Jag är en shopoholic. Få saker får mig att må så bra som att få köpa någonting - en blomma, lite godis, en tröja, en möbel - typ vadsomhelst. Är jag deppig en dag så finns det oftast ett säkert bot - köp någonting! De enda problemen är att jag för det första inte är rik och för det andra får jag många gånger sjukt dåligt samvete efter att jag köpt någonting. Hälsosamt?
Den senaste tiden har jag dock varit väldigt "duktig" och inte alls köpt något, förutom nödvändiga saker som mat och sådant då. Och ett gäng grejer på IKEA i måndags, men det var för speciellt avsatta pengar och det var ett gemensamt beslut taget av mig och maken - vi behövde nya garderober. Inget dåligt samvete där inte. Jobbigare blev det igår, när vi skulle sätta ihop den andra garderoben och bottenplattan gick sönder - vi måste köpa en ny garderob. För pengar som egentligen inte finns. Hur kul är det? Ångest! Arg. Sur. Ledsen. Uppgiven.
Ibland vill jag köpa så mycket, både till mig själv och till oss/lägenheten, att jag helt ärligt funderar på om vi skulle ta och skita i att åka till New York om en månad. Min dröm, det jag längtat efter hela vintern och våren, det skulle jag kunna strunta i ibland. Bara för att spara pengarna och lägga dem på annat. Förstår ni då hur desperat jag känner mig vid dessa tillfällen? Jag vill ju till New York, och jag vet att vi kommer få det superbra där, men ibland känns det bara som att "Jaha, har vi inte råd att spendera precis hur mycket vi vill, då är det ju skitsaksamma". Men det är det ju förstås inte. Jag längtar ju, oavsett hur mycket pengar som finns på banken.
När sån här ångest drabbar mig, och när solen skiner utanför fönstret och påminner om att det är vår - snart sommar - då är det svårt att tänka förnuftigt och sparsamt. Så jag har just beställt två skjortor. Internet livsfarligt. Men nu lovar jag mig själv att inte köpa något mer klädesplagg innan resan.
Så, där har ni det. En shopoholics bekännelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar