Fem år av kärlek

Idag har jag och maken varit tillsammans i fem år. Fem år av vardagsliv, äventyr, skoj- och tråkigheter och framför allt en hel massa kärlek. Tänk att tiden har gått så fort, och ändå känns det som att det har varit vi för alltid. Fira ska vi göra genom att gå ut och äta på en mysig italiensk restaurang ikväll. Myspys!

Historien om oss började i oktober 2004 när Devvi (dvs jag) skickade en "virtuell kyss" via dejtingsajten match.com till LaserLasse (dvs maken) för att jag tyckte att han såg så otroligt söt ut på sina bilder.

Lasse svarade, sent omsider, såhär:

Tjaba!
Så du skickar kyssar till mig.... trevligt! Gillar Norrland gör du tydligen också. Vilken tur att jag är en riktig norrlänning som dessutom bor i Norrland då. Fantastiskt!
Berätta lite mer om ditt liv så ska jag berätta lite mer om mitt.
/Lasse från Norrland

När han väl svarade var jag dock redan i ett förhållande med en annan kille, men vi blev på väldigt kort tid goda MSN-vänner och mailade rätt ofta till varandra. När mitt förhållande sen började barka åt h*lvete var det Lasse som räddade mig genom att sitta många, långa kvällar och prata om allt och inget på MSN, bara för att försöka hålla mig flytande. Vid den här tidpunkten hade jag inte en susning om att Lasse faktiskt var intresserad av mig, något han senare har erkänt. Han hade alltså en egen agenda med allt tröstande och peppande!

På vårsidan 2005 pratade vi i princip varje dag (på nätet alltså) och maken började så smått lägga in stöten när han tyckte sig kunna känna vibbar av att mitt dåvarande förhållande nog inte skulle överleva. Till slut besvarade jag intresset och när Lasse berättade att han skulle åka till USA i nästan två veckor kändes det skitjobbigt för oss båda två eftersom vi var vana vid att ha kontakt varje dag.

Det visade sig dock sen att det var en himla tur att han åkte! Under tiden han var borta började vi nämligen prata i telefon (förutom dagliga mail) och vi bestämde oss snabbt för att vi skulle träffas så snart Lasse kom tillbaka till Sverige. Jag skulle möta honom på Arlanda.

Sagt och gjort, jag åkte ut till Arlanda lördagen den 18/3-05 och väntade i en halv evighet innan han äntligen klev av planet. På darriga ben gick vi mot varandra och kysstes faktiskt direkt, vi hann knappt säga hej. Vi åkte sen till hotellet som Lasse och hans kollegor skulle spendera natten på. Där intogs en middag i sällskap av kollegorna innan vi drog oss tillbaka till rummet och hade en riktigt mysig kväll. Dagen efter var det inget snack, det var liksom bara rätt helt enkelt - det skulle vara vi.

Det är alltså fem år sedan idag. Fantastiskt!