Maken släpade ut mig på promenad ikväll, det var skönt. Gott för kropp och själ om inte annat, takten var rask och luften uppfriskande. Det botade inte mina bekymmer, men det fick mig att tänka på annat en stund, och att känna mig hälsosam i en timme. Alltid något.
När vi var ute började jag frysa om hakan, så till den milda grad att jag till slut inte hade någon känsel i den. Jag gnällde lite om det och då maken svarade var det nära att han åkte på en rak höger.
Jag: Jag har tappat känseln i min haka!
Maken: För att du fryser?
Jag: Ja, för att jag fryser om min haka.
Maken: Vilken av dem?
(Här stirrar jag bara på honom, redo att måtta in ett slag mot käften på honom. Vad jag vet så har jag fan bara en haka)
Maken: (stirrar tillbaka) Du sa väl att du frös om handen?
Härligt med missuppfattningar va?
Väl hemma igen efter promenaden tappade vi upp ett hett bad och tände lite ljus innan vi kröp ner. Det är också sånt som är gott för kropp och själ. En stunds lugn och ro.
5 kommentarer:
Haha, kan tänka mig va nervös sambon min skulle bli vid en sån felsägning ;)
Har en utmaning till dig i min blogg!
/Johanna
Ha ha, ja tänk så tokigt det kan bli ibland. Kram
Jag skrattade så att jag nästan grät.....det kan verkligen bli tokigt ibland. Sköt om dig! När i april kommer ni upp?
:-) Hihi, ja det kan verkligen strula till sig tokigt ibland!
Kram
Skicka en kommentar