Jag har hela tiden sagt att jag ska plugga på heltid på distans under tiden jag är hemma med Ludvig. Dels för att dryga ut föräldrapenningen (varva med studiemedel), dels för att jag ska bli klar med min utbildning någon gång.
När Ludvig föddes missade jag min sista tenta för terminen, den tentan som skulle göra så att jag hade så många poäng som krävdes för att få fortsatt studiemedel nu i höst. Men inga poäng alltså. Jag satsade på omtentan, men inte heller den hann jag med och alltså hinner jag inte få ihop poäng för att nå studiemedelsgränsen.
CSN har alltså nekat min studiemedelsansökan och väntar på att jag ska få ihop tillräckligt med poäng inom fyra veckor, först då kan de godkänna min ansökan. Alternativt att jag skickar in ett personligt brev till dem där jag förklarar varför jag inte tagit mina poäng, gärna med ett intyg från högre instans också. Men oavsett så dröjer det alltså ett bra tag innan jag får några pengar.
Nu känner jag att jag tappat motivationen helt, och orken. Jag förstår faktiskt inte längre hur jag ska klara av att plugga på heltid samtidigt som jag är ensam hemma med Ludvig. Redan nu börjar han sova mindre om dagarna och visst kan han klara sig själv en liten stund i babysittern eller på golvet, men ganska snart vill han ha uppmärksamhet. Ingen sammanhängande pluggtid direkt alltså. Och på kvällar och helger vill man ju gärna hinna med lite kvalitetstid med hela familjen. Så när jag ska hinna plugga?
Känns som att även om jag sätter igång att plugga, så kommer jag ändå inte klara mina poäng. Och om CSN nu till slut godkänner min ansökan, så kommer jag stå utan studiemedel sen när jag ska läsa in de poäng som jag inte kommer att klara under tiden jag är mammaledig. Och ärligt talat, egentligen vill jag inte alls plugga under den här tiden jag får vara hemma med Ludvig. Helst av allt vill jag ta vara på varenda sekund, inte känna mig stressad och irriterad över att han inte sover när jag har tänkt att han ska sova (som idag).
Det känns som att jag på något vis har hela världen på mina axlar.
- Pluggar jag inte, och inte ökar på antalet FP-dagar, då har vi 4000kr mindre i månaden än vad vi hade tänkt.
- Pluggar jag inte, men ökar på antalet dagar så jag får ut ungefär lika mycket som jag hade fått med FP och studiemedel, då försvinner mina dagar så mycket fortare - dagar jag vill kunna spara för att vara hemma med Ludvig längre, ha honom kortare dagar/veckor på dagis och för att dryga ut sommarsemestern i framtiden (för att kunna ha längre sommar med Ludvig och maken).
- Pluggar jag, och så småningom får studiemedel, ja då missar jag en del av njutningen av att vara hemma med mitt barn, samtidigt som jag garanterat kommer att missa poäng här och där.
Så vad gör man? Känns som att ekonomin till stor del hänger på mig, som att en stor del av vårt liv hänger på mig - mindre pengar = inte köpa hus? Inte bygga hus? Bo i lägenhet i flera år framåt? Det vill vi ju inte göra, vi vill ju bo i vårt drömhus så snart som möjligt.
Samtidigt är jag lite rädd att jag inte kommer att klara av skolan sen heller, och vad händer då? Vart ska jag då få jobb? På Ica? Inom vården? Xzakt? Det vill jag ju inte heller, men det känns som att det är omöjligt att få ett annat jobb utan minst en kandidatexamen - och även om man har en sån är det ju inte hur enkelt som helst att få jobb. Och än svårare är det ju här uppe, i jämförelse med Stockholm t ex. Här finns inte lika många arbetsplatser helt enkelt.
Vad fan ska jag göra? Döma min familj till ett fattigare liv rent ekonomiskt, eller kämpa och slita och missa tid med Ludvig och poäng på högskolan?
3 kommentarer:
Mitt tips är att ta ut fler dagar under hösten så att ni får den ekonomi som ni planerat efter och ta poängen som du behöver under den här terminen. Sen kan du ta ett nytt beslut inför vårterminen. Då har du hunnit få in mer rutiner och kanske börjar bli sugen igen på att göra något mer än att titta på Ludvig. Jag förstår faktiskt inte hetsjakten på att spara dagar. Det är ju faktiskt inte därför vi har föräldraledighet. Den har vi för att kunna ge barnet hela vår uppmärksamhet när de behöver den som mest. Vad gäller kortare dagar för Ludvig på dagis och längre ledighet på sommaren så ska ni väl ha ett syskon så småningom. Då har du ju nya föräldrardagar. Nej ta det lugnt gumman och njut av den första tiden utan stress men som sagt ta ut dagar så att ni känner att ni kan fortsätta er dröm. Puss puss/M
Ja det är inte lätta frågor du har att brottas med. Men jag är inne på din mammas linje. Ta det lugnt nu denna termin, njut av tiden med Ludvig, den kommer aldrig igen, jag vet. Lev nu och vänta och se vad du känner för nästa termin. Många kramar till dig.
Visst är det en djungel det där...
Jag valde till slut att plugga en 50%-kurs nu i höst, samtidigt som jag är mammaledig om dagarna (lektionerna är på kvällstid). Känns bra än så länge, men jag håller med dig om att man inte riktigt känner sig totalt fokuserad på ens barn och livet som mamma.
Men känns skönt att kunna spara några mammadagar iaf, och få göra något "eget" som stimulerar hjärna och sinne :)
Kram
Skicka en kommentar