Stroke

Satt på bussen på väg från stan hem till lägenheten för en timme sen. Gäspar och helt plöstligt känner jag hur jag får sendrag i tungan som går ner i halsen, bak i nacken och sen upp i huvudet. Hela huvudet från axlarna och uppåt bara snör ihop sig och det blir liksom snurrigt och svårt att andas och jag började må jätteilla. Det kändes som att jag fick en stroke – eller som jag i alla fall inbillar mig att en stroke känns – och jag var ett tag helt övertygad om att det var just det som hade hänt. Har aldrig varit med om något liknande förut och jag hoppas att jag aldrig behöver vara det igen, för det var bland det obehagligaste jag någonsin varit med om! Who knew att man kunde få sendrag i skallen liksom?

Och så när man sitter där och känner sendraget, då är ju första reflexen att man vill börja göra konstiga grimaser och liksom sträcka ut musklerna som krampar, men det kan man ju inte göra på en buss full med folk! Tänk hur det skulle se ut liksom. Så det enda jag gjorde, för den reflexen hann jag inte stoppa, var att sträcka ut tungan eftersom den hamnat längst bak i svalget typ. Och det räckte för att folk skulle titta konstigt på mig kan jag säga, tanten som satt mittemot mig bara stirrade och såg helt chockad ut. Hon undrade nog om jag lipade åt henne ;-)

En annan reflex – i alla fall hos mig när jag tror att jag fått en stroke – är att jag vill prata, för att höra och känna att rösten och talet funkar som det ska. Men man kan ju inte gärna börja prata för sig själv heller när man sitter på bussen. Så där satt jag på bussen, med min stroke och min fundering om huruvida jag fortfarande kunde prata och bara önskade att bussen skulle vara framme snart så att jag fick ägna mig åt att kontrollera att allting funkade som det ska. Jag lovar, det var de längsta 5 minutrarna på väldigt länge.

Men ja, när jag klev av bussen så fungerade allt som det ska, och gör fortfarande. Om man bortser från en liten fläck under hakan som fortfarande krampar, och om man trycker där så får jag sprängande huvudvärk i främre delen av huvudet. Men det är säkert fullt normalt. Typ.

Åh, just det. Jag vågar inte gäspa längre.