Jag hatar verkligen sjukhus. Verkligen. På ett fobiskt sätt. Jag blir kall, mår illa och vill springa åt motsatt håll när jag kliver in på ett sjukhus. På sjukhus är folk sjuka, det luktar konstigt, det finns resistenta bakterier överallt. Folk DÖR på sjukhus. Usch och fy. Jag låter frisk va?
Idag åkte jag dock till ett sjukhus helt frivilligt (om än något motvilligt), men så ligger ju morfar på sjukhus också. Han opererades för spinal stenos igår och fick idag ta emot besökare, så jag och mormor åkte dit. Han såg så liten ut i sjukhussängen, min stora och starka morfar. Trött, förvirrad, medtagen och väldigt, väldigt liten. Ont hade han också, det syntes på hela honom. Stackars lilla morfar. Men, som tur är, operationen ses som väldigt lyckad i alla fall och man räknar med att han snart ska bli mycket bättre och ha mycket mindre värk. Trots att de har karvat i ryggen på honom så får han åka hem redan på fredag, och ni kan ju gissa om mormor ser fram emot det. Syns på henne att det är jobbigt för henne att lämna honom där på sjukhuset.
Känns skönt ändå att jag åkte till sjukhuset, fast jag inte tycker om sjukhus. Morfar blev glatt överraskad av att jag kom och det tycktes göra honom gott med lite sällskap och onyttigheter i ett par timmar, förvirrad eller ej.
Ikväll har jag återigen tjafsat med försäkringsbolaget och hotat med att byta bolag, och vips skulle tjejen jag mailat med vidarebefordra ärendet till chefen och se om hon kunde göra något! Tänk så långt man kan komma med hot, synd bara att det ska behöva gå så långt.
1 kommentar:
Tror inte att det är någon som direkt tycker om sjukhus. Som du skrev, folk dör där :(
Hur är det med morfar nu då?
Skicka en kommentar