Under påsken blev jag återigen påmind om vilket fint band som finns mellan min morbror och Ia. Hon formligen avgudar sin pappa och känslan är ömsesidig. De är så söta tillsammans. Det är så vackert att se. Det fick mig att börja fundera över varför min pappa inte avgudar mig. Har han någonsin avgudat mig? Jag har inget som helst minne av att jag sprungit fram till min pappa och kastat mig i hans armar, och att han slutit sina armar om mig så hårt, fast och ändå mjukt att man nästan inte kan andas.
Äkta kärlek. Jag är avundsjuk. Men så tacksam för Ias skull.Enligt mamma och mormor var det så mellan pappa och mig när jag var liten. Vi hade det där bandet som finns mellan Nicke och Ia. Han älskade mig så mycket att han ogärna ville dela med sig, ville helst ha mig för sig själv. Han var stolt över mig, tyckte att jag var det finaste som fanns och ville alltid vara min pappa. Jag önskar att jag kunde komma ihåg någonting av det. Känslan. Bara en kort sekund. Det är min högsta önskan.
Varför slutade han?
3 kommentarer:
Jag tror det är mer troligt på att din pappa har blivit dålig att visa hur mycket du betyder! Era planer inför bröllopsdagen låter helt underbart! Njut! Sköt om er och hör av dig när du kommer norrut igen! Kram Ann
Tror som Ann att din pappa bara är överhört dålig på att visa vad du betyder för honom...jag hoppas det är så i alla fall. Grattis till betyget på tentan... Ha en bra dag. Kram
Jag älskar dig för två.
Puss/M
Skicka en kommentar