Jullov

Till att börja med vill jag önska er som fortfarande läser bloggen God Jul i efterskott! Hoppas att ni hade det riktigt mysigt och njöt ordentligt av ledighet, mat och klappar. Jag, maken och Myran i magen tog vårt pick och pack och åkte hem till norr över julen och bara tog det lugnt med familjen, vännerna och varandra. Vad annars när man är insnöad hälften av tiden?

Här kommer lite foton över vår vecka:

Det var mycket snö redan när vi kom, och det blev inte mindre under veckans gång om man säger så...

Nästan det första vi gjorde när vi kom fram till Bergsbyn efter vår oerhört stressiga* morgon var att klä på oss ordentligt och gå ut på en promenad i det vackra vinterlandskapet. Lasse tog första bästa tillfälle att sätta sig i en snöhög...

Lite småkallt om rumpan.

...och jag kunde ju inte vara mycket sämre förstås. Mindre smart var det kanske att verkligen slänga sig ner i snön, men vi (jag och Myran) överlevde det också. Värre var det att ta sig upp igen ;-)

Maken poserar på gångbron över Skelleftehamnsleden efter att vi kollat både hockeyplanen (skottad och fin men tom) och skidspåren (icke befintliga).

Så var det dags för årets upplaga av julafton. Min första julafton någonsin utan någon av mina egna släktingar och en av få utan mamma och/eller mormor. Lite hemskt kändes det faktiskt, speciellt eftersom mamma var/är så långt borta - hela vägen borta i Florida! Men som tur är så trivs jag ju väldigt bra med makens familj och vi hade det riktigt mysigt.

Så här fina var vi på julafton. Magen har allt växt till sig lite, men så firade vi ju också halvvägs genom graviditeten på självaste julafton också.

Matbrist led vi förstås inte av, det fanns mat för ett helt mindre afrikanskt land. Här är det svågern som hugger in på det kalla julbordet. Runt den här tidpunkten fick jag ett sms från mamma, och helt ärligt så började jag nästan gråta för att jag saknade henne så mycket.

Makens brorson gick olyckligtvis och bröt benet dagen innan julafton, så nästan hela veckan har han spenderat på den ena soffan med i princip hela benet gipsat. Planerna på skridskoåkning och bad på Pite Havsbad gick förstås i stöpet för hans del i samma sekund som han föll i skidbacken. Så kan det gå när man åker slalom, tyvärr.

Lilltomten ligger på soffan och väntar på stortomten...

...som några minuter senare dök upp.

Resten av julaftonskvällen spenderades åt att öppna julklappar, äta julgodis och spela spel - precis som en julaftonskväll ska spenderas. Det enda spelet vi kunde enas om var dock Insikt, med frågor från tidigt 90-tal. Kanske inte världens bästa spel i mina ögon och en del tjafs blev det under spelets gång, men mitt lag lyckades till slut vinna i alla fall - ganska så stort dessutom. Trots att vi var det "unga" laget.

Kvällen blev dock inte lång för min del, ryggen tog ut sin rätt vid 22.30 och då gav jag upp och gick i säng. Nöjd, glad och helt slut.

Under vår vecka i norr hann vi också med lite shopping, middag hos Fredrik, Sara och Lukaz, bad på Pite Havsbad, fika med helt gäng kompisar och en del annat. Perfekt!

Fler bilder från julafton kanske dyker upp senare, när vi har tömt den andra kameran på bilder också.


*= Vi tog bilen till Arlanda förra tisdagen när det var dags att åka norrut. 08.00 gick planet, 07.30 var vi tvungna att senast checka in. 06.15 åkte vi från Södertälje och tyckte att vi hade gott om tid. Men icke... Vid Västertorp (dvs söder om stan) var det stopp. Stopp, stopp, stopp. 06.55 stod vi fortfarande där, nästan uppe på Essingeleden men inte riktigt. Något stressade. 07.17 var vi halvvägs mellan Sollentuna och Arlanda ungefär och maken fick ringa Norwegians kundtjänst för att försöka böna och be om att få checka in fem minuter för sent, men det gick absolut inte. Så vi chansade. När klockan i bilen stod på 07.30 stannade jag bilen utanför terminal 4. Maken tog bagaget och sprang in för att se om han fortfarande kunde checka in. Jag bröt ihop i tårar i bilen och såg en lååång dag i bilen framför mig. Några sekunder senare ringde han och sa att han hade lyckats checka in i sista minuten och att jag kunde åka och parkera bilen. Borta på långtidsparkeringen. Kul! 07.40 stod jag där och väntade på bussen från parkeringen, men se den kom inte. Jag fick till slut ringa efter en taxi som körde mig till terminalen - 120kr bara så där. 07.47 var vi framme vid terminalen, 07.50 ställde jag mig i den långa kön till säkerhetskontrollen. Människorna som stod framför mig såg nog hur panikslagen och tårögd jag var, för jag fick gå före de flesta. Så 07.55 var jag igenom och 07.57 - med 3 minuter tillgodo innan planet skulle gå - stod jag vid gaten. Och vi kom med! Men mentalt slut var man definitivt efter den pärsen...

Granen har intagit sin plats

Då var granen klädd då, sent igårkväll. Jag pyntade, Myran sparkades och maken tittade på film. Någon gång runt 01.00 blev den klar, efter en hel del raseriutbrott från min sida. Så går det när stubinen till och med är ännu kortare än vanligt pga alla hormoner som rusar runt i kroppen (jo, sånt kan man skylla på när man är gravid).


Nu ska jag iväg och handla för att sedan sätta igång med julgodisbakandet. 10 sorter ser det ut att bli, vilket innebär att jag bland annat måste köpa hem 2,5 kilo choklad och 1 liter vispgrädde. Tur att man inte är ensam som ska äta upp allt.

Förresten såg jag just att min gamla historielärare Göran var med i Vem vet mest i veckan, det är lite tufft. Heja Göran!

Adventsmys

Åkte hem till mamma igår för lite kvalitetsumgänge med familjen - mamma, Magnus, Ia, Alicia, Nicke och Kasia. God mat, trevlig samtal och en massa gos med ungarna blev det. En riktigt mysig första advent med andra ord.

Ia posar gärna framför kameran...

...men det räcker faktiskt med ETT kort.

Alicia satt och funderade lite...

...och kom tydligen på något jätteroligt.

De är så söta mina trollungar, och jag saknar att ha dem en enkel pendeltågsresa bort...

I övrigt är det inte så bra här, men det orkar jag inte skriva om just nu. Mer omdet en annan dag, för den som är intresserad/nyfiken.

P.S. Mamma, mormor och Kasia: Klicka på bilderna så får ni dem i fullt format - sen är det bara att högerklicka spara ner på datorn.

I'm stuck

Det händer inte mycket här på bloggen, tyvärr.

Jag har massor med idéer, tankar och funderingar, men det är som att orden har fastnat. De kommer inte ut. Det känns väldigt representativt för mig just nu - det känns som att jag har fastnat. Står stilla. Kommer ingen vart och har inte riktigt orken att göra något åt det heller. Hela den här höstterminen har det känts så här och det blir inte bättre.

Jag vet att jag måste ta mig i kragen. Men det går inte. I'm stuck.

62 frågor för dig som har tråkigt

Jag har tråkigt. Riktigt tråkigt. Alltså får jag svara på 62 frågor.

1. Hur gammal är du om fem år?
30. Suck.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Maken.
3. Hur lång är du?
Drygt 170 cm.
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Nyckeln till frihet. Igen.
5. Vem ringde du senast?
Mamma.
6. Vem ringde dig senast?
Mamma.
7. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
Glöm inte bort mig - till mamma. (Påminnelse att hon skulle ringa)
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Beror på situationen.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Varken eller. Men de är inte tillsammans i alla fall.
10. När såg du senast din mamma?
För 3 (?) veckor sedan.
11. Vilken ögonfärg har du?
Blågrågröna. Beror visst på humör. De kan tydligen bli svarta också, men det brukar jag spara åt pappa.
12. När vaknade du idag?
Vaknade vid ett flertal tillfällen, men vaknade och klev upp vid 9-tiden.
13. Vilken är din favoritjulsång?
Julen är här.
14. Vilken är din favoritplats?
Nere vid älven i Skellefteå.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Skolan.
16. Var tror du att du kommer vara om tio år?
Hemma i mitt hus utanför Skellefteå, eller på resande fot - kanske i USA?
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Att jag skulle sluta andas medan jag sov.
18. Vem fick dig verkligen att skratta senast?
Lotta.
19. Hur stor är din säng?
180 härliga centimeter.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan oftast.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två till mig och en till maken.
23. Hur många landskap har du bott i?
Fem - Härjedalen, Uppland, Västmanland, Västerbotten och Södermanland.
24. Vilka städer har du bott i?
Uppsala, Västerås, Skellefteå och Södertälje.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Strumpor. Barfota på sommaren.
26. Är du social?
När jag vill vara det.
27. Vilken är din favoritglass?
Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie.
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Tiramisú. Eller glass och Fredriks tobleronesås. Eller kexchokladpaj.
29. Tycker du om kinamat?
Nja... Friterade saker funkar.
30. Tycker du om kaffe?
Verkligen inte.
31. Vad dricker du till frukost?
Smoothie och/eller juice om det är lyxfrukost. Annars inget.
32. Sover du på någon särskild sida?
På min vänstra sida på vänster sida av sängen. Det är tydligen viktigt att sova på sin vänstra sida när man är gravid.
33. Kan du spela poker?
Ja, men jag är inte nödvändigtvis bra på det.
34. Tycker du om att mysa/kela?
Absolut!
35. Är du beroendemänniska?
Ja, det är jag nog.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Inte som jag kan komma på just nu i alla fall.
37. Vill du ha barn?
Ja, det hoppas jag verkligen. Med tanke på att magen växer menar jag.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, lite tyska och lite italienska.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool?
Pool när det gäller att bada. Hav som utsikt dock.
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder, scrapsaker och resor.
42. Äger du dyrbara smycken?
Min vigselring var inte gratis.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Grey's Anatomy.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Lotta.
46. Sover du med gosedjur?
Maken är mitt gosedjur.
47. Vad har du för ringsignal?
Maneater - Nelly Furtado.
48. Har du kvar klädesplagg från att du var liten?
Ja, massor.
50. Flirtar du mycket?
Inte så värst.
51. Kan du byta olja på bilen?
Om jag provade så skulle jag säkert klara av det. Men jag har ju en man som sköter sånt ;-)
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nix!
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Blå dahlia - Nora Roberts.
54. Läser du dagstidningen?
Ja, ibland.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej, men månadstidning. Allt i hemmet.
56. Dansar du i bilen?
Lite svårt.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Mix Megapol.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Shoppinglistan.
59. När var du i kyrkan senast?
När vi gifte oss.
60. Vem var/är din favoritlärare på högstadiet?
Berit.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Länge.
62. Vem var det som senast gjorde/sa något extra speciellt för dig?
Maken.

Kvällens Idol

Kvällens tråkigaste låtval gjordes av: Erik.
Kvällens överraskning: Rabih.
Kvällens bästa styling: Tove.
Kvällens optimist: Joey Tempest.
Kvällens besvikelse: Reza.
Kvällens revansch: Calle.

Bäst ikväll var Erik (trots tråkigt låtval), Rabih och Eddie. Tove var tufft stylad, det passade liksom in. Framträdandet var bättre än förra veckan, men inte lika klockrent som tidigare. Eddie hade en snygg skinnjacka också. Sämst ikväll? Egentligen vet jag inte om jag tyckte någon var jättedålig, men Niklas håller fortfarande inte måttet i mina ögon. Han borde som sagt inte ha gått vidare från slutaudition än. Alltså ska han hem ikväll. Men annars var Reza sämst, hon klickade inte riktigt i den här genren.

Joey Tempest såg för övrigt "DET" i alla Idol-deltagare. Säger det mest om startfältet eller om honom?

The Hobbit

Förstår ni hur mycket jag längtar efter de här filmerna?

Vet ni hur lång tid det är kvar tills premiären för första filmen? December 2011, det är ju en halv evighet bort. Ett annat liv nästan... Vid den tidpunkten har vi (om allt går som det ska) ett litet barn. Ett barn på 1,5 år. Det är ju helt obegripligt faktiskt.

Gripande reseberättelse

Alla borde läsa den här reseberättelsen. Men, varning utfärdas - tårarna kommer rinna längs era kinder.

Kort rapport om Idol

Så var den andra fredagsfinalen i Idol avklarad. Helt klart mitt favorittema ever, älskar Michael Jackson och hans fantastiska låtar. På förhand var jag helt övertygad om att Eddie skulle ta ett stort steg framåt, och se - jag hade rätt! Det här var verkligen hans grej.

Bäst ikväll var ju annars Rabih. Bästa låtvalet, bästa tolkningen. Hans röst passade så bra till låten och hans ögon lär ju kunna smälta isberg. Han är som en stor nallebjörn.

Erik och Erica var också skitbra ikväll. Mindre bra var Camilla och Nicklas. Jag klarar verkligen inte av Nicklas, fattar inte hur hans ens tog sig förbi slutaudition.

Så... Ikväll hoppas jag, precis som förra gången, att Nicklas får packa ihop och åka hem.

I brist på annat...

Snodde den här listan från Anja.

[ SENASTE ]
1. Kompis du träffade? Räknas mamma? Annars minns jag inte.
2. Personen du pratade med? Maken.
3. Du fick SMS av? Adecco.
4. Du kramade? Isadora.

[ IDAG ]
5. Kläder? Mysbyxor med matchande myströja. Abercrombie & Fitch såklart.
6. Bättre än igår? Humöret.

[ IMORGON ]
7. Är det: Onsdag.
8. Planer? Avtalsskrivning och utbildning för ett nytt uppdrag.
9. Något tråkigt som händer imorgon? Pendeltågsresan in till stan.

[ FAVORIT ]
10. Nummer? 2 och 12.
11. Färg? Lila och turkos.
12. Årstid? Sommar och vinter. Men alla årstider har sin charm.
13. Saknar du någon? Flera stycken.
14. Humör för tillfället? Helt OK, men trött.

[ FRÅGOR & SVAR ]
15. Det första du gjorde idag? Gick på toa. As usual.
16. Vad åt du sist? En clementin.
17. Vad irriterar du dig på? Mitt illamående.
18. Tror du på distansförållanden? Inte i längden, men under en begränsad tidsperiod - visst!
19. Vem tänker du på just nu? Mamma.
20. Tror du att personen tänker på dig med? Säkert, om hon inte sover.
21. Vart reste du sist? Helsingfors.
22. Vad gjorde du igår kväll? Sov.
23. Liknar du din mamma eller pappa? Båda. Vem jag är mest lik beror på vem jag frågar.
24. Ler du ofta? Ja, det tror jag?
25. Välj en (kärlek, skönhet, kreativitet)? Kärlek.
26. Önskar du dig något när du ser en fallande stjärna? Ja.
27. I vems säng sov du i igår natt? Min egen.
28. Vilken färg har din tröja? Mörkblå.

[ SORG ]
29. Har du någonsin gråtit tills tårarna tagit slut? You bet.
30. Har du någonsin gråtit dig till sömns? Många gånger.
31. Gråter du när du skadar dig? Oftast.

[ LYCKA ]
32. Är du en glad person? Ja det är jag väl.
33. Vad gör dig glad? Min familj och mina vänner.
34. Önskar du att du var lyckligare? Ja.
35. Är lycka överskattat? Nej.
36. Kan musik göra dig glad? Absolut.

[ KÄRLEK ]
37. Har någon annan än din familj sagt ”Jag älskar dig”? Japp.
38. Har du någonsin sagt ’’Jag älskar dig’’ och menat det? Såklart.
39. Har du en flick/pojkvän? Nej, men en make.
40. Är du nöjd med det? Självklart är det jag.
41. Är du kär? Garanterat!

[ HAT ]
41. Vem hatar du verkligen? Vet inte om jag verkligen hatar någon...
42. Har du någonsin gjort en hat-lista? Ja, när man gick i grundskolan hände det nog både nu och då.
43. Är du en mobbare? Nej, men jag har varit mobbad.
44. Har du varit så arg på någon så du börjat gråta? Ja.
45. Har du blivit sviken någon gång? Många gånger.

[ SKOLAN ]
46. Gillade du skolan? Jovars.
47. Favoritämne? Engelska.
48. Värsta ämne? Matte och fysik.
49. Har du spytt i skolan nån gång? Ja, en gång på lågstadiet då jag blev magsjuk.
50. Är/var skolmaten god? Överlag var den helt OK.

Idol is back

Så var fredagsfinalerna i Idol igång då, härligt! Måste säga att jag blev både förvånad och besviken över att inte Jon och Clara överlevde kvalveckan, men så här i efterhand har jag kommit fram till att åtminstone Jon passar mycket bättre till sina egna låtar.

Kvällens fredagsfinal bjöd på både magplask och succé, men vilka det gällde är vi inte helt överens om här hemma. Så här ser jag på saken i alla fall.

• Nicklas: Nej, jag gillar honom inte. Och det blev inte bättre ikväll.
• Rabih: Bjöd på sin läckra röst, men inte mycket mer. Önskar att han hade bjudit på lite mer energi. Men han är ju så söt så han får nog stanna ett tag till.
• Karolina: Har jag väldigt svårt för, kan inte riktigt sätta fingret på det. Gillade henne inte ikväll heller.
• Erika: Tyckte jag - tvärtemot juryn - gjorde ett riktigt bra jobb ikväll.
• Calle: Var stencool och skitbra som vanligt.
• Reza: "Vakna inte mig" - need I say more? Bjöd på en bra show.
• Erik: Är jag lite smygkär i. Och så är han en riktig jäkel på att sjunga.
• Camilla: Snyggast ikväll, den nya frisyren funkar verkligen. I övrigt? Mja...
• Eddie: Var mycket bättre ikväll än under kvalveckan.
• Mariette: Är väl i en klass för sig, eller?
• Tove: Så söt, så cool. Bäst ikväll.

Vem jag tror åker ut? Jag hoppas och tror att det blir Nicklas.

Båtresa

I helgen som var var vi iväg på kryssning, jag och min älskling. Med oss hade vi mina underbara föräldrar, som tillsammans med övriga familjen ville fira Lasses 30årsdag på detta sätt. Alltid trevligt när man kan dra nytta av andras födelsedagspresenter ;-) Nu var jag väl i och för sig inte jätteglad åt att behöva åka båt i 4o timmar innan vi klev på, men det blev så mycket roligare än vad jag trodde. Tänk så skönt att få komma iväg vi 4 tillsammans, utan att bli störda. Ingen behövde laga mat, diska, plocka och städa, vattna blommor osv. Vi strosade bland butikerna, åt mat och taxfreegodis, utforskade Helsingfors, bubblade och bastade och snackade en hel del skit. Myspys helt enkelt! Bortser man från att det blåste halv storm på lördagskvällen och att jag därmed var livrädd så var det en väldigt lyckad resa.

Solnedgång över Stockholms skärgård.


Vår hytt. // Jag och Magnus var på hugget med kamerorna.


Till vänster: Vår båt. Till höger: En annan båt.


Söta maken och fina mamman. // En byggnad som vi funderade mycket över.

Award/utmaning

Jag vet.

Jag har varit usel på att uppdatera bloggen de senaste månaderna. Av olika anledningar har jag liksom inte orkat, har inte haft inspiration till att skapa något här. Det har jag egentligen inte ikväll heller eftersom jag dras med en seg och jobbig förkylning, men nu har jag ju lovat. Så då är det bara att bita ihop.

För ett tag sedan fick jag en award med en tillhörande utmaning av Johanna, så jag tänkte ta tag i den utmaningen nu. Here it goes!

Utmaning: Berätta 10 saker om dig själv.

• Jag vet inte riktigt var jag hör hemma. Jag är född i Östersund, uppvuxen i Sveg (Härjedalen) och i Uppsala, har gått i skola i Forsmark, flyttat till Västerås för att studera, flyttat till Skellefteå för kärleken och bor nu i Södertälje. Hemma är Härjedalen, Uppsala och Skellefteå. Kluven?
• Jag är 12,5% same och stolt över det.
  
• Jag hade flyttat fler än 20 gånger när jag var 22 år.
  
• Jag gick på internatskola under 2 av 3 år på gymnasiet.
• Jag kommer från en starkt kvinnodominerad familj. Min gammelmormor har ett gäng systrar och två döttrar, min mormor har en dotter och en son, min mamma har mig och min morbror har två döttrar. Förutom min morfar, min morbror och min styvfar så har jag inga manliga släktingar i min närhet på mammas sida. Min morbrors 8 närmsta (blods-)släktingar på "den här sidan" av hans familj är kvinnor.
• Jag drömmer om en stor gård med ett stort hus på landet utanför Skellefteå. Det ska finnas gårdshus/sommarstuga, stall och mycket yta för djur och barn att springa runt.
• Jag tycker om att dansa och var med i en folkdansgrupp när jag var liten. Vi uppvisningsdansade mycket och var bland annat iväg på ett stort dansevent i Norge.
  
• Jag har 10 jobb på mitt CV.
• Jag är barnsligt förtjust i julen och längtar enormt mycket till vår första jul i vårt framtida hus.
  
• Jag är gravid. Och jag är less på att hålla det hemligt.
  

Ett löfte

Okej.

Nu L-O-V-A-R jag att uppdatera här imorgon, eventuellt också bakåt i tiden.

Ett löfte är ett löfte, och det ska hållas. Alltså hörs vi imorgon.

Idol-Jon!

Så jäkla bra han är! Vilken stjärna!



För övrigt är jag grymt nöjd över att Idol 2009 är igång.

Leif backar

Han kanske skulle ha tänkt på hur det kunde uppfattas innan han sa något istället? Nu backar i alla fall Leif Östling och företaget förklarar hur han egentligen menade.

Smörja

Har kämpat ända sedan jag kom hem från ridlägret för att få åtminstone en del av pengarna tillbaka. Tycker inte det är för mycket begärt faktiskt, då jag blev illa behandlad och dessutom inte tog upp någon annans plats - det var ju inte fullbokat under min vecka. Efter många om och men får jag det här svaret:

Hejsan Angelica!!

Varför det har dröjt med svar på din förfrågan ang återbetalning beror på att vi även behövde höra de övrigas uppfattning utav det Du berättade, t ex Jan-Erik och de andra som var med på veckan dessutom så finns det mycket annat att göra på en sådan här verksamhet så pappersarbete och dyl måste vi sköta på fritiden. För min del börjar "fritiden" f n vid 21-22 tiden på kvällarna och då är jag så trött att jag stupar till sängs så några "nöjen" i form av pappersarbete har jag inte orkat/klarat utav den sista tiden.

Då du redan från början var skeptisk till att rida för en manlig instruktör pga att du växt upp ensam med din mamma, hade du redan från början en negativ syn till Jan-Erik, och den utskällningen han skulle ha gett dig samt nedvärderande stil till dig stämmer inte med vad dom andras uppfattning. Vi ordnade ju också fram ett par riktiga ridskor till Dig för att Din ridning skulle kunna säker.

Jag har också erbjudit dig att komma på kurs - läger till mig men som du inte var intresserad av, så kommer vi betala tillbaka det du har rätt till alltså matpengarna under resterande tid av perioden alltså fem dagar a tjugo procent är lika med 766.- vilka insättes på ditt konto under morgon dagen om Du är vänlig och meddelar Annika Ditt kontonr.

Du är fortfarande mycket välkommen till oss att delta i ett weekendläger alt höstlovsläger - bara ring el maila så försöker vi sätta in Dig i någon utav mina (Magdalena´s kurser) och som sagt vi har väldigt många deltagare från Stockholm så det går kanske att ordna så att Du kan samåka med dem till oss.

Mvh Björneröds Ridcenter Magdalena

Det är den värsta samling smörja jag hört/läst på mycket länge.

För det första: Om man har ett företag - inser man då inte att pappersarbete hör till verksamheten? Om man inte har tid med pappersarbetet - borde man då inte se till att någon annan kan sköta det? Och om man inte vill att någon annan ska sköta det, men ändå inte har tid själv - borde man ha ett företag överhuvudtaget då?

För det andra: Hur kommer det sig att de andra ska bedöma hur JAG mådde, speciellt eftersom de flesta dels hade ridit för ridläraren vid ett flertal tillfällen tidigare (och uppenbarligen gillade hans stil) och dels var de inte närvarande när jag t ex fick min utskällning gällande skorna. Skorna som jag hade mailat om i förväg för att vara säker. För övrigt så var det INTE de som fixade ett par andra skor åt mig, det var en snäll äldre dam som red tillsammans med oss.

För det tredje: Är hon utbildad psykolog? Vad i h*lvete har min mamma med saken att göra?! Ja, jag sa till en av de andra tjejerna första kvällen att jag var nervös (OBS! Inte samma som negativt inställd) inför ridningen, eftersom jag inte ridit för en instruktör på 10 år och aldrig hade ridit för en man. Men jag var absolut inte negativt inställd. Vem skulle inte vara nervös i den situationen?!

För det fjärde: Om du blivit illa behandlad och nu dessutom fått den här smörjan upptryckt i ansiktet - känner du då för att åka tillbaka till samma ställe igen? Troligtvis inte... Never again säger jag bara.

Usch så upprörd och irriterad jag är!

På besök i Avesta

Idag packade jag in maken i bilen och körde oss till Avesta. Kusinmys, bus och massa trevligt prat, som vanligt. Alicia hade blivit jättestor på bara 1,5 vecka - 4 centimeter längre 400 gram tyngre! Ia blev överförtjust när vi kom och gladast var hon nog att Lasse var med - hennes lekfarbror. De höll igång hela dagen.

Kusins söta, älskade trollungar!

Inte så begåvat Leif

Är det så här man talar om sina anställda? De anställda som i praktiken jobbar lika mycket som innan fyradagarsveckan infördes sett till antalet timmar på jobbet – men som gör det till en lägre lön? Som jobbar gratis för att hjälpa företaget genom krisen?

Känns inte helt rättvist faktiskt. Lasse jobbar om möjligt ännu mer nu än för ett halvår sedan – de senaste veckorna har han jobbat minst en dag per helg, utöver de fyra dagarna han gör under veckan. Och under veckorna kommer han sällan hem före 18-19 på kvällarna.

Vilket jäkla pucko Leif är! Snacka om att kasta sten i glashus – för hur mycket gör han egentligen för att tjäna de där 20 miljonerna (eller vad det nu blir) per år?

Grillad katt? Någon?

Isadora har olika självmordsuppdrag för sig. Ett av de vanligast förekommande är tuggandet på sladdar. Det är också det hon ägnat sig åt idag.

För en stund sedan satt jag i soffan och knappade på datorn som jag hade satt på laddning. Helt plötsligt säger det ”POFF!” och det börjar lukta bränt i hela rummet. Ser mig över axeln och där sitter Isadora med sladden precis framför sig. Jag tittar på henne och hon hoppar ner från stolen och rycker lite i benet men vandrar sedan därifrån helt oberörd.

Jag skyndade efter och lyfte upp katten – hela hon luktade smällare! Men det helt otroliga är att, trots att sladden var alldeles svartsotig på stället hon hade tuggat, så hade hon inte fått några men alls! Men vi kanske kan utgå ifrån att minst 1 av de 9 liven förbrukades? Sabla katt... Får gå och köpa en ny laddare senare i veckan.

En arg pappa

Jag skickade ett mail till pappa och frågade om man var för gammal för presenter när man fyllde 25 och påpekade att jag åtminstone inte kände mig för gammal. Jag skrev också att jag mycket väl visste om att det var både ofint och fräckt att be om presenter, men att det var ofint, fräckt och jäkligt konstigt att glömma bort sin dotters födelsedag också.

Ett surt svar landade lite senare i min mailbox:
Jag har inte glömt när du har födelsedag, men ibland har man mycket att göra. Hade du väntat en dag till så hade det kommit present, jag är glömsk men inte senil.
Pappa

Nej, okej. Han glömde alltså inte min födelsedag. Han hade helt enkelt inte två minuter över att ringa på fyra dagar – men kolla mailen kunde han minsann göra. Då vet jag. Vilken tur att han inte glömde, utan bara struntade i att ta sig tid. Skitsnack att han inte glömde!

Behöver jag nämna att en sur pappa är en snål pappa? Nå, man ska väl vara glad för det lilla. Men jag har börjat inse det som många andra redan insett – det är lönlöst att kämpa. Och första steget till att släppa det hela blir att ta bort hans efternamn – Angelica Nordqvist Bergström ska bli Angelica Bergström. Jag är ju minst lika mycket släkt med farmor och farfar ändå, utan namnet.

Hintar funkar

Skickade ett mail märkt med "Länktips" till pappa idag. I mailet fanns följande att läsa:

Det här är en sida som du definitivt skulle ha nytta av: www.birthday.se.
/Angelica

Och hör och häpna - hinten var tydlig nog för att han skulle förstå! Femton minuter senare ramlade det nämligen in ett litet e-vykort från pappsen där han/de önskade grattis i efterskott. Nu får vi se om det ramlar in några födelsedagspengar på kontot imorgon, annars kanske man får maila en till hint? Typ:

Födelsedagspresent mottages tacksamt på kontonummer XXX.

Eller något i den stilen. Är han fräck nog att glömma min födelsedag, så kan jag då vara så fräck att jag vill ha en födelsedagspresent. Så det så.

Husfru

Idag har jag minsann varit en riktigt duktig husfru. Gick och lade mig riktigt tidigt igår, för att ta igen lite sömn och för att orka kliva upp och sätta igång här hemma. Så strax efter 20.00 låg jag faktiskt i sängen - vilket nog kan klassas som lite pensionärsvarning faktiskt. Men, så orkade jag faktiskt upp rätt tidigt imorse också, så det var det värt.

Först hade jag dock en rätt tuff natt att ta mig igenom, mörkrädd som jag är. Har verkligen stora problem när Lasse är borta och sover med minst tre lampor tända. Även sänglampan fick vara tänd, åtminstone tills jag vaknade till vid 03.30. En mardröm hade jag också, en sån där verklig som sitter kvar efter man vaknat. Var riktigt ledsen och upprörd, och arg på Lasse som hade betett sig som ett riktigt praktsvin i drömmen. Hans vänner med för den delen... Kanske var tur för honom att han inte var hemma trots allt?

Hur som haver. Jag tog mig upp imorse och satte genast igång med den långa listan jag hade skrivit igår. Jag älskar att jobba efter lista - det går så mycket bättre av någon anledning! Antagligen för att man kan kryssa av allteftersom, så man ser tydligt att man faktiskt har uträttat något. Idag blev det omorganisering i köket först och främst - något som inte är helt ovanligt när Lasse är bortrest. En del saker fick byta plats och en hel del rensades ut. Sen blev det ordentlig städning - så nu glänser det faktiskt därinne!

Mest stolt är jag ändå över all mat jag lagat idag. Bestämde mig nämligen för att göra några storkok för att ha mat i frysen - väldigt skönt när man jobbar/går i skolan långa dagar. Bara att ta fram, tina i micron och sen äta. Korvgryta, köttfärssås och en tacopaj blev det idag. Dubbel sats av de två förstnämnda, så totalt (inklusive pajen) har jag fått ihop knappt 20 portioner mat. Det är inte illa, eller hur?

Efter denna långa dag förtjänar jag faktiskt en riktigt god natts sömn, så nu ska jag försöka ge mig själv det... Imorgon ska jag fortsätta med listan.

Godnatt!

Pappa till salu

Man i sina "bästa" år säljes. 40+. Egentligen 50-. Smårund, röd både i hy och hår och hårfäste lika högt som Kebnekaise. Tycker om att ta sig ett glas, driva med folk och lata sig på soffan med hunden. Guldfiskminne och drygare än Yes. Kan fås med en 15 år gammal grön kostym med tillhörande fårmönstrad slips. Levereras utan garantier och med absolut inga som helst rekommendationer från tidigare ägare. Ett riktigt dåligt köp, men har man inget bättre för sig och tycker risker är roligt - go ahead!
Pris: 50 öre. Kan diskuteras.

Jag har alltid trott att man som förälder sätter sina barn i första rummet. Alla sina barn. Och dessutom har jag vandrat omkring med illusionen att föräldrars jobb är att komma ihåg sina barns födelsedagar, att det liksom ingår i arbetsuppgifterna. I jobbeskrivningen om man vill uttrycka det så. Men jag kanske har fått det hela om bakfoten?

Igår var en jättebra dag. Jag kände mig älskad och omtyckt från många håll, jag fick en kamera av mitt hjärta och en härlig lunchdate med mamma. Sol och vackert väder. Sommarväder - jag har ju alltid sagt att jag fyller år på sommaren! Telefonsamtal kom under dagen och på Facebook, och här på bloggen, ramlade det in gratulationer i mängder. Underbart! Tack ska ni ha kära vänner och familjemedlemmar.

Visst är de fina, min mamma och min man?

Kvällen bjöd på god pizza och gott vin tillsammans med mitt hjärta på en uteservering nere på stan, och avrundades sedan med chokladtårta och champagne i skenet från levande ljus. Det kan faktiskt inte bli så mycket bättre.

Ändå gnager det där, någonstans i mitt inre. En ringde inte. Hörde inte av sig alls faktiskt. Och har fortfarande inte visat några tecken på att minnas min födelsedag. Kommer han att komma på det? Kommer han att ringa? Spelar det någon roll nu egentligen? Det är ju redan för sent menar jag. Ärligt talat vet jag inte om jag vill prata med honom nu. Om jag ens kommer bemöda mig med att svara - OM han nu skulle ringa. Om han vågar när han väl kommer på det.

Den stora frågan är: Hur kan en far glömma bort sitt barn?

Sista inlägget

Det här blir mitt sista inlägg som 24åring. Vet inte riktigt vad jag ska skriva faktiskt... Det känns förjäkligt att fylla 25, förstår inte alls varför det ska vara nödvändigt. Kan man skippa det där med att fylla år från och med nu? Men paket vill jag förstås ha ändå en gång om året.

24 är en väldigt lagom ålder tycker jag. Man är tillräckligt gammal för att komma in på de allra flesta uteställen (för jag är ju ute på krogen så himla mycket...), skaffa barn och till och med vara handledare för någon som övningskör. Men på samma gång är man ung nog att åka på ungdomsbiljett när man reser med SJ och SAS, ung nog att få visa legitimation på Systembolaget och ung nog att vara andraårselev på universitetet utan att folk undrar vad man gör där.
24 är faktiskt helt perfekt om man tänker efter, jag vill alltid vara 24!

Är det verkligen meningen att man ska ha åldersnoja när man ska fylla 25?

Allt är som vanligt

Antalet gånger jag har utnyttjat SLs färdmedel under sommaren är lätträknade. Och de gånger jag väl har åkt pendeltåg eller tunnelbana har varit helt stress- och komplikationsfria - skönt!

Men, nu är höstterminen här och i dess ära skulle jag åka pendeltåget imorse för att ta mig till en intervju kl. 09.00 vid Tekniska inne i stan. Trodde jag i alla fall.

Pendeltågen drogs med kraftiga förseningar och inställda tåg, så jag fick be Lasse köra mig till Alby för att ta tunnelbanan därifrån. Det är ju bara en körning på 10. Trodde jag i alla fall.

Bilolycka i Salem/Rönninge - kö från Södertälje. 10 minuter blev snabbt 40 minuter och jag började känna mig lite stressad. Bara lite, jag hade ju trots allt 55 minuter på mig innan intervjun. Men, varför inte göra morgonen ännu lite jävligare?

Jodå, självklart var det problem med tunnelbanan också - stopp mellan Mariatorget och Stadion. Satans jä... och så vidare. Väl framme vid Mariatorget skulle jag leta rätt på buss 4. Pulsen låg på ungefär 240. Missade två bussar som körde iväg mitt framför näsan på mig, men kom med den tredje. Vid Fridhemsplan stannar den - det fanns ingen chaufför som ville ta över den bussen. Bussbyte, suck.

20 minuter senare var jag äntligen framme - 1 timme sen. Kul?
Nåja allt är som vanligt då - it's good (?) to be back.

Avesta nästa.

Skördetid

Idag har det skördats tomater - mums!

Förvirrande familjerelationer

Nästan alla nya människor och vänner jag träffar reagerar när de får höra om min familj. De tycker att min mamma är ung (43 i år), att det är fascinerande att både min mormor (65) och gammelmormor (85) är så relativt unga som de är, att det är lite lustigt att min morbror (38 i år) är äldre än min mammas sambo (36) och att min man (30) är mer jämnårig med min moster (32 i år) än med mig. Att jag har en kusin som är 3 år (och faktiskt en nyfödd nu också!) brukar också förvåna många.

Egentligen är det ju inte svårare än så att gammelmormor, mormor och mamma var rätt unga när de fick barn. Gammelmormor var 20 när mormor föddes, mormor var 22 när hon fick mamma och min mamma var 17 (nästan 18) när hon fick mig. Det bäddar ju för många generationer samtidigt. Att min morbror sedan fick barn först när han var 35 (som ju kan anses vara rätt normalt, speciellt i dagens samhälle) har gjort att det alltså är 22 år mellan mig och Emilia, och nu 25 år mellan mig och Alicia, trots att det bara är 5 år mellan min mamma och hennes bror. Hängde alla med?

På grund av, till viss del tror jag i alla fall, de oklara generationsgränserna och de förhållandevis små ålderskillnaderna har vi som familj alltid stått varandra väldigt nära. Jag har varit mycket hos mina morföräldrar som liten (och som större för den delen) och mormor har nog alltid varit en blandning av mormor/extramamma/nära vän. Min morbror - som bara var 12 när jag föddes - har nog mer än en gång fått/tagit på sig rollen som storebror istället och hans fru har gått från att vara en ogillad (av mig) inkräktare till att vara min moster, min syster och en av mina allra bästa vänner. Och mamma, ja, hon har varit allt och lite till. Främst mamma och nu också min absolut bästa vän. Ja ni förstår, en väldigt nära familj helt enkelt. Det har nog också förvirrat många genom åren tror jag.

Nu är det ju dock inte bara för utomstående det här är förvirrande, även jag blir lite snurrig ibland. Oftare och oftare numera faktiskt. Jag antar att det hänger ihop med att jag nu är vuxen, mer på samma plan som mamma, moster och alla de andra. Jag är stadgad och gift, har bolån och CSN-skulder, har jobbat några år och är väl åtminstone i startgroparna till att börja bilda familj/skaffa barn. Samtidigt tillhör jag "barngenerationen", tillsammans med Emilia och Alicia. Så samtidigt som jag t ex känner mig som en lillasyster till min moster, så känner jag mig som en storasyster till Emilia och Alicia. Och så är jag barn till mamma, som är den som egentligen är "syster" (svägerska) till min moster.

Man kan ju bli förvirrad för mindre. Det får mig att helt tappa bort mig i vart jag egentligen hör hemma, vad som är min "plats" i familjen så att säga. Vilket ibland gör mig ledsen, när jag märker att andra inte behandlar mig/agerar som jag förväntar mig utifrån den roll som jag just då "tror" mig inneha. Speciellt svårt att komma ihåg är det just när mamma, morbror och moster är inblandade.

Som nu när Alicia föddes. Utan att tänka så anser jag mig ha samma roll som min mamma, som en syster/svägerska och tänker därför alltså att jag har lika stor rätt som mamma att få veta allting när det händer. Jag blir då lite ledsen när jag märker att det inte är så. Men om jag påminner mig själv om vilken plats i hierarkin (i brist på bättre ord) jag har, så är det såklart helt naturligt att min morbror vill prata med sin syster, och inte med mig i första hand. Det är ju självklart. Men ändå på något sätt nedslående. Om någon förstår vad jag menar?

Man tror liksom att man är lika viktig som någon annan, men det är man inte. Man är viktig, såklart, men inte viktigast just där och då. Då tillhör man återigen "barngenerationen". Vilket jag ju egentligen gör också.

Förvirrande, och det är bara min egen hjärna jag har att skylla.

På måndag ska jag i alla fall åka och se underverket. Och träffa min älskade Ia och hennes föräldrar förstås. Spännande.

Kluvet hjärta

Jag skriver ofta om Skellefteå som mitt hem. Och det är mitt hem. Det är där jag vill bo och det är där jag vill leva mitt liv. Men det finns faktiskt ett annat hem i mitt hjärta också, och det är Uppsala. Var där idag, och precis som alltid slogs jag av känslan av att vara hemma. Det är väl i och för sig inte så konstigt, det är ju där jag har vuxit upp. Det är där jag har upplevt mina tonår och det är där jag har formats till den jag är idag.

Hur många dagar har jag spenderat längs Fyrisån?

Ibland känner jag mig oerhört splittrad pga detta faktiskt. Jag önskar någonstans att Skellefteå och Uppsala låg närmare varandra. För jag har ju inte råd att ha ett hus på båda ställena liksom, även om det vore det absolut ultimata.

Kusin igen!

Idag har jag blivit kusin igen - Ias lillasyster Alicia har fötts. En stor liten tjej på 4360 gram och 50 centimeter från topp till tå. Mamma och barn mår bra vad jag förstår, och Ia är världens stoltaste storasyster.

Nyfödd: Alicia Tarantino

Jag var med Ia idag när beskedet kom och när hon fick höra att bebisen (hennes bebis) hade kommit ut och att hon därmed blivit storasyster, så blev hennes ögon ungefär fem gånger större än normalt. Sedan dess har hon berättat för alla hon träffat att hon blivit storasyster idag:

Ia: Jag har blivit storasyster idag!
Person X: Åh vad roligt!
Ia: Mmm. Och vet du? En hemlighet: Bebisen har redan kommit ut!

Det är härlig logik från en treåring som just blivit storasyster.

Hemma igen

Jaha, då var jag hemma igen då. 90 mil senare och 5 dagar tidigare än beräknat. Ridlägret blev en mardröm. Att betala 4600kr för att bli utskälld och mer eller mindre förlöjligad av en ridlärare, och därtill ställa upp som någon slags stallhjälp - nej, det är inte för mig. Så 26 timmar efter att jag anlänt åkte jag hem. Trist? Javisst. Men skönt att vara hemma igen.

Ridläger

Imorgon åker jag på äventyr! En veckas ridläger på västkusten, kan det bli mycket bättre? Jag fasar inför körningen dock, 6-7 timmar i bilen. Ensam. Eller ja, det blir jag och ljudböckerna jag lånat. Och lite godis förstås. Men ändå. Misstänker att maken kommer få hålla mig sällskap via telefon lite då och då, så inte mina tankar skenar iväg som de så lätt gör när jag är ensam.

Dags att packa kanske?

Hänt sedan sist

Drygt en vecka utan inlägg. Måste säga att mötet med läkaren slog luften ur mig lite grann, han var verkligen mysko. Pratade i 50 minuter om kraften (Gud?) som finns i oss alla, om ordet inte som kraften (det undermedvetna?) inte förstår, om resan som själen är på och ljuset i tunneln som vi möter när vi dör. I ljuset ska vi tydligen hänga med alla våra nära och kära ett tag, innan vi ger oss ut på nästa resa, i en ny kropp. Jorå, såatteh...

Märk väl att det här var en läkare, på en svensk vårdcentral. Jag fick knappt en syl i vädret och han sa faktiskt själv att han kunde ju bli av med sin läkarlegitimation genom att prata om det där, men "Vetenskapen är för liten, för inrutad ibland förstår du".

Ingen remiss fick jag heller, och tur var nog det. Vet inte om jag skulle våga gå till någon psykolog på det där stället. Så när jag kom hem - oerhört frustrerad och gråtfärdig - skrev jag ut en blankett för att lista mig på en annan vårdcentral. Finns inte en chans i världen att jag sätter min fot där igen.

Helgen sen då, den bjöd på mycket skoj. I hemlighet hade jag planerat ett 30årsfirande för min älskade. I flera månader har jag mailat och smsat med hans närmsta vänner - faktiskt snott telefonnumren från hans mobil - för att styra upp en umgängeshelg här i Södertälje. Det var inte lätt, men till slut lyckades vi hitta en helg då alla kunde - vilket alltså blev just förra helgen.

Det har varit jättesvårt att hålla tyst de senaste veckorna, och förra fredagen (då de skulle komma) var jag på extremt bubblande humör. Och detta trots att det var fredagsstäd hela dagen. Lasse började naturligtvis misstänka något, men som tur var så trodde han att det kanske var svärföräldrarna skulle komma (han sa dock inget om sina misstankar).

Så när det ringde på dörren sa han bara "Jag visste det!", men när han öppnade dörren såg han bokstavligt talat ut som ett frågetecken - där stod ju 4 av hans bästa kompisar, plus en respektive. Inte svärmor och svärfar. Han såg så förvånad och lycklig ut, vilket naturligtvis gjorde att jag blev lycklig och mäkta stolt över mig själv för att jag fått ihop det hela.

Kvällen spenderades på en av Södertäljes uteserveringar, med god mat och dryck och trevligt sällskap. På lördagen drog vi in till Stockholm och käkade brunch på Mosebacke för att sedan glida runt lite innan vi landade på en uteservering vid Slussen. När vi sen kom hem till Södertälje dukade vi upp tacos ute på balkongen och hade det supermysigt hela kvällen. I söndags åkte de hem allihop och kvar var jag och maken - mycket nöjda med det som varit.
Så kul vi hade.

Veckan som följt har varit lugn. Jag har varit till frissan, slappat hemma och varit på utflykt till Avesta med mamma. Lilla bebisen i Kasias mage börjar vara färdigbakad, så vi åkte dit för att hämta Ia som ska bo hos mamma tills förlossningen är över, är det tänkt i alla fall.

And that's that.

Bokat: A trip down Memory Lane

Du har bokat/köpt 2 biljett(er) till:

Backstreet Boys
Hovet
Fredag 4 december 2009, kl 19.30

Oh yes!

Onödigt läkarbesök

Om ett par timmar ska jag på läkarbesök, vilket känns otroligt konstigt och onödigt. Vad jag behöver är att träffa en psykolog, men se det får man tydligen inte göra innan man träffat en läkare som sedan remitterar en till en psykolog/samtalsterapeut. Snacka omväg! Så om läkaren inte tycker att jag är tillräckligt knäpp, då får jag inte träffa en psykolog? Eller vad då? Så en person, som valt en annan inriktning än psyket, ska få avgöra sånt?

Vad är förresten skillnaden på en psykolog och en samtalsterapeut?

Wish me luck.

Är det konstigt?

Är det konstigt om man vill ta sig härifrån as soon as possible när sånt här börjar bli vardagsmat?

Camping med mamsen

Jag och mamma drog iväg på äventyr i fredags, utan att faktiskt vara helt säkra på vart vi skulle. Lite Thelma & Louise. Söderut åkte vi i alla fall, och hade Trosa som riktmärke. Men egentligen hade vi nog kunnat hamna lite var som helst. Första stoppet blev Arninge för att köpa en billadadare, nästa stopp blev Södertälje - vilket ju kan tyckas underligt eftersom jag ju bor här - för att handla vin (det måste man ha när man är på campingsemester) och få tag i lite turistbroschyrer.

Trosa Havsbad och Camping

Sen började semestrandet. Vi åkte till Saltå Kvarn och köpte lite bröd. Lite förvånade blev vi nog båda två, för vi hade förväntat oss att det skulle vara lite större. Nästa sevärdhet skulle ha varit Ytterjärna Kulturcentrum, men vi hann knappt ur bilen innan syndafloden var över oss. Så vi sprang tillbaka till bilen och fortsatte köra helt enkelt.

Kanalen i Trosa.

Stannade till vid Tullgarns slott och sen var vi vips i Trosa. Så Trosa blev det. Vi handlade förnödenheter, strosade oss till lite mat och åkte sen ut till campingen. Så var det det där med att sätta upp tält... På stenar. Det är ju enkelt?

Här bodde vi alltså inte.

Vi slet som djur innan vi vågade tro att det skulle stå upp hela natten, och då var vi definitivt värda lite ost, kex och vin. Så vi kröp in i tältet, plockade fram allt gott och sen satt vi där. Myspys. Efter en egentligen inte alltför bekväm natt vaknade vi båda två strax efter 9 - sovmorgon! - och var helt överens om att det är något magiskt med att sova i tält. Trots att man i princip sover på stenar, stockar och rötter och varenda centimeter i kroppen värker, så sover man fantastiskt bra.

En glad mamma efter en god fika/lunch.

En rätt seg morgon senare (vi höll på med frukosten i typ en timme lite drygt) så kom tog vi oss in till Trosa igen för lite spatserande, shopping och fika. Trosa är verkligen mysigt. Ja förresten, innan vi åkte in till Trosa bytte vi tältplats också, vilket inte var det lättaste eftersom vi var extremt lata. Vi orkade inte packa ur allting ur tältet och fälla ihop det helt, utan vi lät madrasser och sängkläder ligga kvar, sen drog vi upp alla pinnar och bar helt sonika tältet med madrasserna i bort till den nya platsen. Folk tittade lite konstigt, men det händer typ alltid när jag och mamma är ute på någonting.

Här bodde alltså vi.

På lördagskvällen blev det fest - kräftfest! Ett paket - jag vet, alldeles för lite - delade vi på och dessutom fick vi i oss lite Västerbottenpaj med romröra till. Och vin förstås. Brädspel och kortspel förgyllde kvällen, mamma fick pisk och jag fick pisk. Men mest var det jag som fick pisk. Det går inte att vinna över mamma i kortspel.

Utsikten från tältplatsen.

Morgonen efter, dvs söndagmorgon, fortsatte kortspelandet och jag fick ännu mera pisk. That's life I guess. Vi tog oss en promenad i grannskapet runt campingen också, där fanns en hel del fint att titta på. På väg hem från vår mysiga mor-dotter-helg stannade vi så i Ytterjärna för ett nytt försök och spanade runt lite trädgårdarna innan vi styrde bilen hemöver.

Tack mamma, för en jättemysig helg!