Drygt en vecka utan inlägg. Måste säga att mötet med läkaren slog luften ur mig lite grann, han var verkligen mysko. Pratade i 50 minuter om kraften (Gud?) som finns i oss alla, om ordet inte som kraften (det undermedvetna?) inte förstår, om resan som själen är på och ljuset i tunneln som vi möter när vi dör. I ljuset ska vi tydligen hänga med alla våra nära och kära ett tag, innan vi ger oss ut på nästa resa, i en ny kropp. Jorå, såatteh...
Märk väl att det här var en läkare, på en svensk vårdcentral. Jag fick knappt en syl i vädret och han sa faktiskt själv att han kunde ju bli av med sin läkarlegitimation genom att prata om det där, men "Vetenskapen är för liten, för inrutad ibland förstår du".
Ingen remiss fick jag heller, och tur var nog det. Vet inte om jag skulle våga gå till någon psykolog på det där stället. Så när jag kom hem - oerhört frustrerad och gråtfärdig - skrev jag ut en blankett för att lista mig på en annan vårdcentral. Finns inte en chans i världen att jag sätter min fot där igen.
Helgen sen då, den bjöd på mycket skoj. I hemlighet hade jag planerat ett 30årsfirande för min älskade. I flera månader har jag mailat och smsat med hans närmsta vänner - faktiskt snott telefonnumren från hans mobil - för att styra upp en umgängeshelg här i Södertälje. Det var inte lätt, men till slut lyckades vi hitta en helg då alla kunde - vilket alltså blev just förra helgen.
Det har varit jättesvårt att hålla tyst de senaste veckorna, och förra fredagen (då de skulle komma) var jag på extremt bubblande humör. Och detta trots att det var fredagsstäd hela dagen. Lasse började naturligtvis misstänka något, men som tur var så trodde han att det kanske var svärföräldrarna skulle komma (han sa dock inget om sina misstankar).
Så när det ringde på dörren sa han bara "Jag visste det!", men när han öppnade dörren såg han bokstavligt talat ut som ett frågetecken - där stod ju 4 av hans bästa kompisar, plus en respektive. Inte svärmor och svärfar. Han såg så förvånad och lycklig ut, vilket naturligtvis gjorde att jag blev lycklig och mäkta stolt över mig själv för att jag fått ihop det hela.
Kvällen spenderades på en av Södertäljes uteserveringar, med god mat och dryck och trevligt sällskap. På lördagen drog vi in till Stockholm och käkade brunch på Mosebacke för att sedan glida runt lite innan vi landade på en uteservering vid Slussen. När vi sen kom hem till Södertälje dukade vi upp tacos ute på balkongen och hade det supermysigt hela kvällen. I söndags åkte de hem allihop och kvar var jag och maken - mycket nöjda med det som varit.
Så kul vi hade.
Veckan som följt har varit lugn. Jag har varit till frissan, slappat hemma och varit på utflykt till Avesta med mamma. Lilla bebisen i Kasias mage börjar vara färdigbakad, så vi åkte dit för att hämta Ia som ska bo hos mamma tills förlossningen är över, är det tänkt i alla fall.
And that's that.
3 kommentarer:
HAHAHA!! var det på luna vårdcentral och var det en läkare med tysk brytning? för var det inte det så finns det två såna i södertälje ;-)
Tur du byter vårdcentral, den där läkaren låter ju hel skum. Kul att du är igång att blogga igen, har saknat det. Skoj att få överaskas ibland och bra det blir lyckat. Kram
åh så kul! vad duktig du är som kunde styra ihop en surprice utan att han fattade något... hihi sånt är alltid roligt när man lyckas med :-)
får vi inte se någon bild efter frisörbesöket?? ;-)
kram becky
Skicka en kommentar