onsdag 20 januari 2010

Men vad är det för jävla fel?!

Jag vet att jag inte längre borde bli förvånad. Eller ledsen. Eller arg. Eller besviken. Eller rent ut sagt förbannad. Och ändå kan jag inte låta bli.

När jag blev gravid i höstas ringde jag alla i familjen och berättade att jag och Lasse väntade barn. Och han ringde sin familj. Alla blev jätteglada! Den enda vi inte ringde var min egen far och hans familj, det var ett medvetet beslut. Jag ville helt enkelt vänta, speciellt eftersom jag då var arg över bråket vi hamnade i i samband med min födelsedag.

I november bestämde jag mig för att åtminstone berätta det för lillasyster, så jag smsade henne. Hon blev superglad och ville veta allt. Jag svarade förstås på allt hon ville veta, men jag sa åt henne att hon inte fick säga det till någon - speciellt inte till pappa. Att det var en hemlighet.

Allteftersom tiden gått har jag/vi berättat om graviditeten för fler och fler. Den kusin på pappas sida som jag har mest kontakt med fick reda på det och även hennes familj. Sen tillkom två fastrar på min vänlista på Facebook, så även de fick läsa om den glada nyheten. Det har förstås slagit mig att ju fler som vet om det, desto större är risken/chansen att pappa får reda på att vi ska ha barn från någon annan. Men det har känts OK ändå.

Så idag smsade jag med lillasyster, som fyllde 18 år i lördags. Jag frågade hur julen varit, hur det går i skolan och om terminen hade satt igång. Och så talade jag om att det är en liten pojke vi väntar. Det sista jag frågade var om hon hade berättat om graviditeten för pappa, för det hade hon ju lovat att hon inte skulle göra. Men det hade hon visst gjort ändå. För ett bra tag sen som det lät.

Min pappa vet alltså om att jag ska bli mamma, och att han ska bli morfar. I alla fall i rent biologisk mening. Men tror ni att han har hört av sig? Nej just det. Han ringde inte när jag fyllde år, han ringde inte till jul/nyår och han har inte ringt sen heller. Det enda jag hört från honom är det (i hans ögon) lustiga e-vykortet jag fick dagen innan jul. Och där stod det inte heller nånting om min "stora nyhet".

Jag kanske är konstig, naiv eller egocentrerad - men på något sätt har jag nog alltid föreställt mig att även min pappa skulle vara så pass intresserad av mig och det växande livet i min mage att han åtminstone skulle ringa och tala om att han nu vet om att han ska bli morfar. Är det inte så man gör?! Men det verkar ju inte som att han inte kunde vara mindre intresserad faktiskt. Vad är det för jävla fel på honom?!

Som sagt. Jag borde inte bli förvånad, ledsen, arg, besviken eller förbannad. Men det blir jag. Jag kan inte låta bli, hur jag än försöker att stålsätta mig. Och nu handlar det dessutom om så mycket mer! Jag blir ledsen när han beter sig illa mot eller inte är intresserad av mig, men nu är han dessutom inte intresserad av sitt första barnbarn - MITT barn. Det känns inte riktigt rättvist mot någon av oss faktiskt.

Jag är i alla fall otroligt tacksam att Myran har en morfar som redan nu avgudar honom och som visar intresse hela tiden. Och som jag vet kommer bli världens bästa morfar (precis som min egen morfar). Men jag hade nog hoppats på mer, mot bättre vetande.

lördag 2 januari 2010

Årssammanfattning 2009

Gjorde du något 2009 som du aldrig gjort förut?
  • Ja, jag blev gravid och besökte New York.
Höll du några av dina nyårslöften?
  • Kommer inte ens ihåg om jag avlade några. I år har jag avlagt ett i alla fall: Att vara den bästa mamman jag kan vara till vår bebis.
Vilka länder besökte du?
  • Tyskland, USA och Finland.
Är det något du saknade år 2009 som du vill ha år 2010?
  • Mer sol, värme och bad till sommaren. Och vår bebis! Men honom saknar jag ju inte, bara längtar efter.
Är det något du fick för mkt av under 2009?
  • Graviditetskrämpor (läs: illamående). Och regn!
Största misstaget?
  • Att åka på ridlägret i Björneröd. Bortkastad tid och bortkastade pengar. Värdelöst.
Har du varit sjuk eller skadat dig?
  • Matförgiftning - trodde jag skulle dö.
Bästa köpet?
  • Mer Abercrombie & Fitch-kläder.
Vad spenderade du mest pengar på?
  • Resan till New York, och den var ändå inte så farligt dyr faktiskt.
Gjorde någon dig riktigt glad?
  • Min familj, mina vänner och min make. Som alltid. Och bebisen i magen.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2009?
  • Alla Backstreet Boys-klassiker som spelades på konserten. Och alla Ace of Base-klassiker som vi lyssnade på under vistelsen ute i skärgården tillsammans med Lotta och Jonas.
Årets bästa skivor?
  • This is us. Enda skivan jag lyssnat på.
Bästa spelningen?
  • Doh, Backstreet Boys of course!
Bästa festen?
  • Man kanske inte kan kalla det fest direkt, men kvällen ute i skärgården med Lotta och Jonas var ju tipptopp förstås - med vin, musik och snacks.
Var du gladare eller ledsnare under 2009 jämfört med tidigare år?
  • Det har varierat ganska mycket över året. Tidvis har jag mått riktigt dåligt och tidvis har jag varit väldigt lycklig.
Var tillbringade du julen?
  • Hos svärföräldrarna i Skellefteå. Konstigt och annorlunda, men bekant och mysigt ändå.
Blev du kär 2009?
  • Ja, i Edward Cullen {#lang_emotions_heart} Och så är jag alltid kär i min make.
Hur många one night stands?
  • Tänka sig - inte ett enda! {#lang_emotions_surprised}
Favoritprogram på TV?
  • Grey's Anatomy. Många tårar har det blivit under året.
Hatar du någon nu som du inte hatade i början av 2009?
  • Det tror jag inte. Vet inte om det finns någon som jag verkligen hatar?
Bästa boken du läste 2009?
  • Twilight och New Moon. Utan tvekan. Besatthet kallas det visst.
Bästa klädstilen?
  • Byxor som inte klämmer åt runt magen och tröjor som framhäver magen.
Bästa sms:et?
  • Hmm, inget som jag har lagt på minnet direkt.
Största musikaliska upptäckten?
  • Erik Grönwall, Tove Östman Styrke och Calle Kristiansson.
Något du önskade dig och fick?
  • Ett plus på stickan och en kamera.
Årets bästa filmer?
  • Twilight och New Moon. Utan tvekan. Flera gånger om. Twilight kom i och för sig 2008, men jag såg den inte förrän 2009. Besatthet var ordet ja.
Årets sämsta film?
  • Jag minns inte om jag sett någon riktigt dålig film i år. Det har liksom inte blivit så mycket film överhuvudtaget känns det som.
Vad gjorde du på din födelsedag?
  • Lunchdejtade med mamma och middagsdejtade med maken. Det var en riktig toppenfödelsedag med strålande sol och sensommarvärme.
Finns det någonting som skulle gjort ditt 2009 ännu bättre?
  • Mindre illamående under den första delen av graviditeten. Och mer pengar.
Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
  • Ångestbenägen och sprudlande lycklig.
Vad fick dig att må bra?
  • Min familj, som alltid. Och alla mina cravings: tunnbrödrullar, körsbärstomater, clementiner, apelsiner, hårdbrödmackor med leverpastej och smörgåsgurka, julskinka, crispies och stuvad spenat, toast och mycket mer.
Vilken kändis var du mest sugen på?
  • Robert Pattinson {#lang_emotions_heart} Oh My God. And that's it.
Årets rädsla?
  • Rädslan för missfall när jag började blöda i vecka 12-13. Och rädslan för hur livet kommer te sig som förälder.
Årets tjat?
  • Tjatet från maken om disken. Suck. Vi har ju diskmaskin!
Årets jobbigaste?
  • Ångestattacker följt av ett samtal med en mycket speciell läkare.
Vem saknade du?
  • Kissekatterna förstås, när vi har varit bortresta.
De bästa nya människorna du träffade?
  • Vet inte om jag träffat så många nya människor som lämnat något större intryck på mig?
En värdefull läxa du lärt dig 2009?
  • Gå inte till Scanias vårdcentral om du behöver hjälp med psykiska besvär.
Citera en sångtext som summerar ditt år.
  • New York, New York.

Ja, jag vet hur fånig jag här som nämnt Edward Cullen/Robert Pattinson och Twilight/New Moon på fyra ställen i den här listan. Men det bjuder jag på.