Jullov

Till att börja med vill jag önska er som fortfarande läser bloggen God Jul i efterskott! Hoppas att ni hade det riktigt mysigt och njöt ordentligt av ledighet, mat och klappar. Jag, maken och Myran i magen tog vårt pick och pack och åkte hem till norr över julen och bara tog det lugnt med familjen, vännerna och varandra. Vad annars när man är insnöad hälften av tiden?

Här kommer lite foton över vår vecka:

Det var mycket snö redan när vi kom, och det blev inte mindre under veckans gång om man säger så...

Nästan det första vi gjorde när vi kom fram till Bergsbyn efter vår oerhört stressiga* morgon var att klä på oss ordentligt och gå ut på en promenad i det vackra vinterlandskapet. Lasse tog första bästa tillfälle att sätta sig i en snöhög...

Lite småkallt om rumpan.

...och jag kunde ju inte vara mycket sämre förstås. Mindre smart var det kanske att verkligen slänga sig ner i snön, men vi (jag och Myran) överlevde det också. Värre var det att ta sig upp igen ;-)

Maken poserar på gångbron över Skelleftehamnsleden efter att vi kollat både hockeyplanen (skottad och fin men tom) och skidspåren (icke befintliga).

Så var det dags för årets upplaga av julafton. Min första julafton någonsin utan någon av mina egna släktingar och en av få utan mamma och/eller mormor. Lite hemskt kändes det faktiskt, speciellt eftersom mamma var/är så långt borta - hela vägen borta i Florida! Men som tur är så trivs jag ju väldigt bra med makens familj och vi hade det riktigt mysigt.

Så här fina var vi på julafton. Magen har allt växt till sig lite, men så firade vi ju också halvvägs genom graviditeten på självaste julafton också.

Matbrist led vi förstås inte av, det fanns mat för ett helt mindre afrikanskt land. Här är det svågern som hugger in på det kalla julbordet. Runt den här tidpunkten fick jag ett sms från mamma, och helt ärligt så började jag nästan gråta för att jag saknade henne så mycket.

Makens brorson gick olyckligtvis och bröt benet dagen innan julafton, så nästan hela veckan har han spenderat på den ena soffan med i princip hela benet gipsat. Planerna på skridskoåkning och bad på Pite Havsbad gick förstås i stöpet för hans del i samma sekund som han föll i skidbacken. Så kan det gå när man åker slalom, tyvärr.

Lilltomten ligger på soffan och väntar på stortomten...

...som några minuter senare dök upp.

Resten av julaftonskvällen spenderades åt att öppna julklappar, äta julgodis och spela spel - precis som en julaftonskväll ska spenderas. Det enda spelet vi kunde enas om var dock Insikt, med frågor från tidigt 90-tal. Kanske inte världens bästa spel i mina ögon och en del tjafs blev det under spelets gång, men mitt lag lyckades till slut vinna i alla fall - ganska så stort dessutom. Trots att vi var det "unga" laget.

Kvällen blev dock inte lång för min del, ryggen tog ut sin rätt vid 22.30 och då gav jag upp och gick i säng. Nöjd, glad och helt slut.

Under vår vecka i norr hann vi också med lite shopping, middag hos Fredrik, Sara och Lukaz, bad på Pite Havsbad, fika med helt gäng kompisar och en del annat. Perfekt!

Fler bilder från julafton kanske dyker upp senare, när vi har tömt den andra kameran på bilder också.


*= Vi tog bilen till Arlanda förra tisdagen när det var dags att åka norrut. 08.00 gick planet, 07.30 var vi tvungna att senast checka in. 06.15 åkte vi från Södertälje och tyckte att vi hade gott om tid. Men icke... Vid Västertorp (dvs söder om stan) var det stopp. Stopp, stopp, stopp. 06.55 stod vi fortfarande där, nästan uppe på Essingeleden men inte riktigt. Något stressade. 07.17 var vi halvvägs mellan Sollentuna och Arlanda ungefär och maken fick ringa Norwegians kundtjänst för att försöka böna och be om att få checka in fem minuter för sent, men det gick absolut inte. Så vi chansade. När klockan i bilen stod på 07.30 stannade jag bilen utanför terminal 4. Maken tog bagaget och sprang in för att se om han fortfarande kunde checka in. Jag bröt ihop i tårar i bilen och såg en lååång dag i bilen framför mig. Några sekunder senare ringde han och sa att han hade lyckats checka in i sista minuten och att jag kunde åka och parkera bilen. Borta på långtidsparkeringen. Kul! 07.40 stod jag där och väntade på bussen från parkeringen, men se den kom inte. Jag fick till slut ringa efter en taxi som körde mig till terminalen - 120kr bara så där. 07.47 var vi framme vid terminalen, 07.50 ställde jag mig i den långa kön till säkerhetskontrollen. Människorna som stod framför mig såg nog hur panikslagen och tårögd jag var, för jag fick gå före de flesta. Så 07.55 var jag igenom och 07.57 - med 3 minuter tillgodo innan planet skulle gå - stod jag vid gaten. Och vi kom med! Men mentalt slut var man definitivt efter den pärsen...