Sömnlös i New York

Klockan är nu snart 05.00 här. Maken sussar sött sedan 21.30-tiden, medan jag har desto svårare att komma till ro och sova några längre stunder. Lite av samma syndrom som i Los Angeles - vaknar varannan timme (med start 02.00) och tycker att nu får det vara nog med sovande, det finns en hel stad utanför fönstret som väntar på att bli utforskad! Dessutom så är det ganska (för att inte säga väldigt) tunna väggar här, så man hör i princip allt som händer i och utanför byggnaden. Men det gör inget, när jag väl sover störs jag inte av det.

Promenaden igår blev lång som sagt, längre än vad vi hade tänkt oss. Vi passerade fyra av de största museerna innan vi nådde shoppingstråket på Fifth Avenue, söder om Central Park. Bergdorf Goodman, Versace, Louis Vitton, De Beers och Diesel var några av de gigantiska butikerna vi gick förbi. Dessutom uppfattade jag plötsligt en välbekant doft, och några sekunder senare var vi inne på Abercrombie & Fitch's flaggskepp på Fifth. Fyra våningar underbara kläder, med dunkande musik och dansande personal - överallt! Här i Staterna vet de hur man skapar jobb, för nog hade de klarat sig utan 2/3 av den personal som stod utplacerad i butiken. Ärligt talat blev jag lite störd av alla dessa butiksbiträden, som för det mesta faktiskt stod i vägen, så det slutade med att jag inte hade någon ro att shoppa någonting. Men lugn, bara lugn, jag är inte sjuk och jag kommer inte att komma hem utan nya A&F-kläder.

Promenaden fortsatte, i jakten på Rockefeller Centers underjordiska galleria - vilket visade sig vara lättare sagt än gjort. Vi gick runt runt och kunde inte hitta någon ingång nånstans. Efter ett tag var vi redo att ge upp, men tog en sista chansning och gick ner mot tunnelbanan, och ja - där kom man in i gallerian. Nu hade typ alla butiker OCH matställen stängt när vi väl hittade dit, men det viktigaste var fortfarande öppet - Ben & Jerry's! Självklart blev det en milkshake (den enda hittills) trots att vi egentligen letade efter någonstans att äta middag. Mmm, som jag har längtat! Njutning i toppklass. Vi kan kalla det färdkost, även om jag efter att ha svept i mig den var så mätt att rullstol kändes som ett vettigt alternativ.

Till slut, efter många om och men hittade vi ett ställe att äta på - Heartland Brewery. En lokal sportpub och bryggeri där vi avnjöt en burgare (Lasse) och en nachotallrik (Angelica). Lasse passade även på att testa två av ställets egna ölsorter och verkade helt klart nöjd med läget. I klassisk amerikansk anda var min nachotallrik gjord för typ tre-fyra normalsvenskar, och när jag väl hade ätit upp syntes det knappt att jag rört maten, trots att jag var så mätt att jag mådde illa och var tvungen att gå med små små steg därifrån för att inte uppröra magen alltför mycket.

Vi tog så slutligen en promenad ner till Times Square, där vi fotade lite och sedan tog tunnelbanan hem. Lasse däckade rätt så omgående med kläderna på och låg på sin säng och snarkade i gott och väl 1-1,5 timme innan jag fick liv i honom så att han kunde klä av sig och krypa ner under täcket. Och han sover alltså än. Stackars maken, vi har varit här i drygt 12 timmar och jag har redan kört slut på honom.

Nu ska jag försöka få lite mera sömn innan klockan ringer och det är dags för dusch, frukost och sedan en massa sightseeing.

Må gott! Och fortsätt i samma goda kommentarsanda.
/Angelica


P.S. Fler bilder upplagda nu, och bildtexter till alla.