I måndags var jag iväg och provred en mysig fullblodshingst för att se om han var rätt medryttarhäst för mig. Det funkade bra och vi kom bra överens, så jag och ägaren har bestämt att vi kör på prov juni ut och sen börjar vi på "allvar". Känns bra.
Idag var jag ute för en andra ridtur, den första riktiga ridturen kanske man kan säga. Hämtade hästen - Anchoridge - i hagen, där han visst hade letat upp varenda lerpöl som fanns - han såg ut som ett riktigt träsktroll. Bara grovryktningen tog typ en halvtimme, sen skulle man, svans och finputsning avklaras också. Efter nästan en timme var vi så redo att ge oss ut på äventyr, jag och min fina pålle.
Efter att ha traskat längs en (inte-så-)trafikerad grusväg ett tag tog vi av in på en skogsbilväg som ägaren hade rekommenderat. Där traskade vi runt ett bra tag och ja, jag var vilse en rätt så lång stund faktiskt. Började ett tag fundera på om jag någonsin skulle hitta hem, men se då tog Anchoridge över och visade att vi i alla fall var på rätt spår. Efter ungefär en timme hittade vi ut till grusvägen igen och styrde kosan hemåt i rask takt. Lite trav, lite galopp och så lite trav igen.
Och helt plötsligt - tvärstopp och tvärvändning! Jag for som en vante genom luften, voltade och landade på en gräsmatta med en duns. Huvudet och armbågar i marken först - ajaj. Tog mig upp på benen fortare än kvickt, tog tag i hästen och insåg att vi hade en åskådare - en bil stod ungefär 50 meter bort och hade sett våra cirkustricks. Antagligen väntade personen på att se så att vi var OK. Så jag tar hästen i tyglarna och linkar bredvid fram till bilen, och där sitter alltså Leif GW Persson. I egen hög person. Han frågade hur jag mådde och hur det gick och efter att jag försäkrat honom om att det absolut inte var någon fara körde han vidare, och jag hoppade upp på min pålle och red hemåt.
Mycket underlig situation faktiskt. Men han såg åtminstone ovanligt fräsch ut i vit tröja och han såg nyduschad ut. Inte alls lika sunkig som i Efterlyst.
Nu ska jag, min skakade hjärna och min ömma armbåge gå och sova. Imorgon gissar jag på att min kropp kommer vara som en 93årings ungefär.
1 kommentar:
Åh vad roligt att du har hittat en häst!! Nyfiken. Vill ju se en bild av honom :) Kramar och ta det lugt i sadeln.haha så roligt me GW! Sjuk oväntat! Kramar från M.
Skicka en kommentar