Var finns charmen?

Jag har hittat ett hus. Ett hus som jag är jättekär i. Ja, säger ni, det händer ju typ lite då och då. Men allvarligt talat, det är ytterst få hus som har fått mig att känna så här. Jag kan liksom inte tänka på annat än det här huset, vad jag kan göra med det, hur tomten ska planeras. Och hur jag ska övertyga Lasse om att det är rätt hus för oss.

Alla andra verkar hyfsat lättövertygade, huset är nästan gratis (för vad man får alltså) och det är superfint med så himla mycket potential att man knappt vet vart man ska ta vägen. Jag hoppas att jag ska lyckas övertyga maken så pass att vi kan åka upp och titta på huset i alla fall, då kanske jag kan få honom ordentligt på fall.

Men nu har maken börjat prata nybyggnation igen. Det tycker han verkar så himla bra - och det är det säkert. Men jag tror han lurar sig själv lite. Hans argument handlar om att man vet vad man får, det blir billigare driftskostnader, maskinparken är ny och fräsch och man behöver inte sätta igång och renovera det första man gör. Allt det stämmer förstås, men jag tror ändå han lurar sig själv lite.

När jag ser på vänner och bekanta som bygger hus så ser jag hur mycket jobb och pengar de plöjer ner i denna nybyggnation. Ska man få allt byggt åt sig så kostar det multum, ska man bygga själv så både kostar det (men mindre) och tar en herrans massa tid och ork i anspråk. Många villor levereras med oinredd övervåning - ja då ska den göras i ordning också. Sen är det ju utsidan - en snygg entré med bro, altan/uteplats, garage/carport, markberedning och färdigställande av trädgård. Och det senare tar ju år och dagar innan man kan vara helt nöjd (om man återigen inte lägger ner en herrans massa pengar och köper uppväxta grejer). Alltså, vi kan väl ändå enas om att det inte är så lätt bara för att man väljer nybygge?

Och sen har vi det största problemet för mig - var finns charmen i ett nybygge? Ja, det är fint och fräscht och precis så som man ville ha det, men det finns ju absolut ingen inneboende charm och själ i ett nybyggt hus. Allt är liksom lite för perfekt - oanvänt, inte ett märke som vittnar om liv överhuvudtaget.

Om vi nu ändå skulle bygga nytt, om jag skulle ge med mig, då skulle jag kunna tänka mig något av dessa hus:

Carolina
Kungsgården
No 537
Asken
Mosippan
Tranan
Spoven

Men allra helst vill jag ha mitt perfekta hus som jag nämnde tidigare...

Det här med att tänka längre än näsan räcker?

I en artikel i Aftonbladet idag kan man läsa att svenska folket har mycket större förtroende för Fredrik Reinfeldt än för Mona Sahlin. Ändå leder den rödgrönaröran över Alliansen i alla opinionsmätningar inför höstens val.

Är det bara jag som tycker att det är märkligt? Tänker inte folk längre än näsan räcker? Om den rödgrönaröran tar hem valsegern, då är det ju ett faktum att det är Mona Sahlin som kommer att sitta som statsminister i Sverige de kommande fyra åren. Hur kan man vilja rösta fram en person som man inte har förtroende för till en sådan mäktig post? Visst, det är inte statsministern som bestämmer allt på egen hand, men nog sjutton har personen ifråga mycket att säga till om!

Personligen har jag mycket stort förtroende för vår statsminister, jag tycker att han är den av alla partiledare i Sverige som passar bäst på posten. Mona Sahlin har jag noll och intet förtroende för och jag fasar verkligen för en framtid där hon sitter på den mäktigaste posten i Sverige.

Fem år av upplevelser

Man hinner med en hel del på fem år märker jag när jag tittar igenom fotoalbumet. Och då är ju ändå inte alla ögonblick fångade på bild. Här är i alla fall några saker vi har varit med om under vår tid tillsammans.

2005
Mars Vi blev ett par.
Mars - Lasse träffade hela min familj på Långfredagens morgon. Några dagar senare träffade jag hans familj.
Juni - Vi flyttade ihop i Skellefteå efter drygt två månaders flängande.
November - Lasse åkte till Portugal för att gå en kurs genom jobbet.
November - Vi skaffade katt, söta lilla Isadora!
December - Barcelona besöktes över en långhelg.
December - Nyår firades i goda vänners lag, på Moröhöjden och sedan hemma hos oss.

2006
Januari - Vi bestämde oss för att skaffa en till katt - Tyson.
Mars - Lasse åkte till Dallas och jobbade.
April - En härlig dag spenderades i Bydgsiljumsbackarna.
April/maj - Vi åkte på en kortsemester, Göteborg var destinationen.
Juni - Vi hängde på Stadsfesten, Sara var på besök då.
Augusti - Sommar-Sverige lockade och vi åkte på en rundtur - mormor, mina föräldrar och Göteborg ingick i rutten.
December - Vi firade jul tillsammans med min familj hos mormor och morfar.
December - Nyårsafton firades hemma hos oss tillsammans med goda vänner.

2007
Januari - Vi förlovade oss
April - Påsken firades tillsammans med hela min familj hemma hos mormor och morfar.
April - Lasse blev erbjuden nytt jobb, i Södertälje.
Maj - Vi sålde vår lägenhet i Skellefteå.
Maj - Vi köpte lägenheten i Södertälje.
Juni - Flyttlasset gick till Södertälje.
December - Vi tog en julbordskryssning till Åland.
December - Vi firade nyår bara vi två (och katterna) i Södertälje.

2008
April - Vi lekte föräldrar för ett dygn
Maj - Jag fick min möhippa
Juni - Lasse fick sin svensexa
Juni - Midsommar firades tillsammans med min familj och några vänner.
Juli - Vi gifte oss och det var den bästa dagen i mitt liv.
September - Bröllopsresan gick till Kalifornien.
December - Vi gästade Kallfors Kök för ett utsökt julbord med Lotta och Jonas.
December - Julen firades på Stallmästaregården/i Norrviken.
December - Vi firade nyår med Lotta och Jonas här hemma i Södertälje.

2009
Mars - Lägenheten minirenoverades (nya tapeter och nya möbler).
Maj - New York besöktes över en långhelg.
Juni - Vi tog en lastbil och åkte upp till Skeå.
Juni - Vi firade en fantastisk midsommarafton och -dag tillsammans med Lasses släkt.
Juni - Lasse fyllde 30.
Juli - Vår första bröllopsdag firades inne i Stockholm, med hotellmys och god mat.
Juli - Vi spenderade en härlig helg i Stockholms vackra skärgård.
Augusti - Jag fyllde 25
September - Vi fick två streck på stickan (dvs jag var gravid).
Oktober - Mina föräldrar bjöd oss på en kryssning till Helsingfors, tillsammans med dem.
Oktober - Vi fick se Myran för första gången.
December - Jag firade för första gången jul i Skellefteå tillsammans med Lasse och hans familj.
December - Nyårsafton firades i Hedemora tillsammans med delar av min familj.

2010
Januari - Vi spenderade en riktigt mysig helg i Stockholm, med spa och god mat.
Mars - Försäljningsprocessen av vår lägenhet påbörjades.
Mars - Vi firar fem år!

Fem år av kärlek

Idag har jag och maken varit tillsammans i fem år. Fem år av vardagsliv, äventyr, skoj- och tråkigheter och framför allt en hel massa kärlek. Tänk att tiden har gått så fort, och ändå känns det som att det har varit vi för alltid. Fira ska vi göra genom att gå ut och äta på en mysig italiensk restaurang ikväll. Myspys!

Historien om oss började i oktober 2004 när Devvi (dvs jag) skickade en "virtuell kyss" via dejtingsajten match.com till LaserLasse (dvs maken) för att jag tyckte att han såg så otroligt söt ut på sina bilder.

Lasse svarade, sent omsider, såhär:

Tjaba!
Så du skickar kyssar till mig.... trevligt! Gillar Norrland gör du tydligen också. Vilken tur att jag är en riktig norrlänning som dessutom bor i Norrland då. Fantastiskt!
Berätta lite mer om ditt liv så ska jag berätta lite mer om mitt.
/Lasse från Norrland

När han väl svarade var jag dock redan i ett förhållande med en annan kille, men vi blev på väldigt kort tid goda MSN-vänner och mailade rätt ofta till varandra. När mitt förhållande sen började barka åt h*lvete var det Lasse som räddade mig genom att sitta många, långa kvällar och prata om allt och inget på MSN, bara för att försöka hålla mig flytande. Vid den här tidpunkten hade jag inte en susning om att Lasse faktiskt var intresserad av mig, något han senare har erkänt. Han hade alltså en egen agenda med allt tröstande och peppande!

På vårsidan 2005 pratade vi i princip varje dag (på nätet alltså) och maken började så smått lägga in stöten när han tyckte sig kunna känna vibbar av att mitt dåvarande förhållande nog inte skulle överleva. Till slut besvarade jag intresset och när Lasse berättade att han skulle åka till USA i nästan två veckor kändes det skitjobbigt för oss båda två eftersom vi var vana vid att ha kontakt varje dag.

Det visade sig dock sen att det var en himla tur att han åkte! Under tiden han var borta började vi nämligen prata i telefon (förutom dagliga mail) och vi bestämde oss snabbt för att vi skulle träffas så snart Lasse kom tillbaka till Sverige. Jag skulle möta honom på Arlanda.

Sagt och gjort, jag åkte ut till Arlanda lördagen den 18/3-05 och väntade i en halv evighet innan han äntligen klev av planet. På darriga ben gick vi mot varandra och kysstes faktiskt direkt, vi hann knappt säga hej. Vi åkte sen till hotellet som Lasse och hans kollegor skulle spendera natten på. Där intogs en middag i sällskap av kollegorna innan vi drog oss tillbaka till rummet och hade en riktigt mysig kväll. Dagen efter var det inget snack, det var liksom bara rätt helt enkelt - det skulle vara vi.

Det är alltså fem år sedan idag. Fantastiskt!

Kaosartat

Det har varit en fruktansvärt jobbig vecka hittills, med packning, rensning, städning och styling, för att inte tala om foglossning och i allmänhet väldigt ömma kroppar. Vilken pärs, och allt för en fotografering som tog 40 minuter! Nå, resultatet blev väldigt bra i alla fall.

Jag dog i soffan igår efter att fotografen gått. Jag tog en liten chokladbit, en banan och en flaska vatten och slog mig ner - och sen flyttade jag mig inte många gånger. Strax innan 22 somnade jag där, uppkurad mot makens bröst. Mys.

Nu är det bara att vänta och se vad som händer. Visning nästa helg.

P.S. Tänk om lägenheten alltid var så här snygg!

Ren frustration.

Alla kommer inte att förstå det här inlägget. Bakgrunden är att jag idag bestämt med mäklaren att fotografering av lägenheten ska genomföras på onsdag, för att vår försäljningsannons ska kunna komma ut på torsdag. Maken är inte glad, han är nog skitsur i ärlighetens namn. Mormor kommer att ta åt sig av det här inlägget gissar jag, men det är inte meningen och jag vet att du bara menar väl. Men ibland måste man få avreagera sig - på sin blogg t ex.

Varför får jag konstant höra att allt är omöjligt, svårt och inte går? Varför antar folk att jag tar mig vatten över huvudet hela tiden och varför talar de om det för mig, istället för att peppa, stötta och tro på mig och mina idéer?

Jag ska föda barn och jag ska flytta. Jag ska flytta som relativt nyförlöst förstagångsmamma. Det är två stora projekt och visst, i en perfekt värld hade de inte kommit så tätt inpå varandra. Men jag ska flytta inom Sverige, ett civiliserat land med många bekvämligheter, och jag har en fantastisk familj (som ibland driver mig till vansinne just pga ämnet som detta inlägg handlar om) som jag hoppas och antar kommer att ställa upp för mig/oss så gott de kan. Det borde alltså vara genomförbart, eller? Det är inte så att jag har sagt att jag ska gå till månen liksom.

Det kommer att bli jobbigt, det är jag medveten om. I en väldigt känslig period av mitt liv kommer jag att flytta 80 mil bort från min familj och det kommer med all säkerhet kännas tungt. Jag är också medveten om att jag inte vet hur jag kommer att må, eller hur vårt barn kommer att vara i sin personlighet. Men jag lär inte vara den första som flyttar med ett litet barn? Dessutom måste jag väl kunna få koncentrera mig på det vi faktiskt vinner genom den här flytten? Hur galen jag än må låta, så är jag medveten om det stora i det vi ska göra. Men jag måste få tro på att det går. Jag är såklart också medveten om att nästan alla kommentarer jag/vi får är av omtanke, och det är jag tacksam för, men vad jag behöver är stöttning och peppning - höra att vi klarar det här!

Varför antar folk att jag försöker krångla och stressa till det för mig själv när jag försöker åstadkomma raka motsatsen? Och varför verkar min make tro att jag medvetet försöker jävlas med honom - när jag själv tar på mig den största bördan? Allt jag ber honom om är att avsluta ett projekt som han började med för ett och ett halvt år sedan. I ett och ett halvt j*vla år har vår säng stått där i vardagsrummet/sovrummet - halvfärdig. En stomme. Inte vacker, men användbar. Det borde inte komma som en chock att den ska bli klar någon gång? Nu ska den vara klar till på onsdag. Punkt.
Jo, en sak till har jag bett honom om - att hjälpa mig bära upp saker på vinden, för att skona min rygg och mina fogar. Allt annat - städa, rensa, fixa draperier, köpa nya blommor, styla balkongen osv - har jag tagit på mig själv. Och har jag sagt att jag klarar det - då gör jag det också. Men nej, bara gnäll och negativitet bjuds det på idag tydligen...

Jag är gravid och jag ska flytta. Jag ska föda om två månader och flytta om drygt tre - det är vad vi har sagt hela tiden och inget jag har kommit på själv. Jag kan inte styra över när Myran tänker komma och jag kan inte styra över Lasses jobbsituation. Vad kan jag då styra över?
Jo, försäljningen av vår lägenhet, eller rättare sagt början av den processen. När det drar igång, hur vi presenterar lägenheten och vem som representerar oss. Flytt om ungefär tre månader? Ja, då känns det faktiskt inte orimligt att det är dags att sätta igång nu - vi slipper paniksälja och en potentiell köpare har tid att ordna med uppsägning/försäljning av sin tidigare bostad.

Ju förr vi får affären klar, desto mindre har vi att göra och tänka på sen, inte sant? Det har absolut ingenting att göra med att jag har onödigt bråttom och stressar, utan att jag vill ha struktur och ordning och så lite som möjligt att tänka på som höggravid kvinna och nyförlöst mamma. För med tanke på att vi faktiskt ska bli föräldrar för första gången och flytta drygt en månad senare, så kommer jag garanterat att ha nog att tänka på ändå.

Jag tycker att det här är att smart drag och har jag sagt att det går - så går det banne mig!

Jag vill...

...ha sommar nu.
...att lägenheten ska vara klar för fotografering och försäljning.
...ge min man chansen att vila upp sig, utan att allt annat blir lidande.
...att försäljningen av lägenheten går riktigt bra.
...få en bra förlossningsupplevelse som ger oss en underbart fin och frisk, lagom stor liten pojke.
...att maken får ett nytt jobb snart.
...sova riktigt gott en hel natt.
...att flytten ska gå bra.

För övrigt så har vi precis ätit jordgubb-/vanilj-/päronglass med chokladsås - det är riktigt nostalgi det!

Och så tyckte jag att rätt låt vann Melodifestivalen, fast Salem hade också kunnat få vinna. Christines sista klänning var superfin, ge den till mig snälla.

Vårtecken?

Här kommer några små, men ändock betydelsefulla, vårtecken från dagens promenad.

Man talar om vårflod. Well, den har hittat in i vårt soprum.

Solen lyser från en klarblå himmel - och värmer!

Så här ser asfalt ut...

...och det här är gräs. Om någon skulle ha glömt det.

Jag säger det en gång till: GRÄS!

Årets första glasspinne är också en av årets nyheter från GB. Love it!

Vilket ljuvligt väder veckan har bjudit på så här långt! Helt fantastiskt blå himmel, strålande sol och flera plusgrader. Jag kan bokstavligt talat känna hur solen tinar upp mig och gör mig både gladare och lättare i steget när jag går. Nästan så man studsar fram. Sen hjälper det förstås att veta att ju mer vår det blir, desto närmare kommer vi förlossningen och vårt första möte med Myran.

Dagens i-landsproblem: Balkongen blir så varm på dagarna att det inte går att sitta där förrän minst halva balkongen ligger i skugga. Jag tror det är ovanan (och graviditeten) som gör det.

Första steget

Då var första steget mot försäljning av lägenhet och flytt taget - mäklaren har varit här för ett inledande samtal och värdering idag.

Hon var väldigt positiv och tyckte att lägenheten var jättefin. Särskilt balkongen, men ärligt talat - vem tycker inte det? Ingen som har varit här på besök har kunnat undgå att förälska sig i vår balkong, inklusive vi själva. Det är väl främst den vi kommer att sakna...

Hur som helst så kändes det jättebra, vi gillade mäklaren och hon gav oss en bra värdering. Men självklart vill man alltid ha mer. Hon tyckte att det var jättebra att vi är ute i god tid, och att vi inte kommer behöva paniksälja, det ger oss ett bättre utgångsläge att få maximalt betalt för lägenheten.

Så nu är det bara att skriva kontrakt med henne och sätta igång att styla lägenheten - sen kör vi hårt!

Våren är på ingång!

När man har känt sig svältfödd på värme och sol i flera månader, och man vaknar tidigt en morgon och solen strålar in genom fönstren med full styrka, då är det svårt att somna om. Min första tanke imorse var att jag ville äta frukost på balkongen, njuta av solen och värmen och utnyttja vår härliga balkong till fullo så länge vi nu ändå bor här.

Sol- och frukostnjutare.

Sagt och gjort, jag tog med mig maken och allt som behövdes till frukost och bänkade mig där ute, och inte fasiken hade jag lust att någonsin gå in igen. Där satt vi i t-shirts medan folk gick förbi nedanför i tjocka jackor och varma mössor. Ibland är det verkligen fantastiskt med en inglasad balkong.

Imorgon blir det också frukost på balkongen, men det kanske är självklart?

Att ta en diskussion ett steg för långt

Jag: *läser ett utdrag ur en artikel och fnissar lite* Undersökningen visar också på samband mellan kunskap och vilka partier väljare röstar på.
– Där tendensen är starkast i valmanskåren att rösta på (s) så är det bland väljare som är mindre kunniga. Och tendensen är starkare att rösta på (fp) och (m) bland dem som är mer kunniga.
Maken: Man kan ju hellre korrelera inkomst och partitillhörighet.
/.../
Jag: Jag, som rent krasst tillhör en av de grupper som har det sämst ekonomiskt, har ju fått det bättre sen Alliansen kom till makten i alla fall. Både studiemedel och fribelopp har höjts.
Maken: Ja, men folk får det ju bättre på andras bekostnad med Alliansens politik.
Jag: Men så är det ju alltid. Även med oppositionspartierna vid makten så kommer ju någon få det sämre för att andra ska få det bättre.
Maken: Ja men skillnaden är att folk DÖR nu.
Jag: Ehm? Nu spårade det ur. Folk dör faktiskt inte pga Alliansen.
Maken: Ja nej okej, kanske inte dör då...

Jag och maken är lika i det mesta, men när det kommer till politik har vi vitt skilda åsikter. Med jämna mellanrum blossar det upp heta diskussioner här hemma och det här var det senaste exemplet, från ikväll. Diskussionen DOG rätt tvärt kan man säga.

Mitt liv

Jag visualiserar.

Boendet: En gård på landet. Huset är gammalt men i toppskick. Inrett i lantlig stil. Det är minst 170kvm stort med kök, vardagsrum, badrum, kontor och matsal (gärna allrum/lekrum också) på bottenplanet. Stort sovrum, tre mindre sovrum samt en WC och ett badrum på övervåningen. Gärna källare med tvättstuga och relax, annars ligger tvättstugan på bottenplan. Huset har en gammaldags inglasad veranda och en stor altan. Spröjsade fönster.

Trädgård: Trädgården erbjuder ett antal olika sittplatser - grillplats, berså, solläge osv. Det finns ett lagom stort växthus inrett som uterum, men ändå det är ändå funktionellt som odlingsrum. I trädgården växer äpple- och päronträd, körsbärsträd (om det nu går), rosor, pioner, klematis, tulpaner, rudbeckia m.m. Det finns även en köksträdgård med jordgubbar, smultron, hallonbuskar, kryddor, tomater, potatis, olika sallader, morötter, spenat, gurka och vad man nu mer kan tänka sig.

Gården: På gården finns garage, lada, stall, sommarstuga samt extra uthus inrett som relax (om nu ingen källare finns dvs). Kopplat till huset finns en rastgård för katterna. Dessutom finns en liten hönsgård med en handfull hönor, för färska ägg till mat och bak. Och en rastgård där hundarna kan hålla till när vi är iväg och uträttar ärenden.
I stallet finns minst 4 boxar (+1 fölbox), sadelkammare, fikarum och foderrum. Ladan används till förvaring och sommarstugan är till för familj och vänner som kommer och hälsar på (mammas sommarstuga).
Gården ligger utanför Skellefteå, skyddad men inte för avsides/isolerad - det är rimligt avstånd till dagis, skola, mataffär osv.

Vi som bor här: På gården finns minst 1 egen häst samt inackorderingar. Eftersom vi har mycket mark till vår gård tar vi emot hästar på lösdrift också. Isadora, Tyson, 2 hundar och en handfull hönor bor på gården tillsammans med oss och 2-3 barn.
Vi har 2 bilar, varav minst 1 är en miljöbil. Minst 1 skoter också.

Livet: Lasse jobbar med "data" och jag är trädgårds-/inredningskonsult med en egen liten webb-/gårdsbutik. Vi har tid för varandra, barnen och våra intressen: hockey, löpning, skidåkning, ridning, scrapbooking, agility, resor samt inredning och trädgård. Vi har vänner och familj på besök med jämna mellanrum och är "lagom sociala".
Varje/vartannat år åker vi utomlands, tält-/stug-/husvagnssemester varje sommar samt skid- och skotersemester varje år. Utöver det försöker vi hälsa på familj och vänner så ofta som möjligt.
Vi har ett bra sparande men kan unna oss saker utan att behöva tänka/planera alltför mycket. Vi behöver definitivt inte vända på vartenda öre.
Eftersom jag arbetar mycket hemifrån och kan styra mina egna tider så har vi möjlighet att driva en liten hunduppfödning, och jag har mycket tid för barnen och hinner baka så mycket jag vill.

För övrigt har jag hittat drömhuset...

Saker jag skulle vilja jobba/hålla på med

Florist
Inredningskonsult
Trädgårdsmästare- /anläggare /-designer
"Smått-och-gott-butik":

• Inredning + rådgivning/uppdrag
• Blommor + rådgivning
• Scrapbookingsaker + kurser
• Barnkläder
• Lite secondhandprylar
• Godsaker (praliner, kakor osv, gärna hemgjort)

Hästturism
Kennel
Djurhem
Djurpensionat
Webbutik
Möbeldesigner

Drömma går ju...