torsdag 4 juni 2009

Ett påpekande

Vill bara påpeka att jag, även om jag har väldigt svårt att förhålla mig till det, är väldigt och otroligt stolt över mina föräldrar. Jag tycker absolut att de gör en jättefin sak som tar emot barn som av någon anledning inte kan bo med sina egna föräldrar.

Så nu har jag fått det sagt också, då var det väl dags att återgå till tentaskrivandet igen. 6000 words down, 10000 to go.

4 kommentarer:

gitsie sa...

Har läst ditt inlägg där du ventilerar dig och jag förstår var dina känslor kommer ifrån. Men samtidigt så beundrar jag personer som dina föräldrar som gör en sådan fantastisk insats.

Och som någon redan skrev i en kommentar, du kommer säkert bli en väldigt viktig person i den här ungdomens liv du också.

Många förändringar verkar skrämmande men visar sig att bli väldigt bra i slutet ändå.

Lycka till med skrivandet. :)

Anonym sa...

Det är väl klart att vi i familjen vet att du är stolt över dina föräldrar. Har ju inte riktigt med saken att göra , eller hur?? Dina känslor kommer fram av en annan anledning och har ingenting med missunsamhet att göra utan mer en rädsla/fråga om framtiden.

Kramisen/ moster

Anja sa...

Menade inte att du INTE är stolt över dina föräldrar. Såklart jag fattar. Fattar oxå att det är kluvet. Menade bara att du istället för att "tänka för mycket" och måla f..n på väggen ;-) om du fattar hur jag menar, ska försöka fokusera på hur BRA det är att din mamma o pappa gör detta och tänka på att du oxå spelar roll i det hela :-)

Du tänker för mkt pumpkin. Låt förändringar komma utan att lägga så mkt tankekraft på dem.

Både när det gäller att få barn och annat som händer runt omkring. Man KAN och bör inte ha kontroll över allting i livet. Då hade det blivit väldigt tråkigt :-)

Tror att det kommer bli superbra. När allt väl har skett så kommer du se tillbaka o tänka "vad sjutton oroade jag mig för".

Förändringar vänjer man sig vid. Människan är otrolig på att anpassa sig och att göra det bästa av alla situationer man hamnar i.

Så älta inte, överanalysera inte. Låt bara saker bli, ske :-)

Stor kram vännen

(Ps, jag är precis som du. Analyserar nästan sönder saker och det är verkligen inte att vara snäll mot sig själv. Man blir ju vansinnig) ;-)

Anja sa...

Lycka till m tentaskrivandet förresten. Jag är INTE avundsjuk!