Sen morgon, Angelica är stressad och plötsligt ringer mobiltelefonen. Tittar på displayen, det är moster som ringer. Barnvaktsinringning kanske?
Mycket riktigt, jag blev tillfrågad om jag kunde passa världens sötaste Ia en stund i eftermiddag, vilket jag naturligtvis kunde. Passade rentav perfekt med mina tider i skolan idag, så då är det klart att man ställer upp.
Jag och Ia lekte med lera – hennes reaktion på att kusin skulle komma var nämligen ”Bra, då kan vi leka med lera” - och pratade om livet i allmänhet och julganar i synnerhet. Hon berättade att hon hade träffat tomten i ”baffären” på Stinsen och att han hade frågat vad hon önskat sig i julklapp. Ia hade önskat sig en julgan – julgran för de flesta av oss. Sen berättade hon också att pappa minsann skulle komma hem imorgon, och då skulle de fixa julganen. Ja, julganen var nog i princip det enda hon kunde tänka på.
När vi satt där och lekte ringde min mobiltelefon – maken kände sig väl ensam eller något i den stilen. Efter att vi hade pratat en liten stund frågade jag Ia om hon också ville prata med Lasse och fick till svar:
”Jaaa, jag vill prata med Lasse!” och ett lyckligt leende (tänker hon sno min man om några år?).
När jag satte luren mot hennes öra börjar hon med:
”Hej, det är jag. Jag leker med lera.”
Lilla söta trollet. Bra att hon har lärt sig att presentera sig i alla fall ;-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar