Äntligen!

Äntligen har jag fått se Skellefteå AIK vinna - live!

Ikväll gästade Skellefteå SSK här i Södertälje och självklart passade vi på att gå då. Vi var väl ett hundratal fans som kämpade hårt för att lyfta AIK, och det kändes som vi lyckades. Vi hördes rätt bra trots att vi var ganska så få i jämförelse med SSK-fansen.
Matchen var oerhört tight till och från och det märktes att SSK var desperata, riktigt desperata. Så fort man fick chansen tryckte man upp en knytnäve i ansiktet på någon AIK-spelare, utan påföljd naturligtvis (ger mig fasiken på att domaren var köpt!). Men, trots en tight match och tidvis bristande koncentration, lyckades man alltså plocka hem en trepoängare till, och den här bortaturnén blev riktigt lyckad får man väl lov att säga. Sex poäng på två matcher - fullpott! Nu är vi uppe på andra plats, ett mål mindre framåt och ett mål mer bakåt i jämförelse med Linköping. Men det tar vi igen på tisdag då vi möter Timrå hemma :-)

En sak som slog mig när vi var på matchen var hur mycket mer connectad jag känner mig med Skellefteå nu än vad jag gjorde när vi bodde där. Nu känns det verkligen som att det är hemma, som att jag är en del av staden och staden en del av mig. Jag har vänner däruppe som jag måste ha missat att se när jag var på plats. För när jag bodde i Skellefteå tyckte jag att jag inte hade så många vänner. Konstigt va? Så nu vill jag hem, men än så länge är det bara en dröm. En dröm som kan förverkligas först om drygt två år, som tidigast.