Gemensam vs separat ekonomi?

Efter ett antal diskussioner som jag både läst och varit delaktig i kring ekonomi har jag börjat fundera närmare på det här med separat vs gemensam ekonomi. Nu kanske jag ger mig ut på djupt vatten, men det här är alltså mina tankar och åsikter. Förstår såklart att folk lägger upp sin ekonomi på det sätt som passar just dem bäst, och det ska de ju naturligtvis göra, men det väcker ändå nyfikenhet och tankar hos mig.

Gemensam ekonomi för mig är när alla pengar som kommer in (dvs inkomster) till hushållet är just hushållets pengar. Varken dina eller mina – utan bådas. Man betalar räkningar med den gemensamma inkomsten, oavsett om det är jag eller min sambo som köpt någonting, om det är något som köpts tillsammans eller om det är fasta räkningar. Spelar ingen roll om sambon gör av med mer el, vi betalar inte procentuellt utan alla pengar är våra och därmed är också alla räkningar våra. Den ena står inte utan pengar när halva månaden gått medan den andra personen har 10000kr kvar på kontot – för det är ju våra pengar.

Separat ekonomi däremot kan ha lite olika skepnader (vad jag förstått). Gemensamt för alla former av separat ekonomi är dock att min inkomst är min och ingen annans. Sen kanske man betalar procentuellt på alla räkningar utifrån hur mycket man tjänar i förhållande till den andra personen. Eller så delar man alla räkningar på två, oavsett hur olika man tjänar. Har jag sen slut på pengar mitt i månaden – oavsett om det är pga sned fördelning av inkomster/utgifter eller för att jag helt enkelt är slösaktig - ja då har jag helt enkelt slut på pengar, medan min sambo kanske har 15 laxar på sitt konto. Har jag då en snäll sambo så kanske jag får några kronor så jag klarar mig resten av månaden – men mina pengar är slut. En annan variant kan ju vara att man har ansvar för att betala olika utgifter, t ex en betalar hyran medan den andre betalar all mat – men det är samma sak här, är mina pengar slut så är de och jag är beroende av att ha en snäll/givmild sambo för att möjligtvis kunna ha några kronor att röra mig med resten av månaden.

Oavsett vilken variant av separat ekonomi man väljer så har jag oerhört svårt att förstå att man väljer separat ekonomi. Allra helst om inkomsterna är väldigt ojämna, som t ex vid föräldraledighet/arbete – mamman (t ex) är hemma och får in 6000kr/månad i FP medan pappan jobbar och får in 18000kr/månad i lön. Även om man i det här läget väljer att göra det ”rättvist” och betalar räkningarna procentuellt så kommer ju alltid pappan ha en hel del mer pengar över varje månad än vad mamman kommer ha. Det är väl inte rättvist? Hon tar ju hand om barnet – det som sägs vara det viktigaste arbetet man kan ha. Ska hon lida för det då bara för att man har en (enligt mig) konstig syn på ekonomi? För mig är det faktiskt helt obegripligt hur man kan ha en sådan typ av ekonomi när man ändå valt att bo ihop, kanske har barn och eventuellt är gifta. Har man tagit de besluten och valt att bo ihop för (förhoppningsvis) resten av livet, ja då tycker jag att allt annat än att båda har exakt samma ekonomiska förutsättningar är jättekonstigt. Verkligen jättejättejättekonstigt. Mystiskt. Udda. Helt fel.

Vid det här laget har ni gissat det – för mig är det gemensam ekonomi som gäller. Jag ser inga som helst nackdelar med det och det är vad som känns helt rätt för mig. För oss ska jag kanske säga. För även om jag naturligtvis tjänar mer på att ha gemensam ekonomi än vad min man gör (speciellt nu när jag pluggar), så tycker han likadant – vi har tagit beslutet att leva tillsammans och att vara gifta, då ska vi också leva på samma premisser.

Men som sagt, alla gör ju som de vill...