Sightseeing

Gårdagens äventyr och bristen på sömn nätterna innan gjorde sitt, natten till idag sov jag som en klubbad säl. Och när klockan ringde imorse ville jag så gärna ligga kvar där och sova en liten stund till, åtminstone tills det slog mig vart jag var någonstans. När det väl slog mig blev det fart, för idag skulle vi minsann komma ut härifrån tidigare än igår.

Här uppstod dock dagens i-landsproblem. Alla som känner mig vet hur petig jag är med mitt hår, en dålig hårdag kan verkligen förstöra humöret i flera timmar. Sedan igår visste jag att hårtorken i vårt badrum inte funkar, men springer man (Lasse) ner i receptionen kan man få låna ett nyckelkort till ett annat rum för att använda hårtorken där. Det gick dock inte så bra idag. I det första rummet fungerade inte hårtorken heller, och i det andra rummet fungerade den i ungefär 1 minut, sen dog den. Och sen fanns det inga lediga rum kvar... Bad news for my day. Det var bara att dra handen genom det blöta håret och se ut som en fågelskrämma resten av dagen, vilket också förklarar bristen på dagsfärska bilder på mig. Moving on...

Regn och ganska så svalt väder mötte oss när vi kom ut, men vad gör väl det när man är i självaste äpplet? Vi hittade ett trevligt café här i närheten där de bara serverar ekologisk mat och där bestämde vi oss för att käka frukost. En kopp kaffe och ett löskokt ägg - som bara hade visats för kastrullen med kokande vatten - med bröd till (Lasse) och ett glas färskpressad apelsinjuice och en chokladcroissant (Angelica) för 15 dollar. Servitriserna lär ha blivit glada, de fick dubbelt så mycket dricks än vad som "krävs" bara för att vi inte orkade vänta på att få växel tillbaka. Något som grämde snålnerven i oss båda för en sekund när vi gick därifrån. Men, jag tror vi överlever.

Efter frukosten tog vi oss snabbt ner till 42nd Street där vi hoppade på vår Downtown Tour. Jag undrar vart de hittar guiderna till de där bussturerna, för det är verkligen några riktiga original. Dagens guide påminde om Newman i Seinfeld, minus några kilon. Gay var han nog också, och inte så lite goofy. Men trevlig och rolig och han passade absolut bra som guide. Hans små anekdoter om hur saker och ting var när han var ung gjorde bara resan än roligare faktiskt. Bland annat berättade han att man när han var tonåring ibland badade i vattenmagasinen som står på hustaken här i New York - vattenmagasinen som försörjde (och försörjer) hela huset med vatten. Det låter väl fräscht? Man var ju inte så himla sugen på kranvatten efter det.

Vi hoppade efter en stund av vid Ground Zero för att se oss omkring och utforska lite på egen hand. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av Ground Zero egentligen, men det vi såg var det inte i alla fall. Det ser ju faktiskt bara ut som en helt vanlig byggarbetsplats. Jaja, nu har vi varit där i alla fall, och visst, man kunde ju tydligt se att det var något som fattades.

Lite lunch och en promenad senare befann vi oss i området som kallas South Street Seaport - och där fann vi Abercrombie & Fitch. Jag läste på deras hemsida imorse att de skulle börja sin sommarrea idag (lite tidigt kanske?) och jag hade stora förväntningar på shoppingen som skulle äga rum. Men ärligt talat, jag blev galet besviken. Dels fanns typ inget av reaplaggen kvar i min storlek, och dels så hittade jag knappt något annat snyggt heller. Men på något sätt lyckades vi i alla fall komma ut därifrån med en varsin påse - tre t-shirtar (Lasse), en topp och en munkjacka rikare.

Promenaden fortsatte ner mot Manhattans udde - Battery Park - där vi hoppades få en bra vy mot Frihetsgudinnan. Nå, nu var det rätt dimmigt och grått på himlen, så det blev mest konturer genom diset som vi såg, men vi kunde i alla fall konstatera att den står där. Troligtvis kommer vi ta Staten Island-färjan imorgon eller på måndag för att komma lite närmare, det är ju trots allt ett klassiskt fotoobjekt.

Från Battery Park tog vi oss vidare med tunnelbana till Grand Central Terminal - världens största tågstation sett till antalet plattformar - och fascinerades över hur stor och ståtlig byggnaden är. Tyvärr fastnade inte storheten alls särskilt bra på bild, så den som blir nyfiken får helt enkelt åka dit själv för att se det med egna ögon.

Efter gårdagens middagsfiasko hade vi bestämt oss för att åka tillbaka till vårt vandrarhem när vi var klara på stan, fräscha upp oss och käka på tapasbaren i samma byggnad. Sagt och gjort, vi tog en promenad förbi Central Park och en miljon häst- och vagnekipage och tog sedan tunnelbanan från 59th Street tillbaka hit till Jazz. Tydligen hade jag kört slut på maken, för han somnade nästan omgående på sängen när vi kom in. Snäll som jag är lät jag honom ligga där tills jag hade duschat och gjort mig i ordning, och sen gick vi helt enkelt ner för trapporna och tog oss ett bord på uteserveringen.

Om vi var missnöjda med gårdagen så var vi desto nöjdare ikväll. Personalen var jättetrevlig, vinet riktigt mumsigt och så även maten. Priserna var dessutom riktigt humana (i jämförelse med T.G.I alltså), vi betalade mindre för 5 olika tapas (vilket räckte gott och väl) och två glas gott vin än vad vi gjorde för middagen på T.G.I igår. Vi är mycket nöjda med andra ord.

Nu ligger vi båda här, på en varsin säng, och är helt slutkörda. Maken har somnat (som vanligt) medan jag har skrivit det här inlägget. Så, det är väl dags för mig att göra mig i ordning för sömn helt enkelt. Mår lite halvilla efter min andra (!) milkshake* för dagen, så det är nog lika bra.

Dagens funderingar och iakttagelser:

* En hund är lamt, man måste ha minst två för att vara en riktig NYC-bo.

* Det är jobbigt att det alltid står med stora bokstäver på menyn hur många kalorier något innehåller. Tänker inte ens berätta hur många kalorier en av mina shakes innehåller.

* Handlar inte NYC-borna mat på mataffärer? För såna verkar det vara brist på...

* Man känner sig extremt liten när man vandrar längs New Yorks gator.

* Det är inte så värst billigt att käka ute i NY.

* Det var roligare att shoppa när man hade "obegränsad" reskassa och dollarn stod i 6kr.

Ögonen går i kors. Godnatt.


*= den första milkshaken blev fel, och då måste man ju helt enkelt ha en till. Fast det gick 7 timmar emellan.