Middag på Sunnanå väckte tankar

Ikväll tog vi cyklarna till Sunnanå för att få lite käk och trevligt umgänge hemma hos familjen Lindberg-Andersson. Att cykla en mil gör verkligen under för aptiten, så när vi kom dit var det tur att maten var klar – annars hade jag nog gått under. Grillat stod på menyn och Lukaz tyckte att man minsann skulle gymnastisera under tiden man åt, så han höll i ett träningspass för oss. Så söt han är den ungen, och så lik sina föräldrar. Skulle man sätta ihop ett foto på Fredrik och ett på Sara så skulle man få Lukaz, for sure.

Glad och busig. Charmtrollet!

Och så gympar vi.

En del husprat blev det också, och då främst nybygge förstås. De väntar just nu på sitt nya hus som ska stå färdigt för inflyttning senast v. 48. Så sugen man blir alltså... Och Fredrik tyckte minsann att det var jättebra att vi också var sugna på att bygga, för då kunde vi ju köpa en tomt på samma område, dvs uppe vid Falkträsket. Jag är ju dock lite allergisk mot sådana villaområden, så Fredrik bestämde sig för att ta med oss upp dit och börja övertalningen.

Sagt och gjort, efter middagen gick vi och kikade på deras tomt och tog sedan en sväng runt området och träffade på både känt och okänt folk (alla var dock okända för mig...) längs vägen. Men jag vet liksom inte riktigt om han lyckades med sin föresats att övertyga mig.

Familjen Lindberg-Anderssons tomt.

Ja, jag kan se klara fördelar, speciellt med tanke på att vi antagligen skaffar barn snart. Då är det ju förstås väldigt bekvämt att bo så, med massa barn runtomkring (det är bara folk i vår ålder som bygger där = många barn och många barn på G). Man är aldrig ensam, vilket kan vara skönt när man är hemma och är föräldraledig, det blir liksom inte ett projekt att ta sig så man kan träffa vänner. När barnet blir äldre är det förstås jätteroligt för honom/henne att ha många vänner i området, att bara kunna sticka ut genom dörren och hitta på massa bus och leka dagarna igenom. Och det skulle naturligtvis vara superkul att bo så nära Fredrik och Sara. Och Jenny och Ulf också för den delen, de har ju också byggt hus på området.

Men om jag tänker på MIG då, för en sekund? Vill JAG bo så? Vill jag bo så att när jag går ut på gården så ser varenda granne vad jag gör? Vill jag ha grannen en meter (okej, överdrift) en meter från husknuten? I ett hus i ett villaområde, med en total tomtyta på typ 900 kvadratmeter? Jag har ju alltid drömt om ett hus på landet, gärna med lite mark och ett stall att ha min/a häst/ar i. Att kunna kliva ut i min trädgård – naken om jag så vill – utan att någon kan se vartenda steg jag tar. Är jag villig att offra den friheten? Hur kommer jag att känna den dagen vi får barn? Tänk om man kunde veta det redan nu... Suck.

Nå, efter tomtspanandet gick vi tillbaka hem och fick efterrätt och satt och spelade kort länge och väl, innan det var dags för oss att styra cyklarna hemåt igen. Här måste jag också inflika att Irjas cykel, som jag lånade, är precis en sådan cykel som jag vill ha. En riktig tantcykel med bred sadel och korg framför styret. Ge mig!

Natt i Skellefteå.

Nu är det dags att sova, så jag ska gå ut till vår husvagn.