Ja, efter en oändligt lång natt kom så morgonen. Jag hade storslagna planer att gå upp kl. 07.00 och att vi skulle vara på väg ut genom dörren senast 09.00, men det gick ju såklart inte så bra. Snoozeknappen is our friend, Lasse måste bara springa i tid och otid och saker funkar aldrig när man behöver dem. Så klockan hann bli lite över 10 innan vi väl tog oss utanför dörren.
Första stoppet blev Starbucks, ett säkert kort när man vill ha frukost och vill veta vad man får. Maken valde en liten (fast på Starbucks har man ju inte riktigt samma referensramar som i övriga världen) kaffe och en macka, medan jag nöjde mig med en apelsin/mango/banan-smoothie. Fräscht, helt klart.
Efter frukosten bestämde vi oss för att vandra en bit in mot centrum och spana lite i de butiker vi kunde tänkas passera. Hann in på Payless Shoesource, Barnes & Noble och Filenes Basement innan jag bestämde att vi redan hade slösat bort för mycket tid av dagen och vi tog tunnelbanan till Times Square istället. Där hämtade vi ut våra busspaketsbiljetter, köpte inträdesbiljetter till Empire State Building och hoppade sen på en buss som skulle köra en "Downtown tour". Vi åkte genom Garment District, förbi Macy's och Madison Square Garden och klev sedan av vid ESB. Det var dags att se New York ur ett fågelperspektiv.
Efter vad som kändes som ungefär 1392 timmar fick vi kliva in i hissen som tog oss till åttionde våningen, för att sen köa minst lika länge till för att komma in i hissen som tog oss de sista 6 våningarna. När vi väl kom upp... Ja, man kan väl säga att det var värt allt köande, för jösses så mäktigt! Och så sjukt högt. Läskigt. Fast samtidigt inte, för man är så högt upp att man liksom tappar känslan av hur långt det verkligen är ner till marken. Är nog lika bra det.
Maken gick lös med kameran direkt, medan jag ringde till kära lilla mor. Hon hade önskat sig ett sms från toppen av ESB, men jag tyckte att det verkade trevligare att ringa.
Efter att ha fotat flitigt och sett oss omkring ordentligt tackade vi för oss och sa adjöss till observationsdäcket. Och ja, då var det dags för köande igen. Köa för att ta sig därifrån, det kändes väldigt mystiskt. Men ut kom vi i alla fall, till slut.
Kosan styrdes mot Macy's - världens största varuhus. Helt enormt verkligen, men också helt omöjligt att hitta i. Vi gick vilse både en och två gånger faktiskt, men vi tog oss ut helskinnade efter ett antal timmar. Och jag kom ut ett par jeans rikare, och ett par jeansshorts rikare också. Gillar det faktum att man får 11% rabatt på Macy's här när man kommer till NY. Eftersom både jeansen och shortsen redan var nedsatta blev det verkligen jättebilliga inköp. För maken gick det däremot inte lika bra med shoppingen, förhoppningsvis lättar det imorgon.
Hur som helst, ett antal klädbyten, en B&J-shake var och absolut ingen lycka för maken senare, letade vi oss ut i det svaga solskenet och gick upp till 42nd Street där vi boardade en buss som skulle ta oss på en guidad kvällstur runt Manhattan och Brooklyn. Vilken upplevelse! Jag tror faktiskt att det var först ikväll, när vi körde över Manhattan Bridge tillbaka till Manhattan från Brooklyn som det verkligen slog mig - vi är i New York!
Nu orkar jag inte hålla ögonen öppna längre, så nu avslutar jag fortsätter imorgon.
Adjöken.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar