självkänsla och mitt självförtroende på uppgång, rejäl uppgång. Under sommaren så peakade det och sen har det hållit sig på en jämn och bra nivå. Men nu, nu känns det som att det är fritt fall utan säkerhetsnät. Som att jag tappat fotfästet och plötsligt ser den gamla vanliga, trista och inte så värst attraktiva flickan/tjejen/kvinnan stirra mig rakt i ögonen när jag speglar mig. Så jag har börjat undvika speglar igen. Men jag vill inte det. Jag vill vända det här innan jag slår i botten. Hur vet jag inte. Hur gjorde jag för ett år sen?
Inte hjälper det att jag väger typ tre kilo för mycket - enligt mig själv - heller och att vad jag än gör så verkar de inte vilja försvinna. Mina lår känns som hundratals år gamla granstubbar. Tålamod har aldrig varit min starka sida. Tänkte bli medlem på viktklubb.se, men jag har ingen lust att binda mig i tre månader. Eller rättare sagt, jag har inte råd med det just nu.
Suck... It's one of those days.
1 kommentar:
Usch, sådana dagar är inte roliga. Överrösta den illvilliga filuren som nästlat sig in i din hjärna och tala om för dig själv att du är en unik kvinna som är vacker, smart och rolig. Möt din egen blick i spegeln och var stolt. Om du känner att du behöver gå ner ett par kilo så klarar du lätt av det utan viktklubben. Våren är här och det blir mycket lättare att gå ut och gå eller cykla och dyl. Du lär säkert springa bort lite när du kommer igång med jobbet också.
Puss/M
Skicka en kommentar