Idag hade vi en föreläsning som hette ”Känsla och tanke: personlig utveckling i ett livscykelperspektiv”. Det låter ju verkligen jätteintressant (jo, jag är allvarlig nu) och jag såg fram emot den här lektionen. Men...
Läraren var hur gullig som helst. En äldre, pensionerad herre som jobbat som psykolog under en stor del av sitt liv. Mycket sympatisk människa, lite smålustig och lätt att lyssna på. MEN. Vad lärde vi oss idag egentligen? Det är tanken som snurrar i mitt huvud nu, för det känns faktiskt inte som att vi lärde oss någonting. Det var hattigt och rörigt och ytligt allting, och när han väl gick in mer på djupet angående nånting, ja då hade det inte ens med föreläsningen att göra egentligen. Så sett till vad föreläsningen hette, och vad man sett till den förväntade sig, så blev det verkligen ett platt fall.
Jag har ingen ny kunskap med mig what so ever från dagens föreläsning...
Alltså: Mysig lärare, men vad lärde vi oss egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar