Jag har hittat ett hus. Ett hus som jag är jättekär i. Ja, säger ni, det händer ju typ lite då och då. Men allvarligt talat, det är ytterst få hus som har fått mig att känna så här. Jag kan liksom inte tänka på annat än det här huset, vad jag kan göra med det, hur tomten ska planeras. Och hur jag ska övertyga Lasse om att det är rätt hus för oss.
Alla andra verkar hyfsat lättövertygade, huset är nästan gratis (för vad man får alltså) och det är superfint med så himla mycket potential att man knappt vet vart man ska ta vägen. Jag hoppas att jag ska lyckas övertyga maken så pass att vi kan åka upp och titta på huset i alla fall, då kanske jag kan få honom ordentligt på fall.
Men nu har maken börjat prata nybyggnation igen. Det tycker han verkar så himla bra - och det är det säkert. Men jag tror han lurar sig själv lite. Hans argument handlar om att man vet vad man får, det blir billigare driftskostnader, maskinparken är ny och fräsch och man behöver inte sätta igång och renovera det första man gör. Allt det stämmer förstås, men jag tror ändå han lurar sig själv lite.
När jag ser på vänner och bekanta som bygger hus så ser jag hur mycket jobb och pengar de plöjer ner i denna nybyggnation. Ska man få allt byggt åt sig så kostar det multum, ska man bygga själv så både kostar det (men mindre) och tar en herrans massa tid och ork i anspråk. Många villor levereras med oinredd övervåning - ja då ska den göras i ordning också. Sen är det ju utsidan - en snygg entré med bro, altan/uteplats, garage/carport, markberedning och färdigställande av trädgård. Och det senare tar ju år och dagar innan man kan vara helt nöjd (om man återigen inte lägger ner en herrans massa pengar och köper uppväxta grejer). Alltså, vi kan väl ändå enas om att det inte är så lätt bara för att man väljer nybygge?
Och sen har vi det största problemet för mig - var finns charmen i ett nybygge? Ja, det är fint och fräscht och precis så som man ville ha det, men det finns ju absolut ingen inneboende charm och själ i ett nybyggt hus. Allt är liksom lite för perfekt - oanvänt, inte ett märke som vittnar om liv överhuvudtaget.
Om vi nu ändå skulle bygga nytt, om jag skulle ge med mig, då skulle jag kunna tänka mig något av dessa hus:
Carolina
Kungsgården
No 537
Asken
Mosippan
Tranan
Spoven
Men allra helst vill jag ha mitt perfekta hus som jag nämnde tidigare...
5 kommentarer:
Så fina hus, man vill flytta in på en gång man ser dem. Jag håller tummarna att du lyckas övertyga Lasse om att kolla detta huset, det är perfekt. Kram
Vilka fina hus du har hittat. Vill ha allihopa. Charm i ett nybygge kan man ju få ändå beroende på hur man väljer inredning. Men jag förstår att du fastnat för huset för det har otroliga möjligheter. Men jag köper även Lasses resonemang.
Puss puss/M
Det är fina hus allihop, men No 537 är finast. Jag har inte tittat på något pris. Ett nybyggt hus kan ju också vara charmigt.
Godnatt/MOM
Nej nej nej nej. Nybyggnation ALDRIG. Vi har bott i HELT nybyggt och jag känner många som gjort det. Vet nog ingen som varit nöjd.
Du har så rätt. Det är fullständigt ocharmigt och saker är inte så gedigna coh av samma kvalitet som i gamla hus.
Tror att det absolut bästa är just ett gammalt, gediget hus som man renoverar precis så som man vill ha det.
Så får man mest för sina pengar helt enkelt.
Det du har hittat är ju fantastiskt! Kan inte smälta att man kan få så MYCKET, så PERFEKT hus för den blygsamma summan pengar där uppe. Är sååååå avis!
Se för fasen till att få maken att förstå det här med nybyggen.
Bara en sån grej som att ni inte kommer få någon trädgård som är minsta lilla lummig och uppvuxen inom de närmsta 10 åren, räcker ju för att man ska tänka efter två ggr.
Du gillar ju verkligen trädgård och sånt, så hade du verkligen stått ut med det?
Tror att när man bygger idag så har man inte alls samma yrkesstolthet som förr och så mycket är "färdigproducerat" och det är så mycket "slarv" att jag hade tänkt både en och tio gånger innan jag gett mig in på nybygge.
(Vi köpte ju inte HUS utan radhus/nybyggt och flyttade 1,5 år senare pga just VANTRIVSEL då huset var skitfint, absolut, men helt saknade karaktär och myskänsla).
Så stå på dig. I detta fall har du HELT rätt (även om jag i många övriga frågor typ politik, brukar hålla helt med din make, hehe).
kram kram
Anja
Man kan ju köpa en uppvuxen skogstomt och bara ta bort det mest nödvändiga för att få en mysig och lummig tomt! :-)
Jag tycker Carolina var finast av dom här! Tänk två gungstolar på den verandan, katterna kan ligga på räcket och mysa..
Skicka en kommentar