Pumpkins värld

Less

2011-04-29T08:33:00.000+02:00

På allt jävla hår och damm som far omkring här i lägenheten (jo, vi dammsuger ofta - hjälper inte).
På att hur jag än gör så går jag knappt ner ett gram.
På att känna mig så ensam om dagarna.
På alla alla satans grejer som inte lyckas hitta sin plats här hemma.
På parasithelvetet som gör att inget känns rent.
På att bo i lägenhet.
På att det ska vara så jäkla svårt att komma sig ut om dagarna.
På att det blåser så fort solen strålar.
På att känna mig som en fluffig muffin (flera muffins - en muffin?).
På att det ska vara så obegripligt svårt att få en tid för blodprovstagning på vårdcentralen.
På att vara världens sämsta när det kommer till att studera.
På att jag har 0 karaktär. Noll. Nada. Zero.

Och en massa mer. Men nu har jag åtminstone fått ur mig lite.

Udda

2011-04-16T21:26:00.000+02:00

Jag har alltid vetat att jag har ett lite konstigt sätt att se på vissa saker, men jag visste inte att det fanns en term för det. Men nu vet jag! Och ni kan läsa om det här.

Dag 26 - Mina rädslor

2011-04-16T21:15:00.001+02:00

Jag är rädd för döden. Så rädd att bara en snabb tanke på den ger mig en panikångestattack. Därför tänker jag inte skriva (eller tänka) mer om den saken.

Sänkt

2011-04-06T22:33:00.001+02:00

Känner mig rätt ordentligt risig ikväll och har gjort det hela dagen. Diffus huvudvärk, svullen och öm hals och lite feber.

Så jag återkommer imorgon istället, nu vill jag bara sova.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Husblogg

2011-04-05T21:20:00.002+02:00

Som jag tidigare nämnt så tänker vi bygga hus. Här kan man läsa om det projektet.

Dag 25 – En första

2011-04-05T21:10:00.002+02:00

Mitt första blogginlägg någonsin (om man bortser från inlägget som skrevs en timme tidigare för att meddela att jag startat upp en blogg) kan man läsa här.

Dag 24 – Det här får mig att gråta

2011-04-05T21:09:00.002+02:00

Kärlek. Både olycklig och lycklig sådan.
En film. En bild. Ett ord. En blick. En beröring. Ett leende.

Jag gråter förstås inte alltid, vilket man kanske skulle kunna tro när jag säger "kärlek". Kärlek finns ju på olika sätt runtomkring en hela tiden. Men t ex när jag ser den här filmen, med den tillhörande musiken, då snyftar jag allt litegrann (eller storbölar om jag är på det humöret).

Dag 23 - Det här får mig att må bättre

2011-04-04T20:57:00.001+02:00

Min familj. Mina vänner. Mina katter. Glass. Choklad. Sol. Snö på vintern. Grönt gräs och blommande körsbärsträd. God mat. Shopping. Resor. Pussar. Kramar. Närhet. Ett leende från Ludvig.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 22 - Det här upprör mig

2011-04-04T20:48:00.001+02:00

Ska man nämna det klassiska - krig och orättvisor - eller ska man vara lite mer personlig?

Självklart blir jag upprörd över krig och orättvisor, men det finns mycket annat som upprör också,

Misshandel t ex. Då främst barn- och djurmisshandel. Försvarslösa stackare som inte kan göra mycket annat än att ta emot slag, sparkar och hårda ord. Usch, det gör ont bara att tänka på det.

Förtryck och fördomar i alla dess former gör mig också upprörd. Alla är lika mycket värda och bör ha samma möjligheter i livet, både på gott och ont.

Avslutningsvis kan jag ge ett mer vardagligt exempel:

Politiska diskussioner med min man. Tur att det är drygt tre år kvar till nästa val.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 21 - Ett annat ögonblick

2011-03-29T23:40:00.001+02:00

En bild säger mer än tusen ord. Runt 15.30 den 5 juli 2008 blev jag Lars fru.

Foto: Sussi Petersson.

Dag 20 - Den här månaden

2011-03-28T22:52:00.001+02:00

Den här månaden har förflutit i samma raska tempo som alla månader har sen Ludvig föddes. Tiden verkligen springer iväg, även om en dag då och då kan kännas som att den pågår i en evighet.

Under mars har vi haft besök av mamma/mormor/svärmor, vi har varit i Umeå, Ludvig har bestämt sig för att det är bättre att krypa än att åla, han har fått sin andra tand och även börjat stå helt själv korta stunder. Ingen dag är den andra lik när man har barn och det händer saker precis hela tiden.

Den här månaden har vi också tagit beslutet att vi ska bygga hus. Vi har pratat om det flera gånger men backat ur. Om inget oförutsett händer blir det av denna gång. Så sent som ikväll har vi bestämt oss för vilken tomt vi ska ha. Bara att tuta och köra nu då!

Wish us luck! Och må april bli en riktig toppenmånad då vi får mycket gjort.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 19 - Detta ångrar jag

2011-03-27T22:33:00.001+02:00

Jag ångrar en hel del, dock mest sånt jag inte har gjort. Och det är väl på sitt sätt bättre än the other way around.

Det jag ångrar allra mest är att jag inte lyssnade på min kloka mamma och reste mer när jag hade chansen att göra det riktigt billigt. Att jag inte bara jobbade stenhårt en period, sparade så mycket pengar jag bara kunde och sen drog iväg jorden runt eller något. Eller att jag inte åkte iväg som aupair medan jag hade chansen. Nu skulle det ju inte funka så bra att dra iväg och jobba i USA ett år liksom.

Jag önskar helt enkelt att jag hade hunnit se mer av världen innan jag stadgade mig. Jag tror det hade varit bra för mig och min personliga utveckling.

Men med det sagt så ångrar jag självklart inte hur mitt liv ser ut nu. Jag skulle inte byta ut Ludvig och Lasse mot någon resa i världen, såklart. Det vore ju bara dumt.

Och som tur är finns ju den stora vida världen kvar. Och nu kommer jag få utforska den med mina allra finaste. Inte illa.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 18 - Min favoritfödelsedag

2011-03-26T22:24:00.001+01:00

Jag har firat många, många fina födelsedagar i mitt liv. Nästan alla har nog varit riktigt bra, i alla fall vad jag kan minnas. Min mamma gillar t ex att överraska, så det är ju mer än en gång hon bara dykt upp, oavsett vart jag bott. Och jag som älskar överraskningar!

Men svaret här får nog bli dagen då jag fyllde 23, alltså 27 augusti 2007.

Jag visste att vi skulle åka någonstans, jag och maken. Men inte var. Det enda jag visste var att jag skulle packa en väska för övernattning och att jag skulle ta med mig något att ha på mig "typ för restaurangbesök".

Jag gick hem tidigt från jobbet den dagen och maken hämtade mig på pendeltågsstationen (det var alltså medan vi bodde i Södertälje), sedan bar det iväg och jag var förvirrad hela vägen.

Till Norrköping tog han mig, älskade maken, för hotellövernattning, restaurangbesök och konsert. Det var avslutning för The Arks sommarturné. Skitbra! Och god mat och allt.

Fina maken. Hoppas på fler såna överraskningar i framtiden.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 17 - Mitt favoritminne

2011-03-25T22:53:00.001+01:00

Oj, svår fråga. Det finns så många. Dagen jag träffade maken förstås, vår förlovning, bröllopsdagen... När Lydvig föddes, log sitt första leende och när han skrattade för första gången.

Men om vi ska gå bortom det självklara så är det ett minne som jag gått och tänkt på mycket de senaste dagarna, ett himla fint minne.

När jag var typ 7 (?) "kidnappade" mamma och min styvpappa mig och vi åkte iväg på en mysig campingsemester. Eller rättare sagt, de sa att de skulle åka bort och att jag skulle få vara hos farmor och farfar (eller minns jag fel, mamma?), men i själva verket åkte vi till Rättvik och campade.

Jag älskar att campa, och att bli överraskad, så det är ett himla fint minne faktiskt.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 16 - Min första kyss

2011-03-24T22:45:00.001+01:00

Djäknegatan i Uppsala, på sjätte våningen, i mitt rosaprickiga rum. Året var nog 1999 och pojken hette Jonas. Min första riktiga kyss.

Jag var jättenervös, och jättekär. Han - not so much. Men kanske lite. Det har alltid funnits ett speciellt band mellan oss, trots att vi bara var tillsammans några dagar den gången vi faktiskt blev tillsammans. Sen krossade han mitt hjärta. Och ändå har vårt band överlevt.

Tillbaka till kyssen. Ivrigt påhejade av övriga deltagare - åtminstone den "manliga" delen - på festen möttes vi, läppar mot läppar. Trevande tungor. Den smakade nervositet, spänning, sött och alldeles underbart. Och som mycket annat underbart här i livet var den över nästan innan jag hunnit reagera.

Det var väl ingen jätteromantisk händelse direkt, men ett fint minne som jag alltid bär med mig.

Nu kysser jag bara min man - och det är ännu bättre. För nu får jag kyssas så länge och så mycket jag vill!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 15 - Mina drömmar

2011-03-23T21:13:00.001+01:00

Jag är en sån person som dagdrömmer en hel del. Mest hela tiden skulle nog vissa säga. Det finns många drömmar att ägna dagdrömmandet åt.

Jag drömmer om ekonomiskt oberoende, om resor, om sommarhus i andra länder, om jobb, om hus och trädgård, om saker jag vill ha.

På ett sätt lever jag ju redan i en dröm, en sanndröm. Jag är gift med den jag älskar, jag har en underbar son och en familj som jag står väldigt nära. Det är mer än många andra i världen har, och jag är förstås tacksam för att jag har dessa "delar" i mitt liv.

Tre drömmar som dock inte slagit in (ännu?) men som jag hoppas blir verklighet i framtiden är:

• Att kunna vara hemma mycket med Ludvig och eventuella syskon till honom.
• Att skriva, och ge ut, minst en bok. En utveckling av den här drömmen är att kunna livnära mig på skrivandet.
• Att bygga vårt eget drömhus.

Och vet ni? Den sistnämnda drömmen är inom räckhåll, för vi har nu bestämt oss för att bygga nytt hus istället för att köpa!

- Posted using BlogPress from my iPhone

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 14 - Vad hade jag på mig idag?

2011-03-22T10:51:00.002+01:00

Den här rubriken igen? Hur kul kan det vara liksom? Nåväl...

Underkläder, vitt långt linne, rutig skjorta/tunika och svarta leggings.

Dag 13 - Den här veckan

2011-03-21T21:44:00.001+01:00

Dagen idag har inte bjudit på så mycket spänning. Vi har bara skrotat runt här hemma, gosat, busat, pekat på lampan i sovrummet och bilarna utanför fönstret. Ludvig har krupit kors och tvärs och hittat på hyss, medan jag har försökt läsa på så mycket som möjligt om husbygge och olika hustillverkare. För det är vad som planeras nu - husbygge.

Resten av veckan kommer nog gå ganska mycket i samma anda, men både imorgon och på onsdag ska vi till församlingshemmet - imorgon för Öppna Förskolan och på onsdag för sångstunden. Camilla och Julius hakar på imorgon också, det blir skoj! Hoppas Ludvig inte skrämmer Julius alltför mycket den här gången, eller något annat barn för den delen.

På fredag ska vi eventuellt på fredagslek på biblioteket och på söndag blir det babysim. Just det, vi ska till BVC på fredag också.

Helt plötsligt känns det som en rätt späckad vecka...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Dag 12 - I min handväska

2011-03-20T10:41:00.002+01:00

Numera använder jag ju inte handväska sådär jätteofta, det blir mest bara skötväskan som följer med ut genom dörren (tillsammans med barn och vagn förstås). Jag ska demonstrera skillnaden.

Förr: Handväska.
Innehåll: Pennor, block, bok, läppglans, bindor, plånbok, hårspännen, hårsnoddar, hörlurar till mobilen, nagellack, nycklar och godispapper.

Nu: Skötväska.
Innehåll: Pennor, BVC-kort, rabattkuponger, blöjor, leksaker, ett ombyte kläder till Ludvig, förkläde, vattenflaska/mugg, tvättlappar, Bepanthen, extra nappar, bindor, plånbok, majskrokar och handservetter. När vi går ut läggs det ofta till sked, tallrik, matburk och frukt.

Mobilen har alltid oftast legat i jackfickan och numera ligger även nycklarna där.

Dag 11 - Mina syskon

2011-03-19T10:08:00.002+01:00

Den som inte känner mig, eller inte känner mig särskilt väl, får nog uppfattningen att jag inte har några syskon. Jag talar om mig själv som ensambarn, jag nämner sällan några syskon och jag är väldigt egoistisk när det kommer till min mamma.

Men jag har faktiskt två syskon - en lillebror och en lillasyster. Emil som är 20 (blir 21 i år) och Emma som är 19. Vi delar samma pappa men inte samma mamma, och eftersom jag har den relation jag har till min pappa så har vi inte vuxit upp tillsammans. Alls. Vi har träffats väldigt sällan egentligen, om man slår ut det över åren. När de (och jag) var yngre sågs vi väl kanske varje år i alla fall, men sen jag blev äldre/vuxen har det blivit långt mellan gångerna. Inte för att jag inte vill ha en relation till mina syskon, men för att det inte alltid är så himla lätt.

Nu är ju mina småsyskon vuxna också, och sen några år tillbaka har jag och lillasyster bättre kontakt, vi träffas inte så ofta men smsar en del då och då. Hon var den första på "den sidan" av familjen som fick veta att vi skulle ha barn, och hon var också och hälsade på oss i Södertälje i några dagar sommaren 2009.

Tyvärr känner jag inte mina syskon tillräckligt väl för att göra något längre utlägg om hur de är som personer.

Jag vet att min bror gillar sin gamla bil som han håller på att fixa till, och att han gillar att sitta vid datorn. Han är rätt blyg (i alla fall när vi träffas) och en del säger att han är extremt lik mig. Varken han eller jag är helt övertygade dock.

Min lillebror.

Min lillasyster och jag delar ett stort intresse - djur i allmänhet och hästar i synnerhet. Hon har en egen häst som heter något som jag just nu inte kommer ihåg. Ett rätt roligt namn är det i alla fall. Just det - Hassan! Och jag vet att hon har haft det kämpigt under de senaste åren men att hon nu mår bättre och tar igen förlorad skoltid på en folkhögskola utanför Hudiksvall (?).

Jag och lillasyster.

Jag hoppas att vi - jag, min bror och min syster - under åren som kommer kan bygga en närmare relation till varandra, och kanske så småningom bli riktigt goda vänner.

Dag 10 – Det här hade jag på mig idag

2011-03-18T10:50:00.001+01:00

Underkläder, vitt långt linne, ljusblå farfarströja och jeans.

Spännande?

Dag 9 – Min tro

2011-03-17T10:43:00.001+01:00

Svårt ämne. Väldigt abstrakt.

En del har kallat mig smygreligiös. Det vet jag dock inte om det stämmer.

Jag tror på nånting. Vad man ska kalla det vet jag inte riktigt. Gud? Ödet? En högre makt? Kalla det vad ni vill, men jag väljer i alla fall att tro på nånting, att allt inte bara sker slumpartat. För den sakens skull tror jag dock inte på t ex Skapelsen, men som sagt - nånting ligger bakom det mesta som sker.

Nu måste jag dock sluta tänka på det här, annars slutar det i en panikångestattack.

Dag 8 - Ett ögonblick

2011-03-16T10:43:00.000+01:00

Lördagen den 18/3 2005 åkte jag ut till Arlanda för att möta en viss kille för första gången. Vi möttes i en något nervös och fumlig kyss i ankomsthallen, och sedan dess har det varit vi.

Lördagen den 18/3 2005 träffade jag min man.

Två månader senare såg dörren på Storgatan i Skellefteå ut så här.

Den där listan. Dag 7 - Min bästa vän

2011-03-15T10:37:00.001+01:00

Kommer ni ihåg listan? Den där det skulle komma ett nytt blogginlägg varje dag om olika ämnen - alla kopplade till mig? Den som jag började väldigt entusiastiskt på, men tappade bort någonstans på vägen? Den listan tänkte jag i alla fall fortsätta med nu, skam den som ger sig! Vad jag kan se hann jag till dag 6, så vi fortsätter väl i kronologisk ordning med nummer 7 då? Here it goes.

Min allra bästa vän är också min mamma. Alla borde ha den lyxen att stå så nära sin mamma (och resten av familjen för den delen) som jag gör. Det är fantastiskt. Hon är fantastisk. Så egentligen borde alla ha den lyxen att stå så nära min mamma, men tji fick ni! Min mamma är som sagt en fantastisk kvinna. Hon är vacker, vältalig, intelligent och självständig. Hon är en pålitlig syster, en snäll faster, en stöttande dotter och en riktig toppenmamma. Och nu också världens bästa mormor till Ludvig (min egen mormor är världens bästa mormor enligt mig förstås). Superbra på att laga mat, alltid hjälpsam och den bästa vännen man kan ha.

Jag och mamma (+ liiiten Ludvig i magen) på Helsingforskryssning hösten 2009.

Vi har mycket skoj ihop jag och min bästa vän. Vi reser (önskar det blev lite oftare bara), vi äter god mat, vi har långa nattliga samtal, vi spelar spel, vi äter onyttigheter, vi shoppar, vi tittar på film, vi dricker vin, vi tar promenader, vi skrattar och skojar. Men livet är ju inte alltid roligt, och då är det också skönt att hon alltid finns där. Och när min mamma är ledsen och mår dåligt, då gör det ont ända in i själen på mig. För är det någon jag alltid oroar mig för, så är det min mamma. Hon förtjänar det bästa.

Mat

2011-02-15T10:37:00.000+01:00

Jag är så less på mat. Jag orkar inte tänka på mat, än mindre bestämma vad vi ska äta den närmsta tiden. Pasta - blä. Sås - urk. Fisk - suck. Och så vidare.

Måste man verkligen äta? Jag menar, ska det verkligen vara nödvändigt? Vad hände med den tiden då man kunde hålla sig mätt på kärlek och vatten? Long gone...

Så jag satte mig och skrev en matlista igår i alla fall. Men ingen jäkla pasta. Blä.

Någon som har något gott, snabbt och icke pastabaserat recept att dela med sig av?

Jag håller mina löften

2011-01-06T21:05:00.000+01:00

Än så länge i alla fall! Jag har sedan i måndags ätit regelbundet, inte ätit något godis alls (trots att det finns hur mycket godis som helst hemma), köpt body butter och börjat smörja in mig efter varje dusch, smörjt händerna varje kväll innan sänggång OCH - idag har jag faktiskt tränat! Helt fantastiskt skönt var det och jag är verkligen peppad att fortsätta.

Det går bra alltså. Än så länge som sagt. Och jag är sjukt nöjd.

Dag 6 – Min dag

2011-01-04T20:23:00.000+01:00

Nu ska jag ta tag i listan igen, jag lovar bättring!

Vaknade 07.10, klev upp och gick in till Ludvig och kollade till honom. Han sov fortfarande gott så jag gick tillbaka till sängen och slumrade en stund till. 08.05 vaknade Ludvig och då klev jag upp. Frukost till den lille, sen till mig. Bus, gos, lek och vid 09.30 ungefär var Ludvig trött igen. Så han fick gå och lägga sig och jag passade på att komma ikapp med bloggandet och bloggläsandet, samt fundera lite på hur vi ska möblera om här hemma.

10.30 var det färdigt med sovandet tyckte Ludvig, så vi klädde på oss (eller jag klädde på oss såklart) och gick ner i tvättstugan - dagens främsta uppgift. När vi kom upp sprang Ludvig runt i gåstolen en stund tills det var dags för lunch klockan 11.30. Samma sak som på morgonen - först den lille, sen jag. Han fick pasta med skinka och jag fick en tortilla with the works. Vi gick ner i tvättstugan igen och 12.30 var det sovdags igen.

Jag plockade, fixade och donade lite men när jag skulle ner i tvättstugan igen kl. 13.42 vaknade såklart Ludvig. Så han fick följa med. Inte honom emot, han tycker det är jättekul att sitta i tvättvagnen därnere och pilla med klädnyporna och kolla på tvätten som snurrar runt i tvättmaskinen. Upp igen, mera gåstolsrännande, mellanmål kl. 14.50, mera tvättstuga, hoppa lite i hoppgungan, mera tvättstuga och sen sovdags igen vid 16.30. Jag passade på att surfa lite och satte sen igång med maten.

17.40 vaknade Ludvig, tio minuter senare kom maken hem och alla tre fick i sig mat. Jag har hunnit vara ner i tvättstugan två svängar till och nu har jag precis nattat Ludvig. Och nu sitter jag här. Väntar på att maken ska komma hem så vi kan titta på ett avsnitt eller två av Vampire Diaries, sen blir det sängen.

Ja, det var min oerhört spännande dag.

Årslistan

2011-01-03T18:40:00.002+01:00

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? Födde barn. Och allt som det innebär.
Höll du några av dina nyårslöften? Ja.
Vilka länder besökte du? Inte bara besökte, jag flyttade till Bebis/Mammaland.
Är det något du saknade år 2010 som du vill ha år 2011? Ett hus. Ett ställe som bara är vårt.
Är det något du fick för mkt av under 2010? Foglossning och halsbränna. Och socker.
Största misstaget? Att tro att det skulle vara lätt och gå snabbt att hitta och köpa ett hus.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Räknas foglossning och "skador" av förlossning? Annars har jag ju garanterat bränt, skurit och slagit mig några gånger, samt varit förkyld och febrig.
Bästa köpet? Barnvagnen!
Vad spenderade du mest pengar på? Saker till Ludvig. Helt otippat.
Gjorde någonting dig riktigt glad? Att bli mamma var (och är) rätt fantastiskt faktiskt.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2010? Jag har en häst, Like a Prayer och Amazing.
Årets bästa skivor? Olika skivor med barnsånger.
Bästa spelningen? Någon sådan har jag inte varit på.
Bästa festen? Har bara varit på en fest vad jag kan minnas - Therese och Patriks bröllopsfest. Det var supertrevligt!
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Gladare på ett sätt, men det är samtidigt ingen dans på rosor med alla mammahormoner och känslor som svallar i kroppen.
Var tillbringade du julen? I Hedemora med (nästan) hela min familj.
Blev du kär i år? Ja, jag blir ofta kär i min make. Och så den nya kärleken förstås - Ludvig.
Hur många one night stands? Nada.
Favoritprogram på TV? TV-tittande hör inte till vanligheterna här hemma längre, men Äntligen Hemma och Bonde söker Fru har jag sett i alla fall. Och Idol. Och Nyheterna.
Bästa TV händelse? Jays framträdande med Like a Prayer. Rysningar.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? Nej inte vad jag vet.
Bästa boken du läste i år? Breaking Dawn.
Bästa klädstilen? Svarta stuprörsjeans och stickade tröjor.
Bästa sms:et? Alla grattis-sms när Ludvig föddes.
Största musikaliska upptäckten? Jay Smith.
Något du önskade dig och fick? En frisk son och fårskinnstofflor. Bland annat.
Årets bästa filmer? Eclipse och Avatar (jag såg den inte förrän i december 2010).
Årets sämsta film? Sex and the City 2 var ingen höjdare.
Vad gjorde du på din födelsedag? Jag åt god middag med maken, bebis, mamma, Magnus, Kasper, mormor och morfar. Dagen efter döpte vi Ludvig.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Tja, om alla mina nära och kära som inte bor här i Skellefteå kunde flytta lite närmare mig skulle det ju vara toppen!
Hur skulle du beskriva din stil år 2010? Good enough.
Vad fick dig att må bra? Bebispussar!
Vilken kändis var du mest sugen på? Robert Pattinson och Paul Wesley. Vampyrer är min grej.
Årets rädsla? Att något skulle hända Ludvig.
Årets tjat? "Ingen bebis än?".
Årets jobbigaste? Det var rätt jobbigt att föda barn faktiskt. Men samtidigt häftigt.
Vem saknade du? Lotta.
De bästa nya människorna du träffade? Ludvig, såklart, och några trevliga mammor från mammagrupp och babysång.
En värdefull läxa du lärt dig i år? Att tiden går alldeles för fort.

60 frågor

2011-01-03T17:24:00.001+01:00

1. Hur gammal är du om fem år? 31. Och ett halvt. Urk. Panik!
2. Vem var den sista du träffade? Bortsett från Ludvig (som typ alltid är den sista jag träffat) så var det vår BVC-sköterska Monica som kom på hembesök.
3. Hur lång är du? 170 cm.
4. Vilken var den senaste film du såg? Avatar tror jag. Gillar skarpt!
5. Vem ringde du senast? Mamma.
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem? "Natti Natti! Puss puss" till mamma.
7. Vad är dagens planer? Planen var att gå en sväng på stan, köpa ett träningskort och sen hinna hem till Monicas besök. Check, check och check.
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms? Det beror på vem jag ska kontakta och vad det gäller.
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda? De lever inte ihop och har inte gjort sen jag var typ 2. Men de var aldrig gifta så skilda kan de inte vara.
10. När såg du senast din mamma? Annandagen.
11. Vilken ögonfärg har du? Blågrågröna med lite gulbruna stänk i.
12. När vaknade du idag? Ludvig har sovit kasst inatt så jag vet inte ens om jag riktigt somnade nån gång. Men jag klev upp ur sängen sista gången kl. 08.05.
13. Har du någon gång hittat en katt? Ja, jag och maken hittade en kattmamma och en massa kattbebisar i buskarna vid hotellet i San Diego när vi var där på bröllopsresa. De verkade bo där. Självklart ville jag ta med alla hem.
14. Vilken är din favoritplats? Svårt att säga. Men en plats jag älskar är i alla fall en bänk uppe på berget här i stan, där har man fantastisk utsikt över stan och omgivningarna.
15. Vilken plats föredrar du minst? Tandläkarmottagningar. Och sjukhus.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år? Då bor vi i vårt drömhus, har ett eller två barn till, minst en hund, en häst eller två och vi jobbar båda med saker vi älskar. Vilket innebär att maken antagligen är kvar på samma ställe som han är på nu (om han inte skulle få för sig att starta eget, men jag tvivlar) och jag... Gör nånting. Som jag inte vet vad det är just nu.
17. Vad skrämde dig som barn? Tandläkare. De skrämmer mig fortfarande.
18. Vem fick dig att skratta senast? Ludvig. Who else?
19. Är du för ung för att äga vinylskivor? Japp.
20. Har du stationär eller bärbar dator? Bärbar. En MacBook som jag snott av maken. I LOVE it. Men den behöver ett nytt batteri och operativsystemet skulle behöva uppgraderas. Eller så skulle jag helt enkelt behöva en ny MacBook. Det låter mycket bättre.
21. Sover du med eller utan kläder på dig? Nu sover jag med pyjamas eftersom det är så förbenat kallt. På sommaren not so much.
22. Hur många kuddar har du i sängen? Två till mig och en till maken.
23. Hur många landskap har du bott i? Fem. Härjedalen, Uppland, Västmanland, Västerbotten och Södermanland.
24. Har du någon gång spytt på fyllan? Once. Never again.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota? Barfota i solvarmt gräs och på stranden, annars strumpor.
26. Är du social? Ja, hyfsat i alla fall. Beror såklart också på vem jag ska vara social med.
27. Vilken är din favoritglass? Strawberry Cheesecake, Fairly Nuts och Chocolate Fudge Brownie. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Ben&Jerry's såklart.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon? Betala våra CSN-lån, resa och stoppa in en stor kontantinsats i ett hus.
29. Tycker du om kinamat? Bara friterade saker. Och Bami Goreng om maken gör det.
30. Tycker du om kaffe? Absolut inte. Men jag gillar doften.
31. Vad dricker du till frukost? Dricker sällan något till frukost, men om jag gör det blir det varm choklad, apelsinjuice, smoothie eller vatten.
32. Sover du på någon särskild sida? Inte på mage och inte på rygg.
33. Kan du spela poker? Njae.
34. Tycker du om att mysa? Jajamensan.
35. Är du en beroendemänniska? Ja, choklad är min drog. Men jag ska bryta beroendet nu.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din? Inte som jag kan komma på just nu.
37. Vill du ha barn? Ja, jag har ju ett barn. Och jag vill gärna ha fler.
38. Kan du några andra språk än svenska? Engelska och lite tyska. Och några fraser på italienska.
39. Har du någonsin åkt ambulans? Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool? Generellt sett pool. Men jag gillar stränder.
41. Vad spenderar du helst pengar på? Resor. Och vardagslyx.
42. Äger du dyra smycken? Mina ringar (förlovningsring och vigselring) var inte gratis i alla fall.
43. Har du någon gång testat att röka? Ja, och det var ingen hit.
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen? En tortilla med köttfärs, grönsaker, salsa, creme fraiche och riven ost.
45. Vem är den roligaste människan du känner? Lotta, utan tvekan.
46. Välj ett ärr på din kropp? Jag har ett ärr på ena överarmen. En häst bet mig.
47. Vad har du för ringsignal? Xylophone heter den.
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten? Massor!
49. Flirtar du mycket? Inte så värst.
50. Vart togs din profilbild för din blogg? Hemma hos en kompis i Uppsala, vi var fyra stycken som hade en liten "reunion-kväll". Sjukt roligt.
51. Kan du byta olja på bilen? Det kan jag säkert.
52. Har du fått fortkörningsböter? Nej.
53. Vilken var den senaste bok du läste? Vampire Diaries. Första delen.
54. Läser du dagstidningen? Ja. Norran.
55. Prenumererar du på någon veckotidning? Nix. Men Drömhem&Trädgård (månadstidning).
56. Dansar du i bilen? Nej, det är för trångt. Men jag sjunger gärna.
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast? Mix Megapol.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper? Kontosaldot.
59. När var du i kyrkan senast? 28/8 2010. Ludvigs dop.
60. Vilka personer utmanar du? Alla som vill!

Nyårslöften

2011-01-01T21:21:00.000+01:00

Jag har avgett två löften för 2011. Egentligen vill jag inte kalla dem nyårslöften, för jag uttalade dem redan för några veckor sedan - men de börjar inte gälla förrän nu på måndag. Löftena lyder:

1. Jag (vi) ska börja laga en del mat själva åt Ludvig, så att det inte bara blir burkmat hela tiden.
2. Jag ska gå ner 5 kg.

Det andra löftet innefattar dock så himla mycket mer, egentligen. Det handlar om att ta hand om mig själv mer, göra saker som är bra för mig och som får mig att må bättre - både nu och i det långa loppet. Som att äta bättre, minska godisintaget, unna mig bra saker, komma igång med träning, göra sånt som får mig att känna mig fin. Så vi säger så här istället:

Jag ska

äta bättre, och mer regelbundet.
träna regelbundet.
unna mig bra hudvårdsprodukter, både för ansikte och kropp.
ta mig tiden att smörja in huden ordentligt efter dusch och bad.
fixa naglarna (fila och måla) minst en gång i veckan.
använda handkräm dagligen.
ha det fint, rent och fräscht runtomkring mig.
rensa bort saker som stör, stressar och inte tillför någonting alls.
skaffa en samtalskontakt.

Jag ska helt enkelt vara schysst mot mig själv och se till att jag mår bra, för då mår min familj bra också. Jag ska bli min absolut bästa vän. Hoppas jag.

Dag 5 – Vad är kärlek?

2010-12-21T14:19:00.000+01:00

Kärleken är tålmodig och god.

Kärleken är inte stridslysten,

inte skrytsam och inte uppblåst.

Den är inte utmanande, inte självisk,

den brusar inte upp, den vill ingen något ont.

Den finner inte glädje i orätten,

men gläds med sanningen.

Allt bär den, allt tror den,

allt hoppas den, allt uthärdar den.

Men nu består tro, hopp och kärlek,

dessa tre och störst av dem är kärleken.

1 Kor 13

Jag gör det lätt för mig och slänger upp några bilder, varav en bild som jag nyligen visat.

Min stora familj. Även om två saknas.

Min lilla familj.

Min stora kärlek.

Min lilla (stora) kärlek.

Det här är kärlek för mig.

Dag 4 – Det här åt jag i dag

2010-12-18T22:27:00.001+01:00

Spännande rubrik? Tur att jag inte svullat alltför mycket idag.

Frukost - Fil, jordgubbssylt och flingor.
Lunch - Färsk pasta med sparris, champinjoner och räkor (gårdagens middag, SÅ gott!).
Middag - Kyckling, potatis och steklök tillagat i lergryta.
Snacks - Chips och dipp.

Ja, och så har jag fixat med julgodis idag och förstås smakade jag lite av godiset medan jag tillverkade det.

Det var den dagen det.

Dag 3 - Mina föräldrar

2010-12-09T21:31:00.001+01:00

Jag har en mamma som heter Veronica, en pappa som heter Per-Arne och en mammas sambo som heter Magnus. Det är dessa tre jag refererar till som föräldrar. Eller snarare "mina föräldrar" och "pappa".

Pappa och mamma (och jag, maken och svärföräldrarna). Magnus och mamma (och jag, maken och svärföräldrarna).

Foto: Sussi Petersson

Den som har följt min blogg vet att min relation till min pappa inte är helt enkel, minst sagt. Vi hörs och ses sällan och det blir en hel del missförstånd och besvikelser from time to time. Men han heter i alla fall Per-Arne som sagt, kommer från en stor familj och arbetar inom infrastruktur/järnväg kan vi väl säga. Han är gift, har två barn till och bor i ett rött hus i Dalarna.

Min mamma är, som jag nämnt många gånger tidigare i bloggen, en helt fantastisk kvinna och inte bara min mamma utan också min bästa vän. Hon fick mig i unga år (17) och så länge jag kan minnas har det varit hon och jag mot världen. Hon finns alltid där för mig, stöttar och hjälper, lyssnar och peppar, lyfter mig när jag behöver det och gläds alltid åt mina framgångar. Man kan faktiskt inte be om en bättre mamma och vän och jag är tacksam att det är just jag som belönats med en sådan mor.

Mammas sambo kom in i mitt liv när jag egentligen var för gammal för att ta till mig en "ny pappa". Han har heller aldrig försökt ta på sig den rollen, utan har istället nöjt sig med en roll som "manlig förebild" och nära vän. Och genom åren har vi verkligen blivit otroligt nära vänner, han står mig lika nära och är mig lika kär som resten av min familj. Jag hoppas att han vet det. Och även om han egentligen är alldeles för ung för att vara min pappa, så har han definitivt blivit en styvfar med åren. Den bästa man kan tänka sig.

Jag älskar er. Jag borde antagligen säga det oftare. Men det är inte alltid lätt.

Ett måste

2010-12-08T09:28:00.002+01:00

Jag måste gå på konsert i sommar.

Dag 2 - Min första kärlek

2010-12-07T22:04:00.000+01:00

Det ska alltså handla om min första kärlek idag. Inte ett helt enkelt ämne att försöka bena ur, för vad är egentligen den första kärleken? När kan man säga att det verkligen handlar om kärlek? Det som var kärlek för mig när jag var 14 är det inte nödvändigtvis idag.

Det ska handla om den första kärleken. Inte den största och inte den sista. En del kanske vill säga att ens första kärlek är både den största och den sista också, men det vill faktiskt inte jag. För utan den erfarenhet som olika kärlekar och pojkvänner har gett mig skulle jag inte veta idag att jag är gift med min största kärlek, som jag också hoppas är min allra sista kärlek. Förutom våra barn förstås.

Jag har älskat många och mycket i mitt liv. Jag har, trots att jag skrev i förra inlägget att jag tycker om att vara ensam, alltid föredragit att vara i ett förhållande. Ibland även om det har varit ett dåligt förhållande, men aldrig särskilt länge om inte känslorna har funnits där. Till viss del har jag absolut varit kär i kärleken, och även om jag själv kanske inte varit medveten om det så har min mamma sagt det till mig med jämna mellanrum. Och jag är nog fortfarande lite kär i kärleken, i tanken på att vara två. Men nu är jag definitivt mer kär i min man än i själva tanken, precis som det ska vara.

Men tillbaka till ämnet. Min första kärlek.

Om vi verkligen ska dra det så långt det bara går så får väl Jonny ta på sig rollen som min första kärlek. Vi är födda med ett par veckors mellanrum och växte upp tillsammans. Han var den första pojken jag pussades med och även lite senare i våra unga år ville jag pussas med honom. Då var han dock inte så intresserad längre. Oh well.

Annars skulle jag nog säga att Niklas var min första kärlek. Vi gick i samma klass på högstadiet och han liknade, i alla fall om man kisade, Nick Carter - som jag då var helt besatt av. Jag var kär upp över öronen och ville inget hellre än att vara tillsammans med Niklas. Han blev dock tillsammans med min bästa kompis istället. Tough luck. Många tårar blev det kan jag säga. Men turen återvände till mig och några månader senare tog det faktiskt slut mellan dem och jag och Niklas blev ett par. De flesta trodde nog att vi skulle hålla ihop längre än vad vi gjorde för ja, vi var verkligen kära. Sådär kär som man bara kan vara när man är 14 år och går i åttan. När man kladdar ner hela anteckningsblocket med killens namn, hjärtan och ens eget förnamn tillsammans med hans efternamn. Angelica Stangendahl. Men nej, det höll faktiskt inte så värst länge. Någon månad om jag inte minns fel. Sen ledsnade jag och började jaga hans bästa kompis istället. Det är verkligen bara i grundskolan man kan komma undan med sånt... Det hela slutade i alla fall med att vi, innan grundskolan var slut, var jättebra kompisar allihop. Så slutet gott, allting gott.

Men nu är jag gift, och även om alla tidigare kärlekar (nästan alla i alla fall) har sina speciella platser i mitt hjärta och mitt minne, så finns bara en kärlek för mig. Den största, bästa och sista. Kärleken till min man.

Dag 1 - Presentera dig själv

2010-12-06T22:59:00.004+01:00

Jag är inte en särskilt spännande person. Jag har inte varit med om en massa extraordinära händelser i mitt liv. Jag har flyttat en del, blivit mobbad och slagen i skolan, gått på internatskola, jobbat och pluggat lite här och var och sedan stadgat mig - tidigt enligt vissa, i lagom tid enligt mig själv.

Jag heter Angelica. Jag är fru till Lars, mamma till Ludvig och dotter till Veronica och Per-Arne. Min mormor heter Karin och min morfar heter Gösta. Min andra morfar (min biologiska morfar) hette Björn, han dog samma år som jag fyllde 6 år. Min farmor och farfar finns inte heller i livet, men de hette Greta-Lisa och Patrik och de fattas mig - varje dag.

Jag är storasyster till Emil och Emma, "lillasyster" till Kasia och "systerdotter" till densamma, och hennes man Nicklas. Ja, det är lite invecklat för en utomstående. Min morbror Nicklas är alltså gift med Kasia, som är som en storasyster för mig och en lillasyster för mamma - och samtidigt ingift moster. Varför skulle man inte kunna ha flera roller i en familj? Student är jag också, eller jag försöker i alla fall vara det. Då och då.

Jag är född i Östersund, uppväxt i Sveg, nerflyttad till Uppsala, utflyttad till Forsmark, hemflyttad till Edsbro, hemifrånflyttad till Uppsala, bortflyttad till Västerås och kärleksflyttad till Skellefteå. Ett kortare (räknas 3 år som kortare?) gästspel i Södertälje har hunnits med och nu sitter jag här igen, i en lägenhet i Skellefteå. Så lika, men ändå så olika. Jag har flyttat 20 gånger (om jag inte missat något ställe) och kommer flytta minst en gång till, men det geografiska området är åtminstone rätt. Jag är hemma.

Jag är en sådan som tänker alldeles för mycket. Det har jag alltid gjort. Från stort till smått, och det som är smått från början blir ofta stort innan jag slutat tänka på det. Och då kan jag inte sluta tänka på det eftersom det är så stort. Är jag ensam och låter mina tankar vandra helt fritt så slutar det nästan alltid i en panikångestattack. Jag bör alltså aldrig lämnas ensam med mina tankar, men samtidigt tycker jag om att vara ensam. Konstanta dilemman.

Jag står min familj väldigt nära. När jag säger "min familj" menar jag inte bara min make och son. Jag menar hela min familj - maken, sonen, mamma, hennes sambo, mormor, morfar, morbror, moster/syster och mina två småkusiner. Dessa människor betyder allt för mig och jag skulle göra vad som helst för dem - och de skulle göra detsamma för mig. Det är en oerhörd trygghet att ha så många fantastiska personer i sin närhet, som alltid finns där för en. Och ja, jag är enormt tacksam.

Nästan hela min fantastiska familj. Kasia saknas.

Jag gillar att resa. Helst till USA.
Jag gillar att läsa. Kärlek ska det vara.
Jag gillar choklad. Tyvärr lite väl mycket.
Jag gillar att köra skoter. Fort ska det gå.
Jag gillar att spela spel. Men inte att förlora.
Jag gillar att fotografera. Fast jag är inte särskilt bra på det.
Jag gillar att baka. Och önskar att jag orkade göra det oftare.
Jag gillar att skriva. Kanske blir det en karriär av det så småningom.

Men framför allt älskar jag min son och min man. Och resten av mina nära och kära.

Trettio dagar

2010-12-06T13:19:00.001+01:00

Jag har varit sugen på att göra som alla andra och köra en trettio dagar lång "utmaning", där jag får rannsaka mig själv lite och ni läsare (de flesta av er i alla fall) får lära er lite nytt om mig. Jag har bestämt mig för att skriva inläggen på båda bloggarna (den här och på Älskade Ludvig). En del läser kanske båda bloggarna och då får man lite upprepning, men jag tror även att det finns en del som bara läser den ena eller den andra bloggen och gör jag då "utmaningen" på båda bloggarna så når jag ut till fler. Dessutom behövs det lite mer action på den här bloggen om vi säger så...

De trettio dagarna består av följande rubriker:

Dag 1 – Presentera mig själv
Dag 2 – Min första kärlek
Dag 3 – Mina föräldrar
Dag 4 – Det här åt jag i dag
Dag 5 – Vad är kärlek?
Dag 6 – Min dag
Dag 7 – Min bästa vän
Dag 8 – Ett ögonblick
Dag 9 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Startdag är idag för min del, jag ska bara skriva ihop en liten presentation av mig själv först.

Årets önskelista

2010-12-04T19:36:00.001+01:00

Romantik
Fårskinnstofflor
MBT-skor (eller liknande)
Presentkort på IKEA
Presentkort på Spets & Ting
Babyliss iCurl
Förstoring (40x50) på något av mina utvalda bröllopsfoton
Canvastavla (30x40 eller 40x60) på något av mina utvalda bröllopsfoton
DVD-boxar: Grey's Anatomy, One Tree Hill, Brothers & Sisters, Lipstick Jungle, Gossip Girl
Slalompjäxor
Längdskidpaket
Hushållsassistent

Och så önskar jag att hela min familj får lite sinnesfrid, om så bara för en kort stund så vi hinner andas. Det är och har varit mycket sjukdomar och andra tråkigheter ett bra tag nu.

Ord.

2010-11-28T15:27:00.001+01:00

...

Orden sviker mig.

Nej, det är fel.

Någon sviker, och jag vågar inte sätta ord på det.

Utmanad av Ina

2010-11-17T19:40:00.000+01:00

Eller ja, hon utmanade alla och jag tog åt mig helt enkelt, i brist på annat kanske?

4 TV-program jag ser:

Äntligen Hemma
Bonde söker fru
Hockeykväll
Idol

4 saker jag gjort idag:

Lunchat med Linda
Bytt blöjor
Tvättat
Myst med Ludvig

4 saker jag längtar efter:

Ett hus
Julafton
Sängen
Helgen/ett rent hem (den här helgen ska det städas)

4 saker på önskelistan:

Romantik
Ett hus
En utlandsresa
Ekonomiskt oberoende

Känn dig utmanad.

Work work

2010-11-09T22:01:00.006+01:00

Elin skrev för ett tag sen på sin blogg om vilka jobb hon haft genom åren. Några frågor till oss läsare slängde hon med också, så jag tänkte göra samma grej och dessutom svara på frågorna. Here we go.

Jag har jobbat på...

Silikatets Förskola - barnskötare, sommarjobb genom Uppsala Kommun. Tror de har bytt namn sen jag jobbade där (heter Silikatet nu alltså, men det ringer ingen klocka. Kommer inte ihåg vad det hette då).
OKQ8 Edsbro - kassörska/butiksbiträde. Jobbade på somrarna och under andra lov under gymnasietiden.
Esther - butiksmedarbetare i klädbutik. Praktikplats genom Arbetsförmedlingen.
SSP - loungevärdinna i Star Alliance-loungen på Arlanda. Mitt första riktiga heltidsjobb.
ICA Supermarket Morön - kassörska/butiksmedarbetare.
MatEkan - Minilivs, Byske camping. Kassörska/butiksmedarbetare.
Xzakt - Callcenter. Växeltelefonist och kundtjänsthandläggare.
Kidde Sweden - Brandsäkerhetsföretag. Receptionist och ekonomiassistent.
VW Finans - Handläggare för bilfinansiering. Anställd genom Proffice (och är det än idag).
Plantagen - kassörska. Anställd genom StudentConsulting.

Jag har dessutom "jobbat" som (utan att tjäna pengar):

Djurskötare på 4H (prao).
Köksbiträde på Burger King (prao).
Journalist (nåja...) på Härliga Hund (praktikplats under mitt år på MKV-programmet i Piteå).
Kassör samt web- och informationsansvarig för en lokal hästförening.
Moderator på Bröllopstorget.
Styrelsemedlem samt institutionsrepresentant i PAOs ämnesråd på SU.

Fick faktiskt ett extrajobb på ett tidningstryckeri också där jag skulle jobba natt och i princip lyfta tidningar från en pall till en annan, eller snarare från en pall till en maskin. Jag jobbade en natt - fem timmar typ - sen gick jag inte dit igen. Jag hade så ont så ont i varenda led i kroppen och bara kved när jag kom hem och kröp ner i sängen. Dåligt betalt var det dessutom. Så inget mer blev det av det med andra ord!

Roligaste jobbet ni haft?
Nästan alla jobb har varit roliga på sitt sätt, ofta har vi varit ett riktigt skönt gäng som jobbat tillsammans. Men jag väljer nog SSP eller Kidde då, SSP för att jag gillar miljön (flygplats) och för att mina kollegor var toppen (de flesta) och Kidde för att jag fick testa på ekonomiarbete - och för att jag träffade bästaste Lotta där! VW Finans var i och för sig också ett bra ställe för det mesta.

Sämsta jobbet?
Förutom jobbet på tidningstryckeriet så måste jag nog säga Xzakt. Många helt fantastiska kollegor, men ruttet arbetsklimat, kasst betalt och en helt galen ledning.

Bästa betalda?
Kidde Sweden och VW Finans (/Proffice). Samma månadslön.

Sämsta betalda?
I förhållande till arbetsinsats måste det vara Xzakt. Sen är det klart, på mitt två veckor långa sommarjobb på förskolan tjänade jag inte heller så fett, men då var jag bara 15 också.

Jobbat längst på?
Jag är inte direkt känd för att vara kvar länge på arbetsplatser. Inte för att jag får sparken eller för att jag vantrivs, men för att jag kommer på att jag ska plugga med jämna mellanrum, eller flytta. Eller bådeoch. Längst har jag dock varit på Xzakt och VW Finans. Eftersom jag fortfarande är anställd av Proffice (men tjänstledig för studier/mammaledig) så säger jag helt enkelt Proffice (även om jag just nu alltså inte har något jobb genom dem som jag är ledig från).

Jobb ni sökt men inte fått?
Oj, det är nog rätt många faktiskt. När vi flyttade ner till Södertälje sökte jag allt och lite till för att jag också skulle ha ett jobb (Lasse hade ju redan fått klartecken från Scania, det var ju pga det vi flyttade). Jag blev erbjuden två av alla jobb jag sökte, så alltså var det ett gäng som tackade nej. Men det som svider mest är nog tjänsten som kontorsansvarig på Xchange i Södertälje som jag sökte några månader senare och inte fick. Och alla tjänster som personaladministratör och sekreterare på Scania som jag heller aldrig fick. Morr.

Now YOU do it!

Utmaning!

2010-10-23T17:43:00.002+02:00

Jag har blivit utmanad av Sandra, så here we go!

1. Ta närmaste bok och slå upp sidan 18, rad 4 - vad står där?
- "precis som Charlie, att jag skulle trivas i Forks. Jag log till-"

2. Sträck ut din vänstra arm så långt du kan, vad rör du vid?
- En tidning som ligger på köksbordet. Mama var det visst.

3. Vad var det senaste du såg på tv?
- V, igårkväll.

4. Utan att se efter, gissa vad klockan är:
- Typ kvart i sex.

5. Bortsett från datorn, vad hör du just nu?
- TVn som är på inne i vardagsrummet.

6. När var du senast utomhus och vad gjorde du då?
- Gick en långpromenad efter lunch tillsammans med man och son.

7. Vad tittade du på innan du började svara på den här undersökningen?
- En husannons på Hemnet.

8. Vad har du på dig?
- Favvomjukisbyxorna från Abercrombie&Fitch, vitt linne, grå stickad tröja, turkos fleecejacka. Och underkläder.

9. Drömde du något inatt? I så fall - vad?
- Det gjorde jag säkert.

10. När skrattade du senast?
- När Ludvig busade i hoppgungan för drygt en timme sen.

11. Vad finns på väggarna i rummet där du är nu?
- Tre tavlor och ett gäng skåp (sitter i köket).

12. Har du sett något konstigt på sistone?
- Inte vad jag kan minnas.

13. Vad tycker du om den här utmaningen?
- Lite smårolig.

14. Vilken var den senaste film du såg?
- New Moon. För typ tionde gången.

15. Om du blev multimiljonär, vad skulle du köpa?
- Jag skulle bygga drömhuset och inreda det med precis de grejer jag/vi vill ha. Jag skulle köpa fonder och aktier åt Ludvig. Köpa ett sommarhus i södra Europa och en övernattningslägenhet i San Francisco. Och så skulle jag ge bort en del av pengarna till nära och kära.

16. Berätta något om dig själv som folk inte känner till.
- Hmm... Att mitt största födelsemärke sitter under ena foten?

17. Om du kunde förändra EN sak i världen, utan att ta hänsyn till politik och skuldkänslor, vad skulle det vara?
- Säger som Sandra: Utrota dödliga sjukdomar!

18. Tycker du om att dansa?
- Älskar att dansa! När jag var yngre var jag med i en dansgrupp som hette Svegs BUSar, vi dansade folkdans och hiphop - bra kombination va? Vi var faktiskt väldigt duktiga. Så det kanske är en till sak en del av er inte visste?

19. George Bush?
- Måste vara jobbigt att höra allt upprepas så många gånger. Pga ekot i hans huvud alltså.

20-21. Vad skulle dina barn heta, pojke resp. flicka?
- En Ludvig har vi ju redan. Skulle vi någon gång få en flicka så ska hon heta Lovisa, och om vi skulle få en till pojke så blir det nog Oliver.

22. Skulle du någonsin överväga att bo utomlands?
- Jajamensan!

23. Vad vill du att Gud ska säga när du kommer till pärleporten?
- Skoja bara!

24. Vilka fyra personer vill du ska svara på de här frågorna?
- De fyra (eller fler?) personerna som känner sig manade att göra det.

Jag mår dåligt.

2010-10-19T16:53:00.000+02:00

Jag har försökt samla kraft och ork, och kanske även mod, till att skriva det här inlägget länge. I flera veckor. Jag har försökt sortera alla tankar som rör sig i mitt huvud för att kunna skriva ett begripligt inlägg. Hur bra jag har lyckats med det återstår väl att se, men min gissning är inte så bra. En annan gissning är att det här kan bli jobbigt att läsa. Både på grund av längden och innehållet.

Jag oroar mig. För allt. För nuet. Framtiden. För det som har varit, för det som är och för det som kommer. För min familj. Mina nära och kära. För Ludvig. För mina vänner. Det sociala livet. Aktiviteter. Pengar. Bostad. Jobb.

Just jobb - och utbildning - är nog det jag går och grubblar över mest. Och i förlängningen pengar. Den enkla sanningen är att jag inte har en aning om vad jag vill. Nej, det stämmer förresten inte. Jag vet vad jag vill. Flera saker faktiskt. Det är nästan svårare att veta vad jag inte vill, att våga stå för vem jag är och välja bort nånting. Som en kandidatexamen.

I mitt huvud måste jag ha minst en kandidatexamen för att duga. Räcka till. Vara någon. Någon att se upp till och vara stolt över. För att vara en god förebild för min son, för att han ska tycka att jag är nånting att ha. Det här gäller bara mig. Det är bara för mig själv jag lägger den här enorma värderingen i en högskoleexamen. Vad andra har för utbildning struntar jag blankt i, i mina ögon är de lika mycket värda ändå. Det vill jag att ni ska veta. Men jag är inte lika mycket värd utan en examen. I mina ögon. Och den värderingen lägger jag över på andra, så i mina ögon är jag inte lika mycket värd utan en examen även i andras ögon. Om ni förstår vad jag menar. Det är knappt så att jag förstår.

Jag vet inte om jag verkligen vill ha en kandidatexamen, eller ännu högre examen för den delen. Å ena sidan, jo, det vill jag. För då har jag åstadkommit nånting. Visat att jag också kan, att jag också är värd nånting. Att även jag duger till och kan klara dagar, veckor, år av inlämningsuppgifter, grupparbeten och tentor. Research och uppsatsskrivande. Men i själva verket vet jag inte om jag kan, är, gör det. Hittills har det ju inte gått så bra, det känns som att jag snart kan slå världsrekord i påbörjade men ej avslutade studier. Någon poäng här, någon poäng där, sen tappar jag motivation och koncentration. Ledsnar på skola, lärare, studiekamrater. Känner att jag inte passar in. Letar efter nya äventyr. Och så börjar det om igen.

Jag vill göra saker utan en examen. Jag vill lära mig saker utan att behöva ta en examen. Jag vill visa vad jag kan, även om jag inte har ett papper där det står att jag klarat si och så många poäng och därmed har den och den examen inom det och det ämnet. För, och det är lite det som är dilemmat i mitt liv, jag vet att jag kan saker. Att jag skulle kunna göra många saker lika bra som någon som har en examen inom ett visst område. Jag kan t ex skriva minst lika bra som någon som gått en journalistutbildning. Inte alla kanske, men många. Men av någon anledning kan jag inte klara av en utbildning. Jag som alltid trott att jag var en bra elev. Högskolan/universitetet har visat mig att så inte är fallet. Grundskolan - fine! Gymnasiet - piece of cake! Högskola/universitet - tvärnit! Går inte. Det är som att stånga sig blodig mot en vägg. Det spelar ingen roll hur många gånger jag slutar, jobbar tills plugglusten finns där igen och börjar på en ny, rolig utbildning. Det går inte. Ge mig i ett år - max! - sen har jag slackat av. Tappat bort motivationen. Gått vilse.

Jag vill skriva en bok. Flera böcker. Men jag vet inte om vad. Jag har inte nog fantasi för att skriva fiction, och jag har inte nog med kunskap för att skriva fakta. Jag är inte påhittig nog för att skriva barnböcker, och jag är inte intressant nog för att skriva böcker utifrån mig själv. För vad skulle jag då skriva om? Mitt liv är knappast extraordinärt. Men drömmen finns där. Att skriva. Att försörja mig på att skriva. Det vore helt fantastiskt.

Om jag inte kan skriva böcker och livnära mig på det vill jag starta eget företag. Men jag vet inte inom vilken bransch. Alla mina intressen känns ganska upptagna. Webbutik för scrapbookingsaker. Barnkläder. Inredning. Good luck! Inte lite konkurrens att kämpa emot inom de områdena. Konkurs efter en månad, det låter väl kul. Knappast en säker inkomstkälla.

Jag skulle vilja jobba praktiskt också. Det är ju inte heller särskilt fint egentligen. Att arbeta mer med händerna menar jag. Helst ska man ju sitta på ett kontor och knappa på en dator, vända papper och utföra svåra matematiska beräkningar hela dagarna. Ansvara för andra, ha ekonomiansvar och föräras med så mycket förtroende att man har flextid. Inte gräva i rabatter, klä om möbler eller måla väggar - sånt som, i alla fall i mina öron, låter roligt. Det är ju inte så himla hippt kanske, och kanske inte direkt något att stoltsera med. Kanske inte något som gör att folk ser upp till en. Jag kan se upp till sådana människor, men återigen, det här gäller ju mig. Och i mina ögon så skulle folk kanske till och med se ner på mig om jag höll på med sådant. Jag skulle vara mer värd om jag vände papper, hade flextid och tjänade bra med pengar. Annars har jag inget värde.

Kanske är jag bara lat. Jag klarar inte av en utbildning och jag vill ha ett jobb som jag kan göra hemifrån. Ett jobb som tillåter mig att vara mycket med mitt barn och se honom växa upp och lära sig saker hemma istället för att han ska vara på dagis 8-9 timmar om dagen. Inte för att det i sig är något fel med det. Dagis är bra. Kompisar är bra. Men i min drömvärld så träffar jag Ludvig mer än vad dagispersonalen gör, även om han är där och leker och utvecklas med sina kompisar om dagarna också. Hade jag bott i USA, eller liknande land, så hade jag garanterat varit hemmafru. Det är jag helt övertygad om. Tråkigt säger en del, kanske säger jag. Man vet inte förrän man provat. Fast, å andra sidan, att vara hemmafru är väl knappast något som får ens barn att se upp till en, knappast något som gör att man är värd något i andras ögon. Så där sprack det också.

Summa summarum så verkar det som att jag är mer förvirrad än jag själv någonsin kunnat föreställa mig. Jag slits mellan kraven på mig själv som jag på något sätt projicerar på andra, och viljan att vara min egen, att bara svara inför mig själv och dessutom ha mycket tid - men också pengar - över till min familj. Och när allt kommer omkring kanske ingen läser det här inlägget, och om någon läser det så kanske ingen förstår vad det är jag babblar om. Men det gör inget antar jag. Jag behöver få ur mig det ändå.

Summa summarum: Jag vill vara någon att se upp till. Jag vill kunna ge min familj tid. Jag vill kunna ge min familj upplevelser och materiella saker. Jag mår dåligt.

Var det någon som förstod?

Fel val?

2010-08-26T10:35:00.002+02:00

Satt och läste den här diskussionen på FamiljeLiv och började fundera lite kring det här med familjer, olika åsikter och respekten för varandra.

Jag tycker det är hemskt att man inte ska kunna rösta annorlunda än sin familj eller sina vänner. Att man ska betraktas som konstig och som en skam för familjen om man röstar blått när resten av familjen röstar rött, eller tvärtom för den delen. Alla har vi åsiktsfrihet och bör få utöva den också, och inte behöva ta skit från andra (okej om barnet tyckte att nazisterna verkar som ett trevligt gäng, då kanske jag skulle säga något).

Jag röstar, som de flesta antagligen redan vet, blått. Exakt vilket parti låter jag vara osagt, för det är egentligen oviktigt. Jag vill i alla fall att Alliansen ska få styra Sverige i minst fyra år till. Det är min åsikt, jag står för den och jag respekterar att andra tycker annorlunda. Jag tror att de allra flesta, inklusive jag själv, vill sitt eget, Sveriges och världens bästa i slutändan. Men hur vi kommer dit har vi olika tankar kring.

Min åsikt, mitt val, är det dock inte många i min familj (eller bland mina vänner) som delar. Eller ens förstår. Jag vet att mamma tycker att det är lite underligt att hon uppfostrat en dotter som väljer att rösta blått. Maken tycker att det är hemskt, att Alliansens politik är egoistisk och försöker hela tiden övertyga mig om att rösta på den rödgröna röran istället. Han menar att jag inte har några bra argument till varför jag röstar blått, trots att jag bemöter alla hans argument med minst lika starka från min synvinkel. Att jag inte borde rösta blått (för att jag inte är tillräckligt "fin"?). Att jag (och alla andra som röstar blått) är lurade. Eller som mormor uttryckte det när vi satt och pratade politik och jag sa att jag röstar blått:

"Det går över."

Jag vet att hon inte menade något illa med det, men det var ändå ett bra exempel på vad jag fått höra från andra och hur jag upplever att många (rödgröna då såklart) tänker. Det går över. Att rösta blått är bara ett tecken på tillfällig förvirring. Snart tar h*n sitt förnuft till fånga och i nästa val röstar h*n "rätt" igen. Varför skulle det gå över? Kan det då inte lika gärna "gå över" för dem som röstar rött?

Nej, det är många i min familj som inte håller med mig, det vet jag. Och det är okej. De får rösta på vad de vill, så länge som mitt val respekteras också. Respekteras, inte nödvändigtvis förstås. Och oftast känns det nog så, att det respekteras. Och jag tycker hemskt synd om den unga killen vars mamma sitter på FamiljeLiv och talar om att han röstar fel och drar skam över familjen.

Vem har rätt att bestämma vad som är rätt eller fel val för någon annan?

Vart vill du flytta?

2010-08-23T09:37:00.001+02:00

Enligt en global Gallupundersökning vill var sjätte person flytta permanent till ett annat land, och Sverige visar sig faktiskt vara väldigt populärt! Antar att jag inte borde vara förvånad, det är ju ett rätt bra land att bo i det här. Ändå kan jag inte låta bli att längta bort nu och då. Gräset är alltid grönare på andra sidan och allt det där.

Om jag fick välja så skulle jag flytta till USA eller Kanada, men jag vet inte om jag skulle göra det permanent. Antagligen, har svårt att se mig själv kunna lämna USA frivilligt om jag väl har flyttat dit, men å andra sidan så vet jag ju inte hur det är att bo där. Och jag skulle ju sakna min familj väldigt mycket förstås.

Om du fick välja, vart skulle du då flytta? Rösta på världsdel här bredvid och lämna gärna en kommentar om vilket land du tänker dig också, kanske med en liten motivering? Kul att se hur folk tänker!

Ångest, oro, kval.

2010-08-18T12:34:00.001+02:00

Länge sen jag skrev, och nu när jag väl skriver blir det inget roligt inlägg. Snarare ett inlägg fullt av ångest. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra.

Jag har hela tiden sagt att jag ska plugga på heltid på distans under tiden jag är hemma med Ludvig. Dels för att dryga ut föräldrapenningen (varva med studiemedel), dels för att jag ska bli klar med min utbildning någon gång.

När Ludvig föddes missade jag min sista tenta för terminen, den tentan som skulle göra så att jag hade så många poäng som krävdes för att få fortsatt studiemedel nu i höst. Men inga poäng alltså. Jag satsade på omtentan, men inte heller den hann jag med och alltså hinner jag inte få ihop poäng för att nå studiemedelsgränsen.

CSN har alltså nekat min studiemedelsansökan och väntar på att jag ska få ihop tillräckligt med poäng inom fyra veckor, först då kan de godkänna min ansökan. Alternativt att jag skickar in ett personligt brev till dem där jag förklarar varför jag inte tagit mina poäng, gärna med ett intyg från högre instans också. Men oavsett så dröjer det alltså ett bra tag innan jag får några pengar.

Nu känner jag att jag tappat motivationen helt, och orken. Jag förstår faktiskt inte längre hur jag ska klara av att plugga på heltid samtidigt som jag är ensam hemma med Ludvig. Redan nu börjar han sova mindre om dagarna och visst kan han klara sig själv en liten stund i babysittern eller på golvet, men ganska snart vill han ha uppmärksamhet. Ingen sammanhängande pluggtid direkt alltså. Och på kvällar och helger vill man ju gärna hinna med lite kvalitetstid med hela familjen. Så när jag ska hinna plugga?

Känns som att även om jag sätter igång att plugga, så kommer jag ändå inte klara mina poäng. Och om CSN nu till slut godkänner min ansökan, så kommer jag stå utan studiemedel sen när jag ska läsa in de poäng som jag inte kommer att klara under tiden jag är mammaledig. Och ärligt talat, egentligen vill jag inte alls plugga under den här tiden jag får vara hemma med Ludvig. Helst av allt vill jag ta vara på varenda sekund, inte känna mig stressad och irriterad över att han inte sover när jag har tänkt att han ska sova (som idag).

Det känns som att jag på något vis har hela världen på mina axlar.

Pluggar jag inte, och inte ökar på antalet FP-dagar, då har vi 4000kr mindre i månaden än vad vi hade tänkt.
Pluggar jag inte, men ökar på antalet dagar så jag får ut ungefär lika mycket som jag hade fått med FP och studiemedel, då försvinner mina dagar så mycket fortare - dagar jag vill kunna spara för att vara hemma med Ludvig längre, ha honom kortare dagar/veckor på dagis och för att dryga ut sommarsemestern i framtiden (för att kunna ha längre sommar med Ludvig och maken).
Pluggar jag, och så småningom får studiemedel, ja då missar jag en del av njutningen av att vara hemma med mitt barn, samtidigt som jag garanterat kommer att missa poäng här och där.

Så vad gör man? Känns som att ekonomin till stor del hänger på mig, som att en stor del av vårt liv hänger på mig - mindre pengar = inte köpa hus? Inte bygga hus? Bo i lägenhet i flera år framåt? Det vill vi ju inte göra, vi vill ju bo i vårt drömhus så snart som möjligt.

Samtidigt är jag lite rädd att jag inte kommer att klara av skolan sen heller, och vad händer då? Vart ska jag då få jobb? På Ica? Inom vården? Xzakt? Det vill jag ju inte heller, men det känns som att det är omöjligt att få ett annat jobb utan minst en kandidatexamen - och även om man har en sån är det ju inte hur enkelt som helst att få jobb. Och än svårare är det ju här uppe, i jämförelse med Stockholm t ex. Här finns inte lika många arbetsplatser helt enkelt.

Vad fan ska jag göra? Döma min familj till ett fattigare liv rent ekonomiskt, eller kämpa och slita och missa tid med Ludvig och poäng på högskolan?

Efter-graviditeten-shopping

2010-05-16T16:27:00.006+02:00

I väntan på att Myran ska kika ut sitter jag och spanar efter fina kläder passande en nybliven mor. För visst måste det vara så att man är värd lite nytt efter 9 månaders graviditet och x antal timmars förlossningsarbete? Det verkar inte mer än rätt tycker jag.

Klänningar från H&M.

Linne och kjol från H&M.

Och efter att ha gått runt på typ 2 bhar i 9 månader och inte alls känt sig särskilt sexig så vore det inte helt fel med lite nya tillskott till underklädesgarderoben heller (*hint hint* älskling). Som nybliven mamma måste man ju få känna sig fin inifrån och ut?

Lite lila och rosa...

...och lite blågröna nyanser. Inte helt fel.

Och slutligen - ingen sommar utan badkläder! För jag har ju sett till att tajma det här med barnafödsel så pass bra att lagom tills det är badtemperatur i de svenska vattnen så borde jag kunna bada som vem som helst. Och då behövs förstås (minst) en ny bikini. Någon av dessa kanske?

Söta, visst?

Favoriten är den till höger. Love it!

Ja, det kan ju bli dyrt det här...

Eller så kommer jag inte vilja visa mig utomhus alls?

Just det!

2010-05-11T17:40:00.002+02:00

Lägenheten skulle jag ju berätta om också. Ibland lönar det sig verkligen att söka andra vägar än den mest uppenbara, och att ligga i lite.

Vi har stått i kö hos det kommunala bostadsbolaget (Skebo) i Skellefteå sen förra sommaren och nu när vi skulle börja söka lägenheter så insåg vi att vi var lååångt ifrån att få en lägenhet där vi helst vill bo. Egentligen var det bara ett område i stan, och några utanför, som kunde bli aktuella för oss. Helt OK, men inte vad vi ville.

Så jag började rota runt och leta efter privata hyresvärdar istället och hittade en som hade en 3a ledig, i samma stadsdel som vi bodde sist (Älvsbacka). Dock var det rätt många som hade tittat på den lägenheten, men vi fick i alla fall chansen att skicka dit svärföräldrarna. Samma dag kom det också in en annan 3a i ett annat bra område (Norrböle) och vi fick första visning på den (återigen, svärföräldrarna). Sen var det klappat och klart kan man säga, vi bestämde oss för att vi ville ha den.

Det är alltså en 3a på 83kvm, med söderbalkong. Inte mitt i smeten, men ändå centralt. Stambytt för ett par år sedan och det finns dessutom både diskmaskin och öppen spis i lägenheten. Det är nära till simhallen, ishallen, Lasses jobb, centrum, grönområde samt bensinstation och mataffär. Just det, minigolfbanan och fotbollsplanen ligger typ tvärsöver gatan också. Och till Lasses föräldrar tar det väl drygt en timme att gå. Kunde vi ha fått ett mer perfekt läge? Vet ni hur lång tid det hade tagit att få tag på en sån lägenhet om vi hade nöjt oss med Skebo?

Åh så nöjd jag är!

Allting ordnar sig

2010-05-11T17:30:00.003+02:00

Lägenhet - check!
Nytt jobb åt Lasse - check!
Betald flyttfirma - check!
Boende mellan utflytt och inflytt - check!
Långledighet tillsammans - check!

Ja, allt börjar som ordna upp sig. Så skönt!

Den 15 juni ska vi senast vara ute ur den här lägenheten, den dagen skriver vi på överlåtelsehandlingarna. Innan dess ska vi hinna få ett barn och packa ihop hela lägenheten samt städa den - bara det att vi måste bara ansvara för det förstnämnda. Övrigt står Lasses nya jobb för. Och hur glad är inte jag för det? Love it! Ska inte packa en endaste pinal utöver det som jag behöver under de två veckorna som våra saker kommer vara magasinerade någonstans. Inte en enda! I'm done!

Resten av sommaren ser jag verkligen fram emot. Som det ser ut nu så kommer jag, maken och Myran vara lediga tillsammans i ÅTTA härliga veckor innan jobb och skola börjar i höst. Helt fantastiskt. Om allt går enligt planera så jobbar alltså Lasse till den 18 juni, sen åker vi till mamma och är där en natt eller två och sen lämnar vi södern och flyttar hem igen. Fast vi får mellanlanda i svärföräldrarnas hus ett tag först, eftersom vi inte får tillträde till lägenheten förrän 1/7. 2/7 kommer förhoppningsvis alla våra prylar. Och tiden mellan 14 juni och 18 juni kommer vi spendera i en stuga på campingen här i stan, hela lilla familjen. Kommer bli supermysigt, det känner jag på mig.

Sen blir det bara njutning på hög nivå. Långledigt tillsammans som sagt, från 18 juni (om det nu blir som vi vill) till 16 augusti! Under den tiden ska vi lära känna Myran, få in rutiner som familj, umgås med alla härliga vänner, njuta av nattljuset och sommarvärmen, gå på festivaler, sola, bada, komma i ordning i lägenheten och helt enkelt bara vara lyckliga över att livet är så fantastiskt när det är sommar och man får vara där man allra helst vill vara.

Behöver jag säga att jag längtar?

Papper och penna

2010-04-23T08:33:00.004+02:00

Ibland kan jag få ett så enormt sug efter att skriva. Skriva på riktigt alltså, med papper och penna - inte på datorn. Så istället för att skriva ihop ett dokument på datorn och sen skriva ut det, så blir det ofta att jag när jag väl skrivit ihop dokumentet på datorn - så ångrar jag mig och skriver ner alltihop med papper och penna.

Det ska jag göra nu. Jag har skrivit en mat- och handlingslista på datorn, men ska skriva ner den på papper istället. För jag känner suget efter en penna i handen.

Flera roller

2010-04-15T17:21:00.004+02:00

Emilia: *tittar storögt på min mage* Kusin, nu är du mamma.
Jag: Nja, snart är jag mamma. Bebisen måste ju komma ut först.
Emilia: Mmm... Då blir du mamma.
Jag: Men vet du?
Emilia: Vaddå?
Jag: Även om jag får en egen bebis och blir mamma, så kommer jag alltid vara din kusin.
Emilia: Jaa, för man kan faktiskt vara BÅDE kusin och mamma.

Så det så!

Valet är klart

2010-04-15T13:27:00.005+02:00

Efter många om och men och allvarlig beslutsångest och vånda bestämde jag mig för att psykologi får bli mitt ämne. Det finns så otroligt många intressanta kurser inom området psykologi med inriktning på arbete, personal, ledarskap osv att beslutet så här i efterhand känns rätt enkelt.

Dessa kurser kommer jag (förhoppningsvis) läsa i höst:

Psykologi i arbetslivet
Ledarskap och hållbar arbetsmiljö
Socialpsykologi
Psykologiska aspekter på problem och konflikthantering

Psykologi i arbetslivet är en kurs på 30 hp som löper över hela läsåret, så den kommer alltså att läsas under nästa vår också. Nästa vår ja... Vad ska man läsa då? Nå, det kanske jag kan vänta med att fundera över till i höst.

Mina poäng

2010-04-13T13:17:00.002+02:00

Så här ser det ut med poängtagning inom de olika områdena:

Ekonomi - 48 hp (och 12 restpoäng från förra terminen)
Sociologi - 30 hp (när kursen jag läser nu är slut)
Juridik - 30 hp
Pedagogik - 22,5 hp (när terminen är slut)
Psykologi - 15 hp

Snabbaste vägen till en kandidatexamen skulle alltså vara att välja ekonomikurser. Men usch nej! Näst snabbaste vägen är sociologi och juridik. Pedagogik går som sagt bort, och en psykologiexamen tar alltså en halv termin längre än sociologi och/eller juridik, förutsatt att jag läser på 100%. Beslutsångest!

Dessutom har jag:

Engelska - 34,5 hp
Media - 22,5 hp

Ja jösses vad jag är breddad...

Nästan en kandidat!

2010-04-13T13:05:00.000+02:00

Den här veckan, senast torsdag, är det dags att bestämma vilka kurser som ska läsas till hösten. Eftersom vi nu ska flytta så måste jag bygga ihop min examen själv, vilket innebär en hel del letande efter bra kurser att bygga ihop mitt kandidatår med. Det är svårt, jättesvårt. Det finns alldeles för många intressanta kurser som jag skulle vilja läsa, inom 1000 olika områden. Men för att få en kandidat måste jag ju fokusera på ett område/ämne.

För skojs skull loggade jag in på Studera för att kika på hur många poäng jag hittills har och inom vilka områden. Förvånad blev jag minst sagt när jag kom fram till att jag hittills har skrapat ihop 178,5 hp - dvs 1,5 hp (motsvarar en veckas studier) från en kandidatexamen! Om jag nu hade varit fokuserad dvs, men istället har jag poäng inom alla möjliga och omöjliga ämnen. Lite medie- och kommunikationsvetenskap här, lite ekonomi där. Lite sociologi och lite juridik. Och så vidare. Ingen ordning alls.

Hur som helst, för att få ihop en kandidatexamen måste jag alltså ha totalt 180 hp, varav 90 hp ska vara inom ett och samma ämne - det ämnet som jag då får en kandidatexamen i. Efter att ha sett över mina tagna poäng kan jag konstatera att dessa fem (!) ämnen är realistiska för mig:

Sociologi
Psykologi
Pedagogik
Juridik
Ekonomi

Nu gäller det bara att bestämma sig alltså. Bara... Det är skitsvårt! Det känns helt omöjligt att veta vad som är bäst och vad som kommer att ge mig ett bra jobb. Pedagogik går bort, och ekonomi också eftersom jag uppenbarligen är rätt kass på det (två av fem ekonomikurser från förra terminen är inte avklarade). Tre ämnen kvar att välja mellan alltså...

För att bli den bästa personalvetaren med det roligaste jobbet, vilken inriktning ska jag välja?

Sommarlängtan

2010-04-08T17:06:00.002+02:00

Jag längtar så fruktansvärt mycket till sommaren! Massa spännande händer den här sommaren - vi flyttar hem igen, Lasses börjar på något nytt (gammalt?) jobb, vi ska på bröllop, vi köper förhoppningsvis hus OCH - såklart - vi får mysa en massa med vår lilla pojke.

Jag hoppas på en riktigt bra sommar, med många soldagar och lagom varmt (vill inte att Myran ska lida för mycket av värmen), varmt badvatten (när jag väl får börja bada igen) och mycket umgänge med våra familjer och vänner. Sena grillkvällar och roliga bjudningar i trädgår'n (förhoppningsvis vår egen också). Och så ska jag frossa i sånt som jag inte fått/vågat/velat äta under graviditeten - och dricka vin och goda drinkar (nej, jag är ingen alkoholist)!

Mmm, vad jag längtar.

Underbara människor!

2010-04-05T18:34:00.003+02:00

Skönt att veta att vi får besök även om vi bosätter oss mitt ute i urskogen. Vilka fantastiska vänner jag har! Vart har ni kommit från? Det är rätt fascinerande ändå, jag känner (inte bara känner, det ÄR så) att jag har fler vänner i Skellefteå nu - efter 3 år på annan ort - än vad jag hade när jag bodde där. Relationerna har på något sätt vuxit och blommat ut trots (på grund av?) avståndet, och jag är så tacksam och längtar verkligen tills vi är på plats så jag får njuta av att umgås med alla dessa härliga människor. Snart så!

Vi fortsätter fundera på huset jag nämnde i förra inlägget. Det känns som att vi kommer närmare och närmare det huset hela tiden. Avståndet till stan/jobb är den svåraste frågan att ta ställning till men ändå upplever jag att vi börjar acceptera avståndet och se fler fördelar än nackdelar. Kanske blir det så att vi till slut lägger ett bud på det. Jag tror att jag hoppas på det.

Imorgon ska vi ha möte med Länsförsäkringar för att gå igenom ekonomin, kolla på att lägga om våra försäkringar och förhoppningsvis få ett bra lånelöfte. I så fall kanske vi blir kunder hos dem. Senare under veckan (eller eventuellt nästa vecka) ska vi träffa ett par andra banker också, så får vi se vilken det blir. Får jag gissa så blir det Länsförsäkringar eller Handelsbanken till slut. Det är en känsla jag har i alla fall.

Nu ska jag fortsätta förbereda inför morgondagens möte - kolla studieskulder, fondsaldon och sådana saker. Det gäller att vara väl förberedd.

Fortsatta husfunderingar

2010-04-03T11:27:00.004+02:00

Det blir inget av med det stora och fina huset som jag försökt övertyga maken om att vi ska köpa. Vid närmare undersökning visade det sig att grunden skulle behöva dräneras och att alla rör i huset borde bytas ganska snart. Efter att ha pratat med en byggnadsingenjör fick vi reda på att dessa två saker skulle kosta ungefär 30000kr (minst), för att inte tala om allt jobb. Lägg då till att vi också skulle behöva bygga ett nytt badrum och renovera köket, så blir det rätt saftigt - trots att huset i sig inte är särskilt dyrt alls. Och så allt jobb då som sagt, med en liten nyfödd i familjen dessutom. Så tyvärr... Jag får sörja lite och gå vidare.

Men nu sitter jag ändå här och funderar på ett annat hus. Det är helt andra förutsättningar, och frågan är om det är bra eller dåligt. Vissa saker är sämre, det vet jag, men andra saker är å andra sidan bättre. Frågan är vad som väger mest? Det här huset har varit ute - till ett alldeles för högt pris om ni frågar mig - till och från i några år. Och jag har spanat på det sedan första gången jag såg det. Men jag tycker det är så svårt att veta vad man verkligen vill ha innan man har provat. Jag testar att göra en plus/minus-lista!

Plus

Huset/gården är precis lagom stor med de byggnader vi vill ha.
Läget är idylliskt.
Naturen ligger precis utanför dörren.
Det är byggt/renoverat i en stil som tilltalar oss.
Man har en bra uppvärmningskälla.
Byn som huset ligger i verkar trevlig med en bra blandning av människor.
Vårt barn/våra barn får växa upp på landet och kan vara ute mycket (känns viktigt för oss båda).
Det är ett perfekt ställe för att ha gäster (både familj och vänner).
Det är så jag drömt om att bo sen jag var liten.

Minus

Det ligger en bit från stan och därmed en bit från vars man kan tänkas jobba.
Det går ingen buss från just den byn utan man får ta sig till grannbyn (gå eller cykla) eller närmsta större samhälle (med bil) för att kunna åka kollektivt.
Ovanstående innebär förstås att det skulle bli en hel del bilåkande (men å andra sidan visste vi redan att vi kommer behöva ha två bilar oavsett) och en hel del skjutsande när barnet/barnen blir äldre (aktiviteter, kompisar osv).
Det är en bit till närmsta affär/bensinstation/förskola/skola.
Det kanske känns för isolerat?

Frågan är vad som är viktigast, vad som väger tyngst. Vad man är villig att offra och vad man är villig att vinna. Jag misstänker att jag är mer lättövertygad än vad Lasse är (som vanligt), eftersom han gärna vill kunna cykla överallt t ex. Men han låter rätt sugen han också när vi pratar om det.

En sak jag funderar på (och som Lasse funderar väldigt mycket på), och som känns väldigt viktig, är: Hur långt bort från stan kan man bo utan att folk tycker att det är för jobbigt att komma och hälsa på? Kommer vi bli helt isolerade från våra vänner?

Jag vet ju hur jag själv tänker. Är det en vän jag vill umgås med (vilket jag ju antagligen vill om vi är vänner...) så spelar det inte så stor roll om personen bor granne med mig eller om personen bor 3 mil bort med bil, mitt ute i ingenstans. Man tar sig den tiden liksom, man får "offra" sig. Och jag hoppas att mina/våra vänner där uppe tänker likadant, för här nere verkar de ju inte göra det (trots att man inte ens behöver bil för att ta sig hit...).

Så vad säger ni, mina vänner, kommer ni och hälsar på oss även om vi bor en bit ut på landet? Även om ni måste ta bilen? Ett jakande svar på den frågan tas som ett löfte och personen/personerna kommer att hållas stenhårt vid det löftet ;-) Som lockbete lovar jag att alltid ha gofika att bjuda på (såvida personen inte dyker upp oanmäld ur tomma intet, men jag ska försöka ändå. OBS! Man får jättegärna komma oanmäld!).

Lägenheten såld!

2010-04-01T22:16:00.001+02:00

Lägenheten blev såld - jippie! Alla papper är påskrivna och klara. 950000kr fick vi för den, klart mer än vad vi trodde. När vi köpte den för tre år sedan betalade vi 820000kr. Men då har vi förstås gjort en del förbättringar på den, som att glasa in med hela glasdörrar. Bara det kalaset gick på drygt 45000kr. Så efter alla avdrag som vi får göra så hamnar vi ändå "bara" på en vinst på 30000kr. Vilket är rätt lagom om man tänker på att man ska skatta också.

15 juni är överlåtelsedatumet satt till, vilket innebär två veckor tidigare än vad vi hade tänkt, och en månad efter att Myran är beräknad att titta ut. Så nu hoppas jag att han är en snäll pojke som verkligen tittar ut senast det datumet, men gärna lite tidigare, så att vi hinner lära känna varandra lite innan det är dags för hela flyttkarusellen. Eftersom Lasse ännu inte har klart med något nytt jobb i Skellefteå så kan det också innebära att vi måste flytta två gånger om vi har otur.

Men det löser sig. Vi håller på att lägga upp en plan för hur vi ska göra det här på bästa och smidigaste sätt och jag väljer att se det som ett äventyr, jag är ju praktiskt taget född i en flyttlåda!

Var finns charmen?

2010-03-31T12:35:00.002+02:00

Jag har hittat ett hus. Ett hus som jag är jättekär i. Ja, säger ni, det händer ju typ lite då och då. Men allvarligt talat, det är ytterst få hus som har fått mig att känna så här. Jag kan liksom inte tänka på annat än det här huset, vad jag kan göra med det, hur tomten ska planeras. Och hur jag ska övertyga Lasse om att det är rätt hus för oss.

Alla andra verkar hyfsat lättövertygade, huset är nästan gratis (för vad man får alltså) och det är superfint med så himla mycket potential att man knappt vet vart man ska ta vägen. Jag hoppas att jag ska lyckas övertyga maken så pass att vi kan åka upp och titta på huset i alla fall, då kanske jag kan få honom ordentligt på fall.

Men nu har maken börjat prata nybyggnation igen. Det tycker han verkar så himla bra - och det är det säkert. Men jag tror han lurar sig själv lite. Hans argument handlar om att man vet vad man får, det blir billigare driftskostnader, maskinparken är ny och fräsch och man behöver inte sätta igång och renovera det första man gör. Allt det stämmer förstås, men jag tror ändå han lurar sig själv lite.

När jag ser på vänner och bekanta som bygger hus så ser jag hur mycket jobb och pengar de plöjer ner i denna nybyggnation. Ska man få allt byggt åt sig så kostar det multum, ska man bygga själv så både kostar det (men mindre) och tar en herrans massa tid och ork i anspråk. Många villor levereras med oinredd övervåning - ja då ska den göras i ordning också. Sen är det ju utsidan - en snygg entré med bro, altan/uteplats, garage/carport, markberedning och färdigställande av trädgård. Och det senare tar ju år och dagar innan man kan vara helt nöjd (om man återigen inte lägger ner en herrans massa pengar och köper uppväxta grejer). Alltså, vi kan väl ändå enas om att det inte är så lätt bara för att man väljer nybygge?

Och sen har vi det största problemet för mig - var finns charmen i ett nybygge? Ja, det är fint och fräscht och precis så som man ville ha det, men det finns ju absolut ingen inneboende charm och själ i ett nybyggt hus. Allt är liksom lite för perfekt - oanvänt, inte ett märke som vittnar om liv överhuvudtaget.

Om vi nu ändå skulle bygga nytt, om jag skulle ge med mig, då skulle jag kunna tänka mig något av dessa hus:

Carolina
Kungsgården
No 537
Asken
Mosippan
Tranan
Spoven

Men allra helst vill jag ha mitt perfekta hus som jag nämnde tidigare...

Det här med att tänka längre än näsan räcker?

2010-03-24T10:29:00.002+01:00

I en artikel i Aftonbladet idag kan man läsa att svenska folket har mycket större förtroende för Fredrik Reinfeldt än för Mona Sahlin. Ändå leder den rödgrönaröran över Alliansen i alla opinionsmätningar inför höstens val.

Är det bara jag som tycker att det är märkligt? Tänker inte folk längre än näsan räcker? Om den rödgrönaröran tar hem valsegern, då är det ju ett faktum att det är Mona Sahlin som kommer att sitta som statsminister i Sverige de kommande fyra åren. Hur kan man vilja rösta fram en person som man inte har förtroende för till en sådan mäktig post? Visst, det är inte statsministern som bestämmer allt på egen hand, men nog sjutton har personen ifråga mycket att säga till om!

Personligen har jag mycket stort förtroende för vår statsminister, jag tycker att han är den av alla partiledare i Sverige som passar bäst på posten. Mona Sahlin har jag noll och intet förtroende för och jag fasar verkligen för en framtid där hon sitter på den mäktigaste posten i Sverige.

Fem år av upplevelser

2010-03-19T17:02:00.003+01:00

Man hinner med en hel del på fem år märker jag när jag tittar igenom fotoalbumet. Och då är ju ändå inte alla ögonblick fångade på bild. Här är i alla fall några saker vi har varit med om under vår tid tillsammans.

2005
Mars Vi blev ett par.
Mars - Lasse träffade hela min familj på Långfredagens morgon. Några dagar senare träffade jag hans familj.
Juni - Vi flyttade ihop i Skellefteå efter drygt två månaders flängande.
November - Lasse åkte till Portugal för att gå en kurs genom jobbet.
November - Vi skaffade katt, söta lilla Isadora!
December - Barcelona besöktes över en långhelg.
December - Nyår firades i goda vänners lag, på Moröhöjden och sedan hemma hos oss.

2006
Januari - Vi bestämde oss för att skaffa en till katt - Tyson.
Mars - Lasse åkte till Dallas och jobbade.
April - En härlig dag spenderades i Bydgsiljumsbackarna.
April/maj - Vi åkte på en kortsemester, Göteborg var destinationen.
Juni - Vi hängde på Stadsfesten, Sara var på besök då.
Augusti - Sommar-Sverige lockade och vi åkte på en rundtur - mormor, mina föräldrar och Göteborg ingick i rutten.
December - Vi firade jul tillsammans med min familj hos mormor och morfar.
December - Nyårsafton firades hemma hos oss tillsammans med goda vänner.

2007
Januari - Vi förlovade oss
April - Påsken firades tillsammans med hela min familj hemma hos mormor och morfar.
April - Lasse blev erbjuden nytt jobb, i Södertälje.
Maj - Vi sålde vår lägenhet i Skellefteå.
Maj - Vi köpte lägenheten i Södertälje.
Juni - Flyttlasset gick till Södertälje.
December - Vi tog en julbordskryssning till Åland.
December - Vi firade nyår bara vi två (och katterna) i Södertälje.

2008
April - Vi lekte föräldrar för ett dygn
Maj - Jag fick min möhippa
Juni - Lasse fick sin svensexa
Juni - Midsommar firades tillsammans med min familj och några vänner.
Juli - Vi gifte oss och det var den bästa dagen i mitt liv.
September - Bröllopsresan gick till Kalifornien.
December - Vi gästade Kallfors Kök för ett utsökt julbord med Lotta och Jonas.
December - Julen firades på Stallmästaregården/i Norrviken.
December - Vi firade nyår med Lotta och Jonas här hemma i Södertälje.

2009
Mars - Lägenheten minirenoverades (nya tapeter och nya möbler).
Maj - New York besöktes över en långhelg.
Juni - Vi tog en lastbil och åkte upp till Skeå.
Juni - Vi firade en fantastisk midsommarafton och -dag tillsammans med Lasses släkt.
Juni - Lasse fyllde 30.
Juli - Vår första bröllopsdag firades inne i Stockholm, med hotellmys och god mat.
Juli - Vi spenderade en härlig helg i Stockholms vackra skärgård.
Augusti - Jag fyllde 25
September - Vi fick två streck på stickan (dvs jag var gravid).
Oktober - Mina föräldrar bjöd oss på en kryssning till Helsingfors, tillsammans med dem.
Oktober - Vi fick se Myran för första gången.
December - Jag firade för första gången jul i Skellefteå tillsammans med Lasse och hans familj.
December - Nyårsafton firades i Hedemora tillsammans med delar av min familj.

2010
Januari - Vi spenderade en riktigt mysig helg i Stockholm, med spa och god mat.
Mars - Försäljningsprocessen av vår lägenhet påbörjades.
Mars - Vi firar fem år!

Fem år av kärlek

2010-03-19T12:57:00.004+01:00

Idag har jag och maken varit tillsammans i fem år. Fem år av vardagsliv, äventyr, skoj- och tråkigheter och framför allt en hel massa kärlek. Tänk att tiden har gått så fort, och ändå känns det som att det har varit vi för alltid. Fira ska vi göra genom att gå ut och äta på en mysig italiensk restaurang ikväll. Myspys!

Historien om oss började i oktober 2004 när Devvi (dvs jag) skickade en "virtuell kyss" via dejtingsajten match.com till LaserLasse (dvs maken) för att jag tyckte att han såg så otroligt söt ut på sina bilder.

Lasse svarade, sent omsider, såhär:

Tjaba!
Så du skickar kyssar till mig.... trevligt! Gillar Norrland gör du tydligen också. Vilken tur att jag är en riktig norrlänning som dessutom bor i Norrland då. Fantastiskt!
Berätta lite mer om ditt liv så ska jag berätta lite mer om mitt.
/Lasse från Norrland

När han väl svarade var jag dock redan i ett förhållande med en annan kille, men vi blev på väldigt kort tid goda MSN-vänner och mailade rätt ofta till varandra. När mitt förhållande sen började barka åt h*lvete var det Lasse som räddade mig genom att sitta många, långa kvällar och prata om allt och inget på MSN, bara för att försöka hålla mig flytande. Vid den här tidpunkten hade jag inte en susning om att Lasse faktiskt var intresserad av mig, något han senare har erkänt. Han hade alltså en egen agenda med allt tröstande och peppande!

På vårsidan 2005 pratade vi i princip varje dag (på nätet alltså) och maken började så smått lägga in stöten när han tyckte sig kunna känna vibbar av att mitt dåvarande förhållande nog inte skulle överleva. Till slut besvarade jag intresset och när Lasse berättade att han skulle åka till USA i nästan två veckor kändes det skitjobbigt för oss båda två eftersom vi var vana vid att ha kontakt varje dag.

Det visade sig dock sen att det var en himla tur att han åkte! Under tiden han var borta började vi nämligen prata i telefon (förutom dagliga mail) och vi bestämde oss snabbt för att vi skulle träffas så snart Lasse kom tillbaka till Sverige. Jag skulle möta honom på Arlanda.

Sagt och gjort, jag åkte ut till Arlanda lördagen den 18/3-05 och väntade i en halv evighet innan han äntligen klev av planet. På darriga ben gick vi mot varandra och kysstes faktiskt direkt, vi hann knappt säga hej. Vi åkte sen till hotellet som Lasse och hans kollegor skulle spendera natten på. Där intogs en middag i sällskap av kollegorna innan vi drog oss tillbaka till rummet och hade en riktigt mysig kväll. Dagen efter var det inget snack, det var liksom bara rätt helt enkelt - det skulle vara vi.

Det är alltså fem år sedan idag. Fantastiskt!

Kaosartat

2010-03-18T12:00:00.004+01:00

Det har varit en fruktansvärt jobbig vecka hittills, med packning, rensning, städning och styling, för att inte tala om foglossning och i allmänhet väldigt ömma kroppar. Vilken pärs, och allt för en fotografering som tog 40 minuter! Nå, resultatet blev väldigt bra i alla fall.

Jag dog i soffan igår efter att fotografen gått. Jag tog en liten chokladbit, en banan och en flaska vatten och slog mig ner - och sen flyttade jag mig inte många gånger. Strax innan 22 somnade jag där, uppkurad mot makens bröst. Mys.

Nu är det bara att vänta och se vad som händer. Visning nästa helg.

P.S. Tänk om lägenheten alltid var så här snygg!

Ren frustration.

2010-03-15T18:38:00.003+01:00

Alla kommer inte att förstå det här inlägget. Bakgrunden är att jag idag bestämt med mäklaren att fotografering av lägenheten ska genomföras på onsdag, för att vår försäljningsannons ska kunna komma ut på torsdag. Maken är inte glad, han är nog skitsur i ärlighetens namn. Mormor kommer att ta åt sig av det här inlägget gissar jag, men det är inte meningen och jag vet att du bara menar väl. Men ibland måste man få avreagera sig - på sin blogg t ex.

Varför får jag konstant höra att allt är omöjligt, svårt och inte går? Varför antar folk att jag tar mig vatten över huvudet hela tiden och varför talar de om det för mig, istället för att peppa, stötta och tro på mig och mina idéer?

Jag ska föda barn och jag ska flytta. Jag ska flytta som relativt nyförlöst förstagångsmamma. Det är två stora projekt och visst, i en perfekt värld hade de inte kommit så tätt inpå varandra. Men jag ska flytta inom Sverige, ett civiliserat land med många bekvämligheter, och jag har en fantastisk familj (som ibland driver mig till vansinne just pga ämnet som detta inlägg handlar om) som jag hoppas och antar kommer att ställa upp för mig/oss så gott de kan. Det borde alltså vara genomförbart, eller? Det är inte så att jag har sagt att jag ska gå till månen liksom.

Det kommer att bli jobbigt, det är jag medveten om. I en väldigt känslig period av mitt liv kommer jag att flytta 80 mil bort från min familj och det kommer med all säkerhet kännas tungt. Jag är också medveten om att jag inte vet hur jag kommer att må, eller hur vårt barn kommer att vara i sin personlighet. Men jag lär inte vara den första som flyttar med ett litet barn? Dessutom måste jag väl kunna få koncentrera mig på det vi faktiskt vinner genom den här flytten? Hur galen jag än må låta, så är jag medveten om det stora i det vi ska göra. Men jag måste få tro på att det går. Jag är såklart också medveten om att nästan alla kommentarer jag/vi får är av omtanke, och det är jag tacksam för, men vad jag behöver är stöttning och peppning - höra att vi klarar det här!

Varför antar folk att jag försöker krångla och stressa till det för mig själv när jag försöker åstadkomma raka motsatsen? Och varför verkar min make tro att jag medvetet försöker jävlas med honom - när jag själv tar på mig den största bördan? Allt jag ber honom om är att avsluta ett projekt som han började med för ett och ett halvt år sedan. I ett och ett halvt j*vla år har vår säng stått där i vardagsrummet/sovrummet - halvfärdig. En stomme. Inte vacker, men användbar. Det borde inte komma som en chock att den ska bli klar någon gång? Nu ska den vara klar till på onsdag. Punkt.
Jo, en sak till har jag bett honom om - att hjälpa mig bära upp saker på vinden, för att skona min rygg och mina fogar. Allt annat - städa, rensa, fixa draperier, köpa nya blommor, styla balkongen osv - har jag tagit på mig själv. Och har jag sagt att jag klarar det - då gör jag det också. Men nej, bara gnäll och negativitet bjuds det på idag tydligen...

Jag är gravid och jag ska flytta. Jag ska föda om två månader och flytta om drygt tre - det är vad vi har sagt hela tiden och inget jag har kommit på själv. Jag kan inte styra över när Myran tänker komma och jag kan inte styra över Lasses jobbsituation. Vad kan jag då styra över?
Jo, försäljningen av vår lägenhet, eller rättare sagt början av den processen. När det drar igång, hur vi presenterar lägenheten och vem som representerar oss. Flytt om ungefär tre månader? Ja, då känns det faktiskt inte orimligt att det är dags att sätta igång nu - vi slipper paniksälja och en potentiell köpare har tid att ordna med uppsägning/försäljning av sin tidigare bostad.

Ju förr vi får affären klar, desto mindre har vi att göra och tänka på sen, inte sant? Det har absolut ingenting att göra med att jag har onödigt bråttom och stressar, utan att jag vill ha struktur och ordning och så lite som möjligt att tänka på som höggravid kvinna och nyförlöst mamma. För med tanke på att vi faktiskt ska bli föräldrar för första gången och flytta drygt en månad senare, så kommer jag garanterat att ha nog att tänka på ändå.

Jag tycker att det här är att smart drag och har jag sagt att det går - så går det banne mig!

Jag vill...

2010-03-13T22:19:00.003+01:00

...ha sommar nu.
...att lägenheten ska vara klar för fotografering och försäljning.
...ge min man chansen att vila upp sig, utan att allt annat blir lidande.
...att försäljningen av lägenheten går riktigt bra.
...få en bra förlossningsupplevelse som ger oss en underbart fin och frisk, lagom stor liten pojke.
...att maken får ett nytt jobb snart.
...sova riktigt gott en hel natt.
...att flytten ska gå bra.

För övrigt så har vi precis ätit jordgubb-/vanilj-/päronglass med chokladsås - det är riktigt nostalgi det!

Och så tyckte jag att rätt låt vann Melodifestivalen, fast Salem hade också kunnat få vinna. Christines sista klänning var superfin, ge den till mig snälla.

Vårtecken?

2010-03-10T21:47:00.006+01:00

Här kommer några små, men ändock betydelsefulla, vårtecken från dagens promenad.

Man talar om vårflod. Well, den har hittat in i vårt soprum.

Solen lyser från en klarblå himmel - och värmer!

Så här ser asfalt ut...

...och det här är gräs. Om någon skulle ha glömt det.

Jag säger det en gång till: GRÄS!

Årets första glasspinne är också en av årets nyheter från GB. Love it!

Vilket ljuvligt väder veckan har bjudit på så här långt! Helt fantastiskt blå himmel, strålande sol och flera plusgrader. Jag kan bokstavligt talat känna hur solen tinar upp mig och gör mig både gladare och lättare i steget när jag går. Nästan så man studsar fram. Sen hjälper det förstås att veta att ju mer vår det blir, desto närmare kommer vi förlossningen och vårt första möte med Myran.

Dagens i-landsproblem: Balkongen blir så varm på dagarna att det inte går att sitta där förrän minst halva balkongen ligger i skugga. Jag tror det är ovanan (och graviditeten) som gör det.

Första steget

2010-03-09T21:37:00.002+01:00

Då var första steget mot försäljning av lägenhet och flytt taget - mäklaren har varit här för ett inledande samtal och värdering idag.

Hon var väldigt positiv och tyckte att lägenheten var jättefin. Särskilt balkongen, men ärligt talat - vem tycker inte det? Ingen som har varit här på besök har kunnat undgå att förälska sig i vår balkong, inklusive vi själva. Det är väl främst den vi kommer att sakna...

Hur som helst så kändes det jättebra, vi gillade mäklaren och hon gav oss en bra värdering. Men självklart vill man alltid ha mer. Hon tyckte att det var jättebra att vi är ute i god tid, och att vi inte kommer behöva paniksälja, det ger oss ett bättre utgångsläge att få maximalt betalt för lägenheten.

Så nu är det bara att skriva kontrakt med henne och sätta igång att styla lägenheten - sen kör vi hårt!

Våren är på ingång!

2010-03-06T19:15:00.001+01:00

När man har känt sig svältfödd på värme och sol i flera månader, och man vaknar tidigt en morgon och solen strålar in genom fönstren med full styrka, då är det svårt att somna om. Min första tanke imorse var att jag ville äta frukost på balkongen, njuta av solen och värmen och utnyttja vår härliga balkong till fullo så länge vi nu ändå bor här.

Sol- och frukostnjutare.

Sagt och gjort, jag tog med mig maken och allt som behövdes till frukost och bänkade mig där ute, och inte fasiken hade jag lust att någonsin gå in igen. Där satt vi i t-shirts medan folk gick förbi nedanför i tjocka jackor och varma mössor. Ibland är det verkligen fantastiskt med en inglasad balkong.

Imorgon blir det också frukost på balkongen, men det kanske är självklart?

Att ta en diskussion ett steg för långt

2010-03-04T21:46:00.003+01:00

Jag: *läser ett utdrag ur en artikel och fnissar lite* Undersökningen visar också på samband mellan kunskap och vilka partier väljare röstar på.
– Där tendensen är starkast i valmanskåren att rösta på (s) så är det bland väljare som är mindre kunniga. Och tendensen är starkare att rösta på (fp) och (m) bland dem som är mer kunniga.
Maken: Man kan ju hellre korrelera inkomst och partitillhörighet.
/.../
Jag: Jag, som rent krasst tillhör en av de grupper som har det sämst ekonomiskt, har ju fått det bättre sen Alliansen kom till makten i alla fall. Både studiemedel och fribelopp har höjts.
Maken: Ja, men folk får det ju bättre på andras bekostnad med Alliansens politik.
Jag: Men så är det ju alltid. Även med oppositionspartierna vid makten så kommer ju någon få det sämre för att andra ska få det bättre.
Maken: Ja men skillnaden är att folk DÖR nu.
Jag: Ehm? Nu spårade det ur. Folk dör faktiskt inte pga Alliansen.
Maken: Ja nej okej, kanske inte dör då...

Jag och maken är lika i det mesta, men när det kommer till politik har vi vitt skilda åsikter. Med jämna mellanrum blossar det upp heta diskussioner här hemma och det här var det senaste exemplet, från ikväll. Diskussionen DOG rätt tvärt kan man säga.

Mitt liv

2010-03-03T14:02:00.006+01:00

Jag visualiserar.

Boendet: En gård på landet. Huset är gammalt men i toppskick. Inrett i lantlig stil. Det är minst 170kvm stort med kök, vardagsrum, badrum, kontor och matsal (gärna allrum/lekrum också) på bottenplanet. Stort sovrum, tre mindre sovrum samt en WC och ett badrum på övervåningen. Gärna källare med tvättstuga och relax, annars ligger tvättstugan på bottenplan. Huset har en gammaldags inglasad veranda och en stor altan. Spröjsade fönster.

Trädgård: Trädgården erbjuder ett antal olika sittplatser - grillplats, berså, solläge osv. Det finns ett lagom stort växthus inrett som uterum, men ändå det är ändå funktionellt som odlingsrum. I trädgården växer äpple- och päronträd, körsbärsträd (om det nu går), rosor, pioner, klematis, tulpaner, rudbeckia m.m. Det finns även en köksträdgård med jordgubbar, smultron, hallonbuskar, kryddor, tomater, potatis, olika sallader, morötter, spenat, gurka och vad man nu mer kan tänka sig.

Gården: På gården finns garage, lada, stall, sommarstuga samt extra uthus inrett som relax (om nu ingen källare finns dvs). Kopplat till huset finns en rastgård för katterna. Dessutom finns en liten hönsgård med en handfull hönor, för färska ägg till mat och bak. Och en rastgård där hundarna kan hålla till när vi är iväg och uträttar ärenden.
I stallet finns minst 4 boxar (+1 fölbox), sadelkammare, fikarum och foderrum. Ladan används till förvaring och sommarstugan är till för familj och vänner som kommer och hälsar på (mammas sommarstuga).
Gården ligger utanför Skellefteå, skyddad men inte för avsides/isolerad - det är rimligt avstånd till dagis, skola, mataffär osv.

Vi som bor här: På gården finns minst 1 egen häst samt inackorderingar. Eftersom vi har mycket mark till vår gård tar vi emot hästar på lösdrift också. Isadora, Tyson, 2 hundar och en handfull hönor bor på gården tillsammans med oss och 2-3 barn.
Vi har 2 bilar, varav minst 1 är en miljöbil. Minst 1 skoter också.

Livet: Lasse jobbar med "data" och jag är trädgårds-/inredningskonsult med en egen liten webb-/gårdsbutik. Vi har tid för varandra, barnen och våra intressen: hockey, löpning, skidåkning, ridning, scrapbooking, agility, resor samt inredning och trädgård. Vi har vänner och familj på besök med jämna mellanrum och är "lagom sociala".
Varje/vartannat år åker vi utomlands, tält-/stug-/husvagnssemester varje sommar samt skid- och skotersemester varje år. Utöver det försöker vi hälsa på familj och vänner så ofta som möjligt.
Vi har ett bra sparande men kan unna oss saker utan att behöva tänka/planera alltför mycket. Vi behöver definitivt inte vända på vartenda öre.
Eftersom jag arbetar mycket hemifrån och kan styra mina egna tider så har vi möjlighet att driva en liten hunduppfödning, och jag har mycket tid för barnen och hinner baka så mycket jag vill.

För övrigt har jag hittat drömhuset...

Saker jag skulle vilja jobba/hålla på med

2010-03-02T16:36:00.006+01:00

Florist
Inredningskonsult
Trädgårdsmästare- /anläggare /-designer
"Smått-och-gott-butik":

Inredning + rådgivning/uppdrag
Blommor + rådgivning
Scrapbookingsaker + kurser
Barnkläder
Lite secondhandprylar
Godsaker (praliner, kakor osv, gärna hemgjort)

Hästturism
Kennel
Djurhem
Djurpensionat
Webbutik
Möbeldesigner

Drömma går ju...

Lördagsmys

2010-02-27T20:50:00.001+01:00

Hoppsan, jag fick visst besök av mina bästisar Ben & Jerry ikväll också!

Inget går upp mot den här kombinationen... It's pure heaven!

Lagom till Melodifestivalen dessutom - lucky me!

Minirenovering badrum

2010-02-27T19:32:00.000+01:00

Lagom tills vi ska flytta (typiskt) har vi bestämt oss för att fixa i ordning på toaletten. Den gamla bokhyllan som stått där ska väck och istället ska vi ha ett bord från vägg till vägg över tvättmaskinen. Ovanför bordet ska vi sen sätta upp ett väggskåp. Kommer bli skitbra!

Före. Bokhyllan har alltså fungerat som ett extra badrumsskåp.

Såga till bänkskivan vågar jag inte göra själv, men jag började i alla fall förbereda lite inför "minirenoveringen" idag. Rensade bokhyllan, släpade iväg den till kontoret (jättesmart när man är höggravid), gjorde rent där den stått och satte sen in kattoan på toaletten (där den borde ha varit hela tiden). Dammsög bakom tvättmaskinen också - URK så äckligt det var där...

Halvvägs, typ. Bordet ska stå "över" tvättmaskin och kattoa, från vägg till vägg.

Så nu är det bara för maken att komma hem och såga till den där bänkskivan och borra upp det där väggskåpet, så att jag kan fixa i ordning skötbordsdelen i badrummet!

I övrigt har jag kört flera maskiner disk, vikit tvätt, städat badrummet, gått igenom några tidningshögar och klippt ner mina pelargoner. Det visade sig att alla fem - som jag drivit upp från sticklingar! - var stendöda. Så nu ligger de i en soppåse istället. Yeay me!

Det senaste i Södertälje

2010-02-27T15:39:00.004+01:00

Läs det här.

Är det konstigt att vi vill flytta härifrån? Är det konstigt att vi inte vill att vår son ska växa upp här? Usch, det är så jäkla tragiskt!

Behöver jag säga att jag vill att de närmsta 4 månaderna ska gå snabbt så vi kan lämna det här gangsterstället bakom oss?

Solokvist

2010-02-26T19:45:00.004+01:00

Maken har åkt hem till Skellefteå över helgen och jag och katterna är ensamma hemma. Ute är det riktigt ruggväder och vi kryper ihop i soffan. Då får man unna sig sånt här gottigt:

Tacogratäng!

Tända ljus har vi unnat oss också som synes, och på tv är det Postkodmiljonären. Om en stund är det dags för Let's Dance och efter det blir det Solsidan och mina favoritherrar - Ben & Jerry. En pint Strawberry Cheesecake och en pint Chocolate Fudge Brownie står och väntar på mig i frysen. Mums!

Vad spelar det för roll?

2010-02-25T08:39:00.004+01:00

När jag pratar med folk (här nere) om att vi ska flytta norrut, tillbaka till Skellefteå, så får jag oftast höra att det är så tråkigt och att de kommer sakna mig så himla mycket. Frågor som Vi kommer väl fortsätta träffas? och Hur tar man sig dit? brukar komma upp. Det är förstås jätteroligt och jag vill naturligtvis fortsätta träffa alla mina nära och kära som finns här även när vi har flyttat. Jag älskar ju mina vänner (trots klagomålen i det här inlägget).

Samtidigt slår det mig - ingen vill egentligen komma ut till Södertälje och umgås. Det är alltid jag som ska ta mig in till stan. Det är för långt, för bökigt, för jobbigt att åka hit och undanflykterna flyger åt alla håll och kanter. Vissa förstår jag bättre än andra, men ofta är det ändå svårt att inte känna sig lite sårad. Jag tycker inte heller att det är så himla kul att åka in till Stockholm alla gånger, men jag kan göra det ändå för att kunna träffa mina vänner.

Ärligt talat kan jag räkna hur många gånger mina vänner har hälsat på under de (snart) tre åren vi bott här. Så vad spelar det egentligen för roll om jag bor här eller inte? Visst det blir fysiskt längre, men om det ändå är jag som får lägga ner energin på att ta mig in till Stockholm för att träffas, då kan jag ju lika gärna bo där jag vill bo och komma och hälsa på ändå? Eller?

Vad spelar det för roll?

Deal?

2010-02-25T08:03:00.001+01:00

För att det ska vara kul att blogga även på den här bloggen så krävs det förstås kommentarer, annars känns det ju som att det man skriver går osett (oläst) förbi. Therese är duktig på att kommentera (tack vännen), och mamma läser och kommenterar när ungarna ger henne en lugn stund. Men sen vet jag ju att mormor är här och läser varje dag och har jag inte skrivit något så tycker hon att det är så tråkigt. Så nu mormor gör vi en deal - jag bloggar och du kommenterar. Minst vartannat inlägg. Okej? För jag vet att du oftast har nånting att säga om det jag skriver i alla fall. Och jag tycker att det är häftigt att ha en mormor som läser och kommenterar min blogg.

Sen är naturligtvis alla andra välkomna att kommentera ofta också.

Stressfri semester?

2010-02-23T20:43:00.006+01:00

Tittade nyss på Dina frågor - Om pengar, vilket är ett himla bra och informativt program som går på SVT2. Idag pratade de om semester - både utlandssemester och hemmasemester - och om ekonomin kring detta. Efter ett tag kom de in på vad som är en stressfri semester, varpå en av gästerna i studion sa att en totalt avkopplande semester för henne - det är tältsemester.

Det fick mig att tänka och jag kom fram till att ja, jag måste nog hålla med.

Jag älskar att resa och se nya platser, men även om det naturligtvis är semester - så är det sällan stressfritt för mig. Har jag lagt en massa pengar på en resa, åkt långt och satsat massa tid på detta så har jag fasiken inte tid att bara ligga och ta det lugnt. Jag vill ju ha ut det mesta av semestern, hinna uppleva och se saker, njuta av omgivningarna, äta god mat och shoppa (ja faktiskt). Det är även en stress i sig att semestern faktiskt kommer att ta slut och att man ska resa långt för att komma hem igen.

Jag älskar att tälta också. När en tältsemester vankas letar man reda på en bra camping, packar allt man behöver (inklusive massa gott och onyttigt), åker iväg, sätter upp tältet på en fin plats och sen njuter man. Visst vill man säkert se sig omkring då också, men det är minst lika lockande att stänga in sig i tältet med massa gott att äta och en riktigt bra bok. Ligga på liggunderlag/madrass och lyssna på ljuden utanför, se hur trädens skuggor spelar över tältduken och kanske också få njuta av det svaga smattrandet från ett lätt sommarregn mot tältduken. Avslappning. Total och komplett avslappning.

Jag har aldrig tänkt på det så förut. Nu vill jag ha sommar och åka iväg på tältsemester.

Lådkul

2010-02-23T19:40:00.000+01:00

Lådor är poppis här hemma, så när det är uppackning av grejer på G är katterna alltid i närheten. Här var det barnvagnen som packades upp.

Isadora i liggdelslådan, Tyson funderar på att göra henne sällskap.

Shoppingdag

2010-02-21T23:06:00.004+01:00

Vi har varit ute på shoppingtur idag. En lång shoppingtur. Vi åkte hemifrån vid 12.30 och kom hem strax efter 19.00. Inte ens jag tycker att det är kul hela tiden då, och nu värker det i varenda centimeter av kroppen. Men det var det nog ändå värt...

Så här såg det ut i hallen efter att vi burit in dagens "fynd" från bilen.

Först blev det Babyland - barnvagn, babybox, blöjhink, täcke, kudde och plastad frotté. Sen IKEA och där ramlade ett gosedjur, klädsel till skötbädd, ett väggskåp, en bänkskiva och ett jättefint tyg ner i shoppingkassen. Vidare till Bauhaus där det blev en tub silikon och sedan avslutade vi shoppingdagen på ICA Maxi där vi köpte mat för två veckor framåt ungefär. 860kr ungefär (för två veckors mat alltså) - det får man vara nöjd med! Måste dock komplettera med en melon och lite rökt lax.

Avfrostning

2010-02-21T22:53:00.004+01:00

När det nu ändå är riktig vargavinter ute så kan man ju utnyttja det och passa på att frosta av frysen, utan att behöva oroa sig för att alla frysvaror ska bli förstörda under tiden. Så det har vi ägnat oss åt i helgen! Superspännande tyckte Isadora.

Hmm, det står en skål här...

...och där rinner det is och vatten...

...och det hamnar alltså där i skålen! Spännande.

Jag kan glatt rapportera att uppgiften blev väl utförd och att vår frys numera är rätt trevlig att titta in i - och OJ så mycket plats det finns på hyllorna helt plötsligt (förut var det 75% is...).

Inspirationsblogg

2010-02-19T22:25:00.002+01:00

Jag funderar på att dra igång en inspirationsblogg för hem och trädgård. Mest för min egen skull, för att kunna samla tankar och bilder kring/på sånt jag gillar inför vårt (förhoppningsvis) kommande husköp. Kan det inspirera någon annan är det förstås en bonus.

Återkommer med eventuell adress, om jag nu skulle göra verklighet av funderingen.

Varför Pumpkin?

2010-02-18T22:36:00.002+01:00

Mormor frågade mig förra helgen varför den här bloggen heter just Pumpkins blogg. Alltså vart namnet Pumpkin kommer ifrån.

Svaret: Det är ett av makens smeknamn på mig, och jag gillar det.

Så nu vet ni det, om ni nu i likhet med mormor har funderat på det någon gång.

Listan: Dag 1

2010-02-18T22:28:00.004+01:00

~~Blogga mer bebiskläder~~
Fotografera och blogga skötväska och filtar (+ eventuella andra bebisgrejer)
~~Leta reda på vagnkvittot~~
~~Köra diskmaskinen~~
~~Tvätta ännu mer bebiskläder~~
~~Sortera och vika undan tvätt~~
Göra en ny inventeringslista över bebiskläder, komplett med storlekar
~~Städa skrivbordet~~
Måla scrapbyrån (alltså minibyrå med scrapsaker i)
~~Fixa till bokhyllan~~
Rensa bokhyllan inne i badrummet
Packa ur resväskan (sen helgens tripp till mormor)
~~Samla ihop räkningar i en hög för betalning~~
Gå igenom byrån i hallen
Gå igenom garderoben i hallen
~~Byta köksgardiner~~
Städa badrummet
Städa vardagsrummet
Dammsuga hela lägenheten (får maken göra, annars blir jag invalid)
Köpa/fixa några flyttlådor
Packa ner alla onödiga prylar (i ovannämnda flyttlådor)
Bära upp grejer på vinden
Rensa på vinden
Åka till tippen
Shoppingtur på IKEA, Babyland, Plantagen och barnbasar (söndag)

Tycker inte att jag har gjort så mycket idag, har tagit det väldigt lugnt snarare. Men det tycker uppenbarligen inte min kropp, så nu får det räcka för idag. Det kliar hemskt i fingrarna efter att få packa ner massa grejer i lådor, men det får också vänta till imorgon eller lördag. Måste ha lådor att packa ner sakerna i först också...

För övrigt kan jag meddela att köksgardinerna krympte hyfsat mycket i tvätten. Morr.

Ny lista

2010-02-18T11:21:00.004+01:00

Nytt veckoslut stundar och en ny att-göra-lista görs. Vet inte varför jag gör listor när det snart är helg? Antagligen för att jag då är peppad att göra rent och fint här hemma så man kan njuta, och för att maken snart är klar med arbetsveckan och kan hjälpa till lite. Har märkt att behovet av att rensa, städa och göra fint bara ökar för varje millimeter som magen växer, så jag är väl helt inne i det där "boandet" nu. Fint ska det vara!

Blogga mer bebiskläder
Fotografera och blogga skötväska och filtar (+ eventuella andra bebisgrejer)
Leta reda på vagnkvittot (så att vi kan hämta ut vagnen i helgen/nästa vecka)
Köra diskmaskinen (om och om igen)
Tvätta ännu mer bebiskläder (kläderna som jag tog hem från förrådet i helgen stinker verkligen förråd)
Sortera och vika undan tvätt
Göra en ny inventeringslista över bebiskläder, komplett med storlekar
Städa skrivbordet
Måla scrapbyrån (alltså minibyrå med scrapsaker i)
Fixa till bokhyllan (tog bort massa böcker i enlighet med förra listan så nu ser det bara urplockat ut)
Rensa bokhyllan inne i badrummet
Packa ur resväskan (sen helgens tripp till mormor)
Samla ihop räkningar i en hög för betalning
Gå igenom byrån i hallen
Gå igenom garderoben i hallen
Byta köksgardiner (stod på förra listan också, men de som ska upp blev bara tvättade innan det tog stopp)
Städa badrummet
Städa vardagsrummet
Dammsuga hela lägenheten (får maken göra, annars blir jag invalid)
Köpa/fixa några flyttlådor
Packa ner alla onödiga prylar (i ovannämnda flyttlådor)
Bära upp grejer på vinden
Rensa på vinden
Åka till tippen
Shoppingtur på IKEA, Babyland, Plantagen och barnbasar (söndag)

Jag vet att mina listor är absurt långa och detaljerade, och att jag kanske inte kommer hinna/orka göra allt innan veckan är slut. Men jag älskar listor och det är grymt peppande att ha något att jobba efter, så slipper man tänka efter varje gång man gjort något. Sen har jag ju lärt mig sen förra gången att ta det lite lugnt, så att jag inte blir liggandes i soffan en hel dag pga smärtor i fogarna. Bättre att göra lite och pausa med jämna mellanrum, då blir antagligen mer gjort i slutändan i alla fall.

Förtydligande

2010-02-17T09:32:00.003+01:00

Jag vill bara understryka att det förra inlägget inte var något buhu-buhu-tyck-synd-om-mig-och-övertyga-mig-om-motsatsen-inlägg, utan bara ett rent konstaterande. Och inte bara det, utan en målsättning - att jag ska bli bättre på de där sakerna.

För nej, jag tycker inte att det är kul att laga mat och jag är definitivt ingen naturbegåvning på det. Och om man frågar mina växter (nu senast mina älskade pelargoner) så har jag inte särskilt gröna fingrar. Men de är i alla fall grönare nu än för 5 år sedan och det är ju ett steg på vägen.

Men med en tydlig målsättning så är det lättare att nå målet, så det var det det förra inlägget handlade om. Så snälla sluta försöka trösta mig nu och kom med tips och pepp för att jag ska nå mina mål istället ;-)

Mitt nya liv

2010-02-16T21:23:00.004+01:00

Jag skulle vilja...

tycka om att laga mat (och vara bra på det)
baka mycket mer
vara duktig på inredning
ha gröna fingrar

...och framför allt känna att tiden - och tålamodet - räckte till.

Så detta ska jag jobba på. Och så ska jag fortsätta drömma om en större diskmaskin, som i alla fall skulle hjälpa tålamodet på traven i köket.

Alla sätt är bra...

2010-02-16T16:48:00.002+01:00

...utom de dåliga?

Isadora borstar tänderna

2010-02-09T23:04:00.003+01:00

Här hemma är vi noga med munhygienen och Isadora har tydligen tagit efter oss. Nu har hon till och med en egen tandborste att putsa med.

Isadoras egna tandborste.

Och noggrann måste man vara!

No fun

2010-02-07T22:09:00.003+01:00

Idag har det inte alls blivit lika mycket gjort som igår, eller som jag hade tänkt. Kroppen sa ifrån redan imorse, vaknade med samma smärta i nedre ryggen som jag gick och lade mig med igår - kryddad med en lättare nackspärr. Nå, nacken blev bättre efter ett tag, men det där med att gå och böja sig ner är fortfarande rätt smärtsamt. Är huvudet dumt får kroppen lida!

Lite tjatigt kanske (tredje gången jag lägger in listan), men så här ser det ut efter dagens ansträngningar:

~~Tvätta bebiskläder~~
~~Gå igenom, lista och fota bebiskläder~~, samt lägga upp bilderna på bloggen
~~Rensa bort kläder och annat runt sängen~~
~~Packa undan böcker som inte kommer att användas/läsas innan flytten~~ (ju mer man packar undan nu, desto mindre att packa när det väl är dags för flyttpackning)
~~Tömma garderoben på kläder som inte passar för tillfället~~
~~Bära upp grejer på vinden~~
~~Gå igenom, sortera och eventuellt slänga saker i linneskåpet~~
Sy draperier och sätta upp dessa
Frosta av frysen
~~Tömma köksbordet på alla papper och all post som landat där~~
Scanna in fler foton
~~Plugga~~
~~Beställa lite bebisgrejer~~
~~Tvätta~~
~~Skriva önskelista på saker till Myran~~ samt lägga upp denna (med bilder) på bloggen
Byta gardiner i köket (julgardinerna måste ner nu)
Klippa ner och kasta tomatplantorna på balkongen (börjar väl bli dags va?)
~~Sätta upp gardiner på kontoret~~
Gå igenom och slänga gamla tidningar
Rensa skrivbordet
Städa lägenheten
Rensa på vinden?
Åka till tippen?

Har dessutom varit på riktigt deppigt humör idag, allt har bara känts hopplöst och värdelöst och jättejobbigt. Mycket skolgrejer som tynger ner mig antagligen, men kanske även en del annat. Stängde in mig på toaletten en stund för att gråta en skvätt, vet dock inte om det hjälpte så värst mycket egentligen. Men det är alltid skönt att gråta när behovet finns i alla fall.

Nu är det dags för sängen, imorgon är det dags för omtenta. 18.00-22.00. Jippie!

Effektiviteten själv

2010-02-06T19:15:00.004+01:00

Idag har jag faktiskt hunnit med en hel del, är riktigt nöjd med det. Min kropp däremot är inte alls lika imponerad, jag har så ont så jag knappt kan gå eller böja mig ner. Ihopkrupen i soffan är enda positionen som är smärtfri just nu. Jag som hade velat hinna med lite till idag... Tänk att det ska vara så himla svårt att få in i huvudet att man inte kan köra lika hårt med kroppen nu som man kan annars. Suck.

Så här ser listan ut nu i alla fall:

Tvätta bebiskläder
Gå igenom, lista och fota bebiskläder, samt lägga upp bilderna på bloggen
~~Rensa bort kläder och annat runt sängen~~
~~Packa undan böcker som inte kommer att användas/läsas innan flytten~~ (ju mer man packar undan nu, desto mindre att packa när det väl är dags för flyttpackning)
~~Tömma garderoben på kläder som inte passar för tillfället~~
~~Bära upp grejer på vinden~~
~~Gå igenom, sortera och eventuellt slänga saker i linneskåpet~~
Sy draperier och sätta upp dessa
Frosta av frysen
~~Tömma köksbordet på alla papper och all post som landat där~~
Scanna in fler foton
Plugga
Beställa lite bebisgrejer
~~Tvätta~~
Skriva önskelista på saker till Myran samt lägga upp denna (med bilder) på bloggen
Byta gardiner i köket (julgardinerna måste ner nu)
Klippa ner och kasta tomatplantorna på balkongen (börjar väl bli dags va?)
~~Sätta upp gardiner på kontoret~~
Gå igenom och slänga gamla tidningar
Rensa skrivbordet
Städa lägenheten
Rensa på vinden?
Åka till tippen?

Fota har jag inte kunnat göra än eftersom kameran legat på laddning hela dagen - vilket var välbehövligt. Tvättat har jag gjort, men det blir ännu mer tvättning imorgon. Då kan jag sätta upp nya gardiner i köket också, för de ligger i tvätten just nu. Garderoben blev typ tom, eller nästan i alla fall. Och vad gäller böckerna så var jag tydligen bättre på att rensa än vad maken hade tänkt sig, för han trodde inte det skulle behövas någon ny flyttlåda att packa ner dem i - tills han såg högen jag fått ihop.

Har i alla fall skämt bort mig själv med en ljuvligt god gorgonzolasås till pastan. Skulle kunnat fortsätta äta hur länge som helst kändes det som. Men, nu blir det vatten och hockey istället.

EDIT: Det blev mål just när jag postade inlägget!

Att göra

2010-02-05T16:30:00.003+01:00

Det är inte bara bloggandet som blir lidande av mitt förslappade väsen. Även hemmet och saker som ska/borde göras glöms bort, men där har jag hittat ett motvapen - listor! Gör jag en lista över saker som ska göras så blir de oftast gjorda, dels kommer man ihåg vad man tänkt och dels är det väldigt upplyftande att kunna bocka av allteftersom och se listan krympa. För att öka pressen lite ytterligare presenterar jag helgens lista här:

Tvätta bebiskläder
Gå igenom, lista och fota bebiskläder, samt lägga upp bilderna på bloggen
Rensa bort kläder och annat runt sängen
Packa undan böcker som inte kommer att användas/läsas innan flytten (ju mer man packar undan nu, desto mindre att packa när det väl är dags för flyttpackning)
Tömma garderoben på kläder som inte passar för tillfället
Bära upp grejer på vinden
Gå igenom, sortera och eventuellt slänga saker i linneskåpet
Sy draperier och sätta upp dessa
Frosta av frysen
Tömma köksbordet på alla papper och all post som landat där
Scanna in fler foton
Plugga
Beställa lite bebisgrejer
Tvätta
Skriva önskelista på saker till Myran samt lägga upp denna (med bilder) på bloggen
Byta gardiner i köket (julgardinerna måste ner nu)
Klippa ner och kasta tomatplantorna på balkongen (börjar väl bli dags va?)
Sätta upp gardiner på kontoret
Gå igenom och slänga gamla tidningar
Beskära pelargoner (kan man göra det nu?)
Rensa skrivbordet
Städa lägenheten
Rensa på vinden?
Åka till tippen?

Jo då, jag börjar känna av den beryktade rensa-och-boa-instinkten som alla gravida tydligen upplever.

Tragiskt

2010-02-05T16:27:00.003+01:00

Det är faktiskt tragiskt så lite jag skriver i den här bloggen. Hur svårt kan det vara egentligen? Jag älskar ju att skriva och hela dagarna går åt till att tänka på olika saker, så egentligen borde jag väl ha massor med stoff att fylla den här bloggen med? Men det är som att så fort jag sätter mig ner och ska blogga, så försvinner alla tankar och åsikter ut genom öronen - det blir helt tomt i skallen.

Jag får helt enkelt göra ett nytt försök att sätta igång bloggen. Kanske gå så långt att jag tvingar mig själv att skriva minst ett inlägg om dagen, bara för att komma igång. Får ta mig en funderare på det...

Men vad är det för jävla fel?!

2010-01-20T14:26:00.004+01:00

Jag vet att jag inte längre borde bli förvånad. Eller ledsen. Eller arg. Eller besviken. Eller rent ut sagt förbannad. Och ändå kan jag inte låta bli.

När jag blev gravid i höstas ringde jag alla i familjen och berättade att jag och Lasse väntade barn. Och han ringde sin familj. Alla blev jätteglada! Den enda vi inte ringde var min egen far och hans familj, det var ett medvetet beslut. Jag ville helt enkelt vänta, speciellt eftersom jag då var arg över bråket vi hamnade i i samband med min födelsedag.

I november bestämde jag mig för att åtminstone berätta det för lillasyster, så jag smsade henne. Hon blev superglad och ville veta allt. Jag svarade förstås på allt hon ville veta, men jag sa åt henne att hon inte fick säga det till någon - speciellt inte till pappa. Att det var en hemlighet.

Allteftersom tiden gått har jag/vi berättat om graviditeten för fler och fler. Den kusin på pappas sida som jag har mest kontakt med fick reda på det och även hennes familj. Sen tillkom två fastrar på min vänlista på Facebook, så även de fick läsa om den glada nyheten. Det har förstås slagit mig att ju fler som vet om det, desto större är risken/chansen att pappa får reda på att vi ska ha barn från någon annan. Men det har känts OK ändå.

Så idag smsade jag med lillasyster, som fyllde 18 år i lördags. Jag frågade hur julen varit, hur det går i skolan och om terminen hade satt igång. Och så talade jag om att det är en liten pojke vi väntar. Det sista jag frågade var om hon hade berättat om graviditeten för pappa, för det hade hon ju lovat att hon inte skulle göra. Men det hade hon visst gjort ändå. För ett bra tag sen som det lät.

Min pappa vet alltså om att jag ska bli mamma, och att han ska bli morfar. I alla fall i rent biologisk mening. Men tror ni att han har hört av sig? Nej just det. Han ringde inte när jag fyllde år, han ringde inte till jul/nyår och han har inte ringt sen heller. Det enda jag hört från honom är det (i hans ögon) lustiga e-vykortet jag fick dagen innan jul. Och där stod det inte heller nånting om min "stora nyhet".

Jag kanske är konstig, naiv eller egocentrerad - men på något sätt har jag nog alltid föreställt mig att även min pappa skulle vara så pass intresserad av mig och det växande livet i min mage att han åtminstone skulle ringa och tala om att han nu vet om att han ska bli morfar. Är det inte så man gör?! Men det verkar ju inte som att han inte kunde vara mindre intresserad faktiskt. Vad är det för jävla fel på honom?!

Som sagt. Jag borde inte bli förvånad, ledsen, arg, besviken eller förbannad. Men det blir jag. Jag kan inte låta bli, hur jag än försöker att stålsätta mig. Och nu handlar det dessutom om så mycket mer! Jag blir ledsen när han beter sig illa mot eller inte är intresserad av mig, men nu är han dessutom inte intresserad av sitt första barnbarn - MITT barn. Det känns inte riktigt rättvist mot någon av oss faktiskt.

Jag är i alla fall otroligt tacksam att Myran har en morfar som redan nu avgudar honom och som visar intresse hela tiden. Och som jag vet kommer bli världens bästa morfar (precis som min egen morfar). Men jag hade nog hoppats på mer, mot bättre vetande.

Årssammanfattning 2009

2010-01-02T13:32:00.004+01:00

Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?

Ja, jag blev gravid och besökte New York.

Höll du några av dina nyårslöften?

Kommer inte ens ihåg om jag avlade några. I år har jag avlagt ett i alla fall: Att vara den bästa mamman jag kan vara till vår bebis.

Vilka länder besökte du?

Tyskland, USA och Finland.

Är det något du saknade år 2009 som du vill ha år 2010?

Mer sol, värme och bad till sommaren. Och vår bebis! Men honom saknar jag ju inte, bara längtar efter.

Är det något du fick för mkt av under 2009?

Graviditetskrämpor (läs: illamående). Och regn!

Största misstaget?

Att åka på ridlägret i Björneröd. Bortkastad tid och bortkastade pengar. Värdelöst.

Har du varit sjuk eller skadat dig?

Matförgiftning - trodde jag skulle dö.

Bästa köpet?

Mer Abercrombie & Fitch-kläder.

Vad spenderade du mest pengar på?

Resan till New York, och den var ändå inte så farligt dyr faktiskt.

Gjorde någon dig riktigt glad?

Min familj, mina vänner och min make. Som alltid. Och bebisen i magen.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2009?

Alla Backstreet Boys-klassiker som spelades på konserten. Och alla Ace of Base-klassiker som vi lyssnade på under vistelsen ute i skärgården tillsammans med Lotta och Jonas.

Årets bästa skivor?

This is us. Enda skivan jag lyssnat på.

Bästa spelningen?

Doh, Backstreet Boys of course!

Bästa festen?

Man kanske inte kan kalla det fest direkt, men kvällen ute i skärgården med Lotta och Jonas var ju tipptopp förstås - med vin, musik och snacks.

Var du gladare eller ledsnare under 2009 jämfört med tidigare år?

Det har varierat ganska mycket över året. Tidvis har jag mått riktigt dåligt och tidvis har jag varit väldigt lycklig.

Var tillbringade du julen?

Hos svärföräldrarna i Skellefteå. Konstigt och annorlunda, men bekant och mysigt ändå.

Blev du kär 2009?

Ja, i Edward Cullen Och så är jag alltid kär i min make.

Hur många one night stands?

Tänka sig - inte ett enda!

Favoritprogram på TV?

Grey's Anatomy. Många tårar har det blivit under året.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2009?

Det tror jag inte. Vet inte om det finns någon som jag verkligen hatar?

Bästa boken du läste 2009?

Twilight och New Moon. Utan tvekan. Besatthet kallas det visst.

Bästa klädstilen?

Byxor som inte klämmer åt runt magen och tröjor som framhäver magen.

Bästa sms:et?

Hmm, inget som jag har lagt på minnet direkt.

Största musikaliska upptäckten?

Erik Grönwall, Tove Östman Styrke och Calle Kristiansson.

Något du önskade dig och fick?

Ett plus på stickan och en kamera.

Årets bästa filmer?

Twilight och New Moon. Utan tvekan. Flera gånger om. Twilight kom i och för sig 2008, men jag såg den inte förrän 2009. Besatthet var ordet ja.

Årets sämsta film?

Jag minns inte om jag sett någon riktigt dålig film i år. Det har liksom inte blivit så mycket film överhuvudtaget känns det som.

Vad gjorde du på din födelsedag?

Lunchdejtade med mamma och middagsdejtade med maken. Det var en riktig toppenfödelsedag med strålande sol och sensommarvärme.

Finns det någonting som skulle gjort ditt 2009 ännu bättre?

Mindre illamående under den första delen av graviditeten. Och mer pengar.

Hur skulle du beskriva din stil år 2009?

Ångestbenägen och sprudlande lycklig.

Vad fick dig att må bra?

Min familj, som alltid. Och alla mina cravings: tunnbrödrullar, körsbärstomater, clementiner, apelsiner, hårdbrödmackor med leverpastej och smörgåsgurka, julskinka, crispies och stuvad spenat, toast och mycket mer.

Vilken kändis var du mest sugen på?

Robert Pattinson Oh My God. And that's it.

Årets rädsla?

Rädslan för missfall när jag började blöda i vecka 12-13. Och rädslan för hur livet kommer te sig som förälder.

Årets tjat?

Tjatet från maken om disken. Suck. Vi har ju diskmaskin!

Årets jobbigaste?

Ångestattacker följt av ett samtal med en mycket speciell läkare.

Vem saknade du?

Kissekatterna förstås, när vi har varit bortresta.

De bästa nya människorna du träffade?

Vet inte om jag träffat så många nya människor som lämnat något större intryck på mig?

En värdefull läxa du lärt dig 2009?

Gå inte till Scanias vårdcentral om du behöver hjälp med psykiska besvär.

Citera en sångtext som summerar ditt år.

New York, New York.

Ja, jag vet hur fånig jag här som nämnt Edward Cullen/Robert Pattinson och Twilight/New Moon på fyra ställen i den här listan. Men det bjuder jag på.

Jullov

2009-12-30T23:49:00.007+01:00

Till att börja med vill jag önska er som fortfarande läser bloggen God Jul i efterskott! Hoppas att ni hade det riktigt mysigt och njöt ordentligt av ledighet, mat och klappar. Jag, maken och Myran i magen tog vårt pick och pack och åkte hem till norr över julen och bara tog det lugnt med familjen, vännerna och varandra. Vad annars när man är insnöad hälften av tiden?

Här kommer lite foton över vår vecka:

Det var mycket snö redan när vi kom, och det blev inte mindre under veckans gång om man säger så...

Nästan det första vi gjorde när vi kom fram till Bergsbyn efter vår oerhört stressiga* morgon var att klä på oss ordentligt och gå ut på en promenad i det vackra vinterlandskapet. Lasse tog första bästa tillfälle att sätta sig i en snöhög...

Lite småkallt om rumpan.

...och jag kunde ju inte vara mycket sämre förstås. Mindre smart var det kanske att verkligen slänga sig ner i snön, men vi (jag och Myran) överlevde det också. Värre var det att ta sig upp igen ;-)

Maken poserar på gångbron över Skelleftehamnsleden efter att vi kollat både hockeyplanen (skottad och fin men tom) och skidspåren (icke befintliga).

Så var det dags för årets upplaga av julafton. Min första julafton någonsin utan någon av mina egna släktingar och en av få utan mamma och/eller mormor. Lite hemskt kändes det faktiskt, speciellt eftersom mamma var/är så långt borta - hela vägen borta i Florida! Men som tur är så trivs jag ju väldigt bra med makens familj och vi hade det riktigt mysigt.

Så här fina var vi på julafton. Magen har allt växt till sig lite, men så firade vi ju också halvvägs genom graviditeten på självaste julafton också.

Matbrist led vi förstås inte av, det fanns mat för ett helt mindre afrikanskt land. Här är det svågern som hugger in på det kalla julbordet. Runt den här tidpunkten fick jag ett sms från mamma, och helt ärligt så började jag nästan gråta för att jag saknade henne så mycket.

Makens brorson gick olyckligtvis och bröt benet dagen innan julafton, så nästan hela veckan har han spenderat på den ena soffan med i princip hela benet gipsat. Planerna på skridskoåkning och bad på Pite Havsbad gick förstås i stöpet för hans del i samma sekund som han föll i skidbacken. Så kan det gå när man åker slalom, tyvärr.

Lilltomten ligger på soffan och väntar på stortomten...

...som några minuter senare dök upp.

Resten av julaftonskvällen spenderades åt att öppna julklappar, äta julgodis och spela spel - precis som en julaftonskväll ska spenderas. Det enda spelet vi kunde enas om var dock Insikt, med frågor från tidigt 90-tal. Kanske inte världens bästa spel i mina ögon och en del tjafs blev det under spelets gång, men mitt lag lyckades till slut vinna i alla fall - ganska så stort dessutom. Trots att vi var det "unga" laget.

Kvällen blev dock inte lång för min del, ryggen tog ut sin rätt vid 22.30 och då gav jag upp och gick i säng. Nöjd, glad och helt slut.

Under vår vecka i norr hann vi också med lite shopping, middag hos Fredrik, Sara och Lukaz, bad på Pite Havsbad, fika med helt gäng kompisar och en del annat. Perfekt!

Fler bilder från julafton kanske dyker upp senare, när vi har tömt den andra kameran på bilder också.

*= Vi tog bilen till Arlanda förra tisdagen när det var dags att åka norrut. 08.00 gick planet, 07.30 var vi tvungna att senast checka in. 06.15 åkte vi från Södertälje och tyckte att vi hade gott om tid. Men icke... Vid Västertorp (dvs söder om stan) var det stopp. Stopp, stopp, stopp. 06.55 stod vi fortfarande där, nästan uppe på Essingeleden men inte riktigt. Något stressade. 07.17 var vi halvvägs mellan Sollentuna och Arlanda ungefär och maken fick ringa Norwegians kundtjänst för att försöka böna och be om att få checka in fem minuter för sent, men det gick absolut inte. Så vi chansade. När klockan i bilen stod på 07.30 stannade jag bilen utanför terminal 4. Maken tog bagaget och sprang in för att se om han fortfarande kunde checka in. Jag bröt ihop i tårar i bilen och såg en lååång dag i bilen framför mig. Några sekunder senare ringde han och sa att han hade lyckats checka in i sista minuten och att jag kunde åka och parkera bilen. Borta på långtidsparkeringen. Kul! 07.40 stod jag där och väntade på bussen från parkeringen, men se den kom inte. Jag fick till slut ringa efter en taxi som körde mig till terminalen - 120kr bara så där. 07.47 var vi framme vid terminalen, 07.50 ställde jag mig i den långa kön till säkerhetskontrollen. Människorna som stod framför mig såg nog hur panikslagen och tårögd jag var, för jag fick gå före de flesta. Så 07.55 var jag igenom och 07.57 - med 3 minuter tillgodo innan planet skulle gå - stod jag vid gaten. Och vi kom med! Men mentalt slut var man definitivt efter den pärsen...

Granen har intagit sin plats

2009-12-13T13:51:00.003+01:00

Då var granen klädd då, sent igårkväll. Jag pyntade, Myran sparkades och maken tittade på film. Någon gång runt 01.00 blev den klar, efter en hel del raseriutbrott från min sida. Så går det när stubinen till och med är ännu kortare än vanligt pga alla hormoner som rusar runt i kroppen (jo, sånt kan man skylla på när man är gravid).

Nu ska jag iväg och handla för att sedan sätta igång med julgodisbakandet. 10 sorter ser det ut att bli, vilket innebär att jag bland annat måste köpa hem 2,5 kilo choklad och 1 liter vispgrädde. Tur att man inte är ensam som ska äta upp allt.

Förresten såg jag just att min gamla historielärare Göran var med i Vem vet mest i veckan, det är lite tufft. Heja Göran!

Adventsmys

2009-11-30T22:43:00.004+01:00

Åkte hem till mamma igår för lite kvalitetsumgänge med familjen - mamma, Magnus, Ia, Alicia, Nicke och Kasia. God mat, trevlig samtal och en massa gos med ungarna blev det. En riktigt mysig första advent med andra ord.

Ia posar gärna framför kameran...

...men det räcker faktiskt med ETT kort.

Alicia satt och funderade lite...

...och kom tydligen på något jätteroligt.

De är så söta mina trollungar, och jag saknar att ha dem en enkel pendeltågsresa bort...

I övrigt är det inte så bra här, men det orkar jag inte skriva om just nu. Mer omdet en annan dag, för den som är intresserad/nyfiken.

P.S. Mamma, mormor och Kasia: Klicka på bilderna så får ni dem i fullt format - sen är det bara att högerklicka spara ner på datorn.

I'm stuck

2009-11-25T12:26:00.002+01:00

Det händer inte mycket här på bloggen, tyvärr.

Jag har massor med idéer, tankar och funderingar, men det är som att orden har fastnat. De kommer inte ut. Det känns väldigt representativt för mig just nu - det känns som att jag har fastnat. Står stilla. Kommer ingen vart och har inte riktigt orken att göra något åt det heller. Hela den här höstterminen har det känts så här och det blir inte bättre.

Jag vet att jag måste ta mig i kragen. Men det går inte. I'm stuck.

62 frågor för dig som har tråkigt

2009-10-29T15:33:00.005+01:00

Jag har tråkigt. Riktigt tråkigt. Alltså får jag svara på 62 frågor.

1. Hur gammal är du om fem år?
30. Suck.
2. Vem tillbringade du minst två timmar med idag?
Maken.
3. Hur lång är du?
Drygt 170 cm.
4. Vilken är den senaste filmen du sett?
Nyckeln till frihet. Igen.
5. Vem ringde du senast?
Mamma.
6. Vem ringde dig senast?
Mamma.
7. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
Glöm inte bort mig - till mamma. (Påminnelse att hon skulle ringa)
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Beror på situationen.
9. Är dina föräldrar gifta eller skilda?
Varken eller. Men de är inte tillsammans i alla fall.
10. När såg du senast din mamma?
För 3 (?) veckor sedan.
11. Vilken ögonfärg har du?
Blågrågröna. Beror visst på humör. De kan tydligen bli svarta också, men det brukar jag spara åt pappa.
12. När vaknade du idag?
Vaknade vid ett flertal tillfällen, men vaknade och klev upp vid 9-tiden.
13. Vilken är din favoritjulsång?
Julen är här.
14. Vilken är din favoritplats?
Nere vid älven i Skellefteå.
15. Vilken plats föredrar du minst?
Skolan.
16. Var tror du att du kommer vara om tio år?
Hemma i mitt hus utanför Skellefteå, eller på resande fot - kanske i USA?
17. Vad skrämde dig om natten som barn?
Att jag skulle sluta andas medan jag sov.
18. Vem fick dig verkligen att skratta senast?
Lotta.
19. Hur stor är din säng?
180 härliga centimeter.
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Bärbar.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Utan oftast.
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två till mig och en till maken.
23. Hur många landskap har du bott i?
Fem - Härjedalen, Uppland, Västmanland, Västerbotten och Södermanland.
24. Vilka städer har du bott i?
Uppsala, Västerås, Skellefteå och Södertälje.
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Strumpor. Barfota på sommaren.
26. Är du social?
När jag vill vara det.
27. Vilken är din favoritglass?
Ben & Jerry's Chocolate Fudge Brownie.
28. Vilken är din favoritefterrätt?
Tiramisú. Eller glass och Fredriks tobleronesås. Eller kexchokladpaj.
29. Tycker du om kinamat?
Nja... Friterade saker funkar.
30. Tycker du om kaffe?
Verkligen inte.
31. Vad dricker du till frukost?
Smoothie och/eller juice om det är lyxfrukost. Annars inget.
32. Sover du på någon särskild sida?
På min vänstra sida på vänster sida av sängen. Det är tydligen viktigt att sova på sin vänstra sida när man är gravid.
33. Kan du spela poker?
Ja, men jag är inte nödvändigtvis bra på det.
34. Tycker du om att mysa/kela?
Absolut!
35. Är du beroendemänniska?
Ja, det är jag nog.
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Inte som jag kan komma på just nu i alla fall.
37. Vill du ha barn?
Ja, det hoppas jag verkligen. Med tanke på att magen växer menar jag.
38. Kan du några andra språk än svenska?
Engelska, lite tyska och lite italienska.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej.
40. Föredrar du havet eller en pool?
Pool när det gäller att bada. Hav som utsikt dock.
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Kläder, scrapsaker och resor.
42. Äger du dyrbara smycken?
Min vigselring var inte gratis.
43. Vilket är ditt favoritprogram på tv?
Grey's Anatomy.
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Lotta.
46. Sover du med gosedjur?
Maken är mitt gosedjur.
47. Vad har du för ringsignal?
Maneater - Nelly Furtado.
48. Har du kvar klädesplagg från att du var liten?
Ja, massor.
50. Flirtar du mycket?
Inte så värst.
51. Kan du byta olja på bilen?
Om jag provade så skulle jag säkert klara av det. Men jag har ju en man som sköter sånt ;-)
52. Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Nix!
53. Vilken var den senaste boken du läste?
Blå dahlia - Nora Roberts.
54. Läser du dagstidningen?
Ja, ibland.
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej, men månadstidning. Allt i hemmet.
56. Dansar du i bilen?
Lite svårt.
57. Vilken radiostation lyssnade du till senast?
Mix Megapol.
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Shoppinglistan.
59. När var du i kyrkan senast?
När vi gifte oss.
60. Vem var/är din favoritlärare på högstadiet?
Berit.
61. Hur länge har du campat som längst i ett tält?
Länge.
62. Vem var det som senast gjorde/sa något extra speciellt för dig?
Maken.