Jag är av den åsikten att alla borde bo själva ett tag, mellan föräldrahemmet och ett eventuellt samboskap med en partner. Jag är helt övertygad om att det är en viktig del i livet och en otroligt viktig del i utvecklingen av det egna jaget. Har man inte gjort det, så tror jag inte att man kan förstå hur det faktiskt är och hur man utvecklas av det. Har man inte gjort det så saknar man nog inte medvetet den lärdomen heller. Men har man en gång bott själv så vet man (tror jag) att det var en bra erfarenhet att ha med sig.
Jag tror helt enkelt att man, i de flesta fall, gör ett misstag om man hoppar från ett delat boende (föräldrarnas hem) till ett annat (samboskap med partner). Jag tror att man missar något och att man på något vis ”stympar” sig själv. Jag tror att man gör sig själv en tjänst genom att bo själv ett tag, om så bara för att få uppleva den exalterande känslan av att få nyckeln och komma in i sin alldeles egna lägenhet för första gången. En investering i sig själv och sin egen utveckling. En investering i JAG.
Det är vad jag tror på, fullt och fast. Är jag ensam?
4 kommentarer:
Jag håller absolut med. Jag är en av dem som flyttade direkt hemifrån till en kille. Jag minns en dag när jag gick hem från affären, när det så småningom tagit slut och han hade flyttat ut. Jag skulle hem till MIN lägenhet, som jag betalade med MINA pengar, som jag tjänat ihop på MITT jobb! Det var en underbar känsla, att veta att man klarade sig själv och levde ett eget, vuxet liv. :-D
Har en kompis som också flyttade direkt ihop med en kille (för ca 15 år sedan), men efter några år flyttade hon ut ett tag bara för att få känna just det, att hon skulle kunna klara sig själv. De är tillsammans än idag (och bor ihop igen).
Jag håller med dig. Dessutom är det ju ganska skönt att bo själv, eller hur? Jag bodde ensam från -98 till -05 under hela min studietid och det är verkligen inget jag ångrar. Ha en bra dag!
Jag skulle aldrig vilja bo själv, bara tanken ger mig ångest. Skulle jag bott ensam skulle jag gått ner mig totalt, jag hade inte ätit något till exempel. Varför bo själv bara för saken skull när man kan bo lycklig tillsammans med den man älskar?
Håller med dig fullständigt.
Jag flyttade hemifrån när jag var 15 och det är bland det bästa jag har gjort. Trots att "lägenheten" var 28 kvadrat och jag knappt hade någon ensamtid under de tre åren på grund av alla kompisar som fortfarande bodde hos sina föräldrar och ville ha en tillflyktsort :)
Skicka en kommentar