Jag tycker det är hemskt att man inte ska kunna rösta annorlunda än sin familj eller sina vänner. Att man ska betraktas som konstig och som en skam för familjen om man röstar blått när resten av familjen röstar rött, eller tvärtom för den delen. Alla har vi åsiktsfrihet och bör få utöva den också, och inte behöva ta skit från andra (okej om barnet tyckte att nazisterna verkar som ett trevligt gäng, då kanske jag skulle säga något).
Jag röstar, som de flesta antagligen redan vet, blått. Exakt vilket parti låter jag vara osagt, för det är egentligen oviktigt. Jag vill i alla fall att Alliansen ska få styra Sverige i minst fyra år till. Det är min åsikt, jag står för den och jag respekterar att andra tycker annorlunda. Jag tror att de allra flesta, inklusive jag själv, vill sitt eget, Sveriges och världens bästa i slutändan. Men hur vi kommer dit har vi olika tankar kring.
Min åsikt, mitt val, är det dock inte många i min familj (eller bland mina vänner) som delar. Eller ens förstår. Jag vet att mamma tycker att det är lite underligt att hon uppfostrat en dotter som väljer att rösta blått. Maken tycker att det är hemskt, att Alliansens politik är egoistisk och försöker hela tiden övertyga mig om att rösta på den rödgröna röran istället. Han menar att jag inte har några bra argument till varför jag röstar blått, trots att jag bemöter alla hans argument med minst lika starka från min synvinkel. Att jag inte borde rösta blått (för att jag inte är tillräckligt "fin"?). Att jag (och alla andra som röstar blått) är lurade. Eller som mormor uttryckte det när vi satt och pratade politik och jag sa att jag röstar blått:
"Det går över."Jag vet att hon inte menade något illa med det, men det var ändå ett bra exempel på vad jag fått höra från andra och hur jag upplever att många (rödgröna då såklart) tänker. Det går över. Att rösta blått är bara ett tecken på tillfällig förvirring. Snart tar h*n sitt förnuft till fånga och i nästa val röstar h*n "rätt" igen. Varför skulle det gå över? Kan det då inte lika gärna "gå över" för dem som röstar rött?
Nej, det är många i min familj som inte håller med mig, det vet jag. Och det är okej. De får rösta på vad de vill, så länge som mitt val respekteras också. Respekteras, inte nödvändigtvis förstås. Och oftast känns det nog så, att det respekteras. Och jag tycker hemskt synd om den unga killen vars mamma sitter på FamiljeLiv och talar om att han röstar fel och drar skam över familjen.
Vem har rätt att bestämma vad som är rätt eller fel val för någon annan?
4 kommentarer:
Så sant som det är sagt, alla har rätt till sin egen åsikt.Å nej jag vet inte om jag tycker att det är så konstigt att jag har en dotter som röstar blått. Jag har själv gjort det tidigare. Å så har du ju gått på forsmark ;) Men mormors kommentar var i alla fall riktigt skoj.
Puss puss/M
Du får rösta som du vill äslkling.
Att vara intresserad av politik innebär ju till stor del att argumentera för sin sak och att försöka övertyga andra om vad man själv är övertygad är den rätta vägen att gå.
Jag förordar själv att man man inte ska rösta efter kortsiktiga egenintressen och då framförallt ekonomiska utan istället efter vad som är lagom bra för alla.
Röstar man på ett visst parti för att det partiet sänker skatten för just en själv eller för att just det partiet gynnar en viss bransch som t.ex. städfirmor (rutavdraget) så tänker man inte längre än näsan räcker. Nu vet jag att inte du tänker så men tyvärr tänker allt för många på det sättet.
Sverige har världens bästa system som vi ska bevara.
"Åt var och en efter behov, från var och en efter förmåga"
Jag är inte alls politiskt intresserad men jag röstar inte blått. Självklart ska man respektera varandras olika åsikter,man har rätt att rösta hur man vill. Kram
Jag läste från Bröllopstorgets forum att du gjort kärlekscheckar?
Jag letar överallt utan resultat efter såna men alla verkar ha slutat med det. Gör du fortfarande sådana?
Du kan svara på min mail, Emma_med_r@hotmail.com
Skicka en kommentar