Drömde om farmor och farfar inatt.
Jag drömde att de hade varit borta väldigt, väldigt länge. Att jag, och alla andra, hade trott att de var döda fast de i själva verket inte var det. De hade bara varit borta, utan möjlighet att höra av sig till någon av oss.
Jag drömde att pappa ringde mig och sa att farmor och farfar var tillbaka, att de satt i hans kök – välmående och glada. Jag fick prata med farmor och jag grät och jag grät, så lycklig för att få höra min älskade farmors röst. Hon grät också och talade om för mig hur mycket hon hade saknat mig, och hur stolt hon var över den jag blivit och den person jag kommer att bli.
"Min lilla docka har blivit så stor."
När vi båda gråtit och pratat färdigt dök farfar upp i telefonluren. Återigen grät jag. Och farfar grät han också. Han grät länge. Jag också. Inga ord behövdes just då.
"Vi saknar dig Nele, så mycket."
"Jag saknar er också farfar, väldigt mycket."
Vi skulle träffas dagen därpå. Men jag vaknade.
Tårar. Värk i hjärtat.
Det var bara en dröm.
4 kommentarer:
Oj så jobbig dröm. Fin men ändå jobbig. Är jobbigt att drömma om de man saknar. Fint att de saknade dig...Ha en bra dag vännen. Kram
Jag är övertygad om att de finns hos dig hela tiden och håller ett öga på dig. Men ja, jag vet att det inte är samma sak. Det är så synd att du inte fick ha de kvar längre.
Puss/M
Du har en award att hämta hos mig. =)
Du hade verkligen en fin dröm, även om den kändes jobbig just efteråt. Jag tror att dom finns i din närhet hela tiden och stöttar dig. Du vet att dom älskade dig väldigt mycket. Synd att dom inte fick en lång skön ålderdom.
Kram......Mormor
Skicka en kommentar