Dag 16 - Min första kyss

Djäknegatan i Uppsala, på sjätte våningen, i mitt rosaprickiga rum. Året var nog 1999 och pojken hette Jonas. Min första riktiga kyss.

Jag var jättenervös, och jättekär. Han - not so much. Men kanske lite. Det har alltid funnits ett speciellt band mellan oss, trots att vi bara var tillsammans några dagar den gången vi faktiskt blev tillsammans. Sen krossade han mitt hjärta. Och ändå har vårt band överlevt.

Tillbaka till kyssen. Ivrigt påhejade av övriga deltagare - åtminstone den "manliga" delen - på festen möttes vi, läppar mot läppar. Trevande tungor. Den smakade nervositet, spänning, sött och alldeles underbart. Och som mycket annat underbart här i livet var den över nästan innan jag hunnit reagera.

Det var väl ingen jätteromantisk händelse direkt, men ett fint minne som jag alltid bär med mig.

Nu kysser jag bara min man - och det är ännu bättre. För nu får jag kyssas så länge och så mycket jag vill!


- Posted using BlogPress from my iPhone