En arg pappa

Jag skickade ett mail till pappa och frågade om man var för gammal för presenter när man fyllde 25 och påpekade att jag åtminstone inte kände mig för gammal. Jag skrev också att jag mycket väl visste om att det var både ofint och fräckt att be om presenter, men att det var ofint, fräckt och jäkligt konstigt att glömma bort sin dotters födelsedag också.

Ett surt svar landade lite senare i min mailbox:
Jag har inte glömt när du har födelsedag, men ibland har man mycket att göra. Hade du väntat en dag till så hade det kommit present, jag är glömsk men inte senil.
Pappa

Nej, okej. Han glömde alltså inte min födelsedag. Han hade helt enkelt inte två minuter över att ringa på fyra dagar – men kolla mailen kunde han minsann göra. Då vet jag. Vilken tur att han inte glömde, utan bara struntade i att ta sig tid. Skitsnack att han inte glömde!

Behöver jag nämna att en sur pappa är en snål pappa? Nå, man ska väl vara glad för det lilla. Men jag har börjat inse det som många andra redan insett – det är lönlöst att kämpa. Och första steget till att släppa det hela blir att ta bort hans efternamn – Angelica Nordqvist Bergström ska bli Angelica Bergström. Jag är ju minst lika mycket släkt med farmor och farfar ändå, utan namnet.