onsdag 29 juli 2009

Plus och minus - bygga hus

Här är vår andra lista, fyll gärna på med saker ni kommer på.

Bygga hus
+ Man får drömhuset på en gång.
+ Ingen renovering krävs.
+ Ofta bättre grund (t ex betongplatta).
+ Ofta lägre driftskostnader.
+ Man kan designa drömträdgården utan att behöva riva upp befintlig trädgård.
+ Bättre koll på faktiska kostnader (nya maskiner osv).
+ Datakablar och övriga kablar kan dras rätt på en gång (makens tillägg).

- Högre inköpskostnad än ett gammalt hus.
- Garage ingår oftast inte i huskostnaden.
- Det tar några år innan trädgården är något att hurra över.

Plus och minus - köpa hus

Idag har vi varit och fiskat i Mälaren. Härligt väder, god matsäck, mysigt sällskap och tre (3!) fiskar gjorde dagen väldigt behaglig. Och medan vi satt där började vi skriva på två +/-listor, för att se om vi kan bli klokare.

Köpa hus
+ Färdigbyggt, troligtvis beboeligt.
+ Huset har en "själ".
+ Trädgården med dess träd, blommor och övriga växter är uppvuxen.
+ Billigare i inköp än ett nybygge.
+ Ofta bättre lägen (enligt Lasse går ju de bästa tomterna först).
+ Det finns uthus, gäststuga, garage osv (i alla fall på den typ av objekt vi är intresserade av).

- Renovering krävs, light eller grundlig - kan vara kostsamt.
- Ofta sämre grund (typ torpargrund) än nybyggen.
- Ofta högre driftskostnad än ett nybygge.
- Gammal maskinpark kan ge oförutsedda kostnader.
- Renovering kan vara väldigt tidskrävande.

Någon som har något mer att tillägga?

tisdag 28 juli 2009

Ärlighet varar längst

Nu ska jag vara brutalt ärlig och rakt fram och säga följande:

Det är rent förj*vligt tråkigt att blogga när man knappt får någon respons alls. 23 nya inlägg och 5-6 kommentarer, what's that about?

*Slut på meddelandet*

måndag 27 juli 2009

Funderingar på FamiljeLiv, del 2.

Även detta är ett inlägg jag skrivit på FamiljeLiv, så detsamma gäller för detta.

Vi funderar på att bygga nytt hus nästa sommar, men har ännu inte tagit något slutgiltigt beslut. Känner att vi behöver lite mer input från andra, både sådana som byggt nytt och sådana som har köpt befintliga hus - gamla som nya.

Hur har ni gjort, och vilka för- och nackdelar ser ni med de båda alternativen? Hjälp mig göra en +/-lista!

Funderingar på FamiljeLiv

Klistrar in ett inlägg som jag skrev på FamiljeLiv, i hopp om att det kanske finns lite kloka tankar bland mina trevliga bloggläsare. Here it goes!

Vi ska flytta till hus nästa år har vi tänkt, men har ännu inte bestämt oss för om vi ska bygga nytt eller köpa ett befintligt hus. När vi tidigare bara varit inriktade på att köpa hus har vi aldrig ens tittat åt hus som har legat i villaområden, utan bara tittat på sådana som legat en bit utanför stan, lite mer lantligt liksom, med en tomt på minst 2000-2500kvm. Jag har alltid drömt om en gård med ett stort hus, ett stall och några andra uthus, och en stor tomt förstås.

Nu när vi börjat fundera på att bygga istället har vi helt plötsligt blivit slagna av tanken att det kanske vore skönt att bo i ett villaområde istället. I staden där vi tänkt bygga (en mellanstor stad längs Norrlandskusten) finns det ett relativt nytt villaområde där det byggs en massa nu, och de allra flesta är i vår egen ålder - dvs i barnproducerande läge. Vi har vänner som bygger där och alla verkar så nöjda, och verkligen understryker hur mycket barn det kommer att finnas där om några år.

Med tanke på att vi själva vill ha barn inom de närmsta åren kan vi naturligtvis se fördelar med att bo så - mycket kompisar, inte en massa skjutsande, fler föräldralediga när man själv går hemma, nära till stan och affärer osv. Men samtidigt är jag livrädd för att bo så. Det känns som att man inte får så mycket frihet och privatliv. Så fort man kliver ut på tomten så kan grannarna se exakt vad man gör. Inte för att vi göra så konstiga grejer, men ändå liksom. Det blir ju inte lika privat som på landet om ni förstår vad jag menar.

Så nu känns det lite som att hur vi än vrider och vänder på det så kan vi inte komma fram till någonting. Gå på ursprunglig plan och vara rätt egoistiska, eller tänka praktiskt och ge upp lite av våra drömmar - men kanske på köpet få en mer bekväm tillvaro?

Ni som bor i hus, på landet eller i villaområde, kan ni inte lista vilka för- och nackdelar ni tycker finns med respektive alternativ, och hjälpa oss lite i vår förvirring?

söndag 26 juli 2009

Slösurfande

Vill man ha sig ett gott skratt kan man läsa här och här.

OBS! Barnförbjudet. Och snälla ni, lär inte era barn detta.

fredag 24 juli 2009

Sena uppdateringar

Nu kommer det bli lite halvkaos här på bloggen, så jag tänkte att det var bäst att varna för det. Jag har skrivit en del inlägg under veckan som gått, men inte lagt upp dem här. Det tänkte jag göra ikväll och imorgon, och jag tänker dessutom lägga upp vart och ett på den dagen det skrevs - så det kommer alltså att dyka upp inlägg som ser ut att vara t ex en vecka gamla (vilket de ju också är i och för sig).

Bara så ni vet.

Uppdatering 25/7: Nu är jag up to date igen!

Familjen vakar som hökar över mig

Jag börjar tro att min familj börjar bli lite otåliga. Jag tror att de tycker att det är dags för oss att skaffa barn snart. Eller nu. Helst igår kanske? Inte så att de säger det rakt ut, eller trycker på, men lite förväntansfulla är de nog. Vakar över en, tolkar saker som att "Nu kanske!" och väntar. Väntar och väntar.

Inget ont i det. Jag tycker det är jätteroligt faktiskt. Och så vet man att den dagen det blir, då kommer barnet att vara efterlängtat - inte bara av sin mamma och pappa. Och visst kan jag hålla med, det börjar faktiskt bli dags.

När ni minst anar det (fast det funkar väl inte när alla går på helspänn och väntar *fniss*)...

Skebo

Vi kom fram till att vi antagligen kommer behöva bo i hyresrätt ett tag när vi flyttar upp till sommaren, oavsett om vi bygger eller ej. Så nu är vi anmälda till Skebos bostadskö.

Check!

Myspromenad med husdrömmar

Byggdrömmarna och – planerna fortsätter. Jag har finkammat nätet på information och skrivit ut allt jag tycker är relevant, för att sätta in i vår Bygga-pärm. En pärm full av information och idéer, men framför allt drömmar och förhoppningar. Jag har också beställt kataloger från flera hustillverkare och de börjar ramla in nu, någon varje dag. Idag tog vi med oss de tre vi hittills fått och gick ner till Maren och satte oss på en bänk.

Där satt vi, tätt intill varandra, och drömde oss igenom katalogerna. Så mysigt och romantiskt i sin enkelhet. Tittade på fasader – vad gillar vi? –, granskade planritningar – master bedroom suite ja tack – och försökte komma fram till ett lagom antal kvadratmeter. Jag vill ha mer, maken vill ha mindre. Precis som när vi pratar tomter. Men på det stora hela är vi nog väldigt överens, men samtidigt väldigt förvirrade. Det blir många +/-listor i höst.

Överst på önskelistan



---> Mjukglassmaskin <---


Ja, jag är besatt. I know.

Mjukglasstopping

Vet ni vad den perfekta toppingen till mjukglass skulle vara?

.
..
...

Nutella såklart!

Knäckt

Förstår någon hur knäckt man blir av att inte sova ordentligt på en vecka? Sen vi kom hem hit till Södertälje har jag känt mig som en zombie, helt slut och allt jag kunnat tänka på är sömn. För ett par timmar sen skulle jag lägga mig på sängen i väntan på att Lasse skulle bli färdig med vad han nu gjorde, så vi kunde kramas lite. Men nej, jag somnade innan han blev klar och där blev jag liggande i ett par timmar.

Behöver jag säga att jag känner mig drogad nu?

torsdag 23 juli 2009

Promenad till Blodbussen

En promenad på en mil är väl inte helt fel, eller? Jag känner mig duktig i alla fall. Fast maken är ännu duktigare förstås, han gav blod efter halva vägen. Själv fikade jag bara – tack snälla sjuksköterskor!

onsdag 22 juli 2009

Hem ljuva hem

Hemma. Så skönt ändå, trots att det är fel ställe i Sverige. Men hemma är ju ändå hemma – ens egna grejer, ens egna dofter, ens egen mat och ens alldeles egna säng! Den egna sängen måste ju helt enkelt vara bäst i världen, eller? Och så katterna förstås, som jag längtat efter dem. Och de verkade helt klart gilla att matte och husse kom hem till slut.

På vägen ner stannade vi i Uppsala för att hämta bilder från vårt bröllop. En glad överraskning fick vi då vi kom in i Saras lägenhet och fick en skiva i handen – med alla bilderna! Då slapp vi hålla på med datorer och hårddiskar fram och tillbaka, vilket naturligtvis var väldigt skönt. Så det tackar vi för! Äntligen kan jag beställa lite förstoringar och sånt, t ex den här bilden:


Nu ska jag och grabbarna käka (vi har besök). Det blir grillade hamburgare – igen.

Rasta hunden, barnet och maken.

När vädret tillåter får man passa på att ta en promenad runt byn, så det gjorde vi idag innan det var dags för hemfärd.


Nikita går i regel max 10 meter innan hon ska sätta sig och gosa med matte. Väldigt effektivt promenerande - inte. Men mysigt!


Världens finaste vovve!


Ia underhöll oss med sin version av streetdance.

tisdag 21 juli 2009

Kladdkakefika och dragspelsbus


Kladdkaka är gott.


Dragspelet är ungefär lika stort som barnet, men skam den som ger sig.

En stor pöl av kärlek

Vaknar av att dörren uppe i hallen öppnas, och Ias röst hörs. Kastar mig upp ur sängen, slänger på mig kläder och springer upp för trappen. När Ia ser mig skiner hon upp i ett helt enormt leende och kommer springandes emot mig. Jag plockar upp henne och hon slänger sig runt halsen på mig. Och jag runt hennes. En stor blöt puss får jag, och sen tittar hon mig i ögonen med sina stora blå.

Ia: Jag har längtat, och längtat efter dig kusin!

Smälter man då eller?

Ytterhogdal

Så har vi lämnat Skellefteå då, för den här gången. Har just kommit till mormor och morfar. Blir skönt att vara här i två nätter. Umgås med dem och busa med Ia. Åh så jag saknar henne nu när de har flyttat till Avesta.

Massa gos med Nikita blir det förstås också, min fina vovve. Har förstås redan sagt hej åt henne, hon såg så glad ut där i hundgården när vi kom inkörandes på gården mitt i natten.

Nej, resan var lång och jag är trött. Har suttit och surrat med mormor och morfar en stund också. Blir garanterat väckt av världens sötaste tjej om några timmar, så det är bäst att hinna få lite sömn. Godnatt.

måndag 20 juli 2009

Lunch på Sunnanå

Idag blev det lunch på Sunnanå istället, hemma hos familjen Franck-Karlström (än så länge). Tog dock bilen idag, cykelturen igår känns faktiskt lite i benen. Grillade hamburgare stod på menyn och sen blev det en massa trevligt prat ute på altanen medan barnen lekte. Så skönt, så avslappnat.

Ser verkligen fram emot fler sådana tillfällen när vi är på plats igen. Och det märks att vi faktiskt är lite saknade:

Jag: Det finns många fina hus, men nu får vi nog börja kika lite på tomter också.
Mattias: Men ni tittar väl inte därnere hoppas jag?
Jag: Nej då, vi ska upp nästa sommar. Det är inte förhandlingsbart.
Mattias: Så bra!

Kul tycker jag, att det finns många som ser fram emot vår återkomst. Det gör det hela ännu lättare.

Telefonsamtal

Jag: Angelica?
Andra sidan: *tyst* Hej. Det är Ia.
Jag: Hej Ia! Vad gör du?
Ia: Jag vill ringa Lasse.

Tydligen hade hon vaknat imorse och sagt till Nicke och Kasia att hon minsann var tvungen att ringa Lasse för att fråga om hon fick sova tillsammans med Kusin och Lasse när de kom ner till farmor och farfar. För det bestämmer tydligen Lasse. Söta unge!

Middag på Sunnanå väckte tankar

Ikväll tog vi cyklarna till Sunnanå för att få lite käk och trevligt umgänge hemma hos familjen Lindberg-Andersson. Att cykla en mil gör verkligen under för aptiten, så när vi kom dit var det tur att maten var klar – annars hade jag nog gått under. Grillat stod på menyn och Lukaz tyckte att man minsann skulle gymnastisera under tiden man åt, så han höll i ett träningspass för oss. Så söt han är den ungen, och så lik sina föräldrar. Skulle man sätta ihop ett foto på Fredrik och ett på Sara så skulle man få Lukaz, for sure.


Glad och busig. Charmtrollet!


Och så gympar vi.

En del husprat blev det också, och då främst nybygge förstås. De väntar just nu på sitt nya hus som ska stå färdigt för inflyttning senast v. 48. Så sugen man blir alltså... Och Fredrik tyckte minsann att det var jättebra att vi också var sugna på att bygga, för då kunde vi ju köpa en tomt på samma område, dvs uppe vid Falkträsket. Jag är ju dock lite allergisk mot sådana villaområden, så Fredrik bestämde sig för att ta med oss upp dit och börja övertalningen.

Sagt och gjort, efter middagen gick vi och kikade på deras tomt och tog sedan en sväng runt området och träffade på både känt och okänt folk (alla var dock okända för mig...) längs vägen. Men jag vet liksom inte riktigt om han lyckades med sin föresats att övertyga mig.


Familjen Lindberg-Anderssons tomt.

Ja, jag kan se klara fördelar, speciellt med tanke på att vi antagligen skaffar barn snart. Då är det ju förstås väldigt bekvämt att bo så, med massa barn runtomkring (det är bara folk i vår ålder som bygger där = många barn och många barn på G). Man är aldrig ensam, vilket kan vara skönt när man är hemma och är föräldraledig, det blir liksom inte ett projekt att ta sig så man kan träffa vänner. När barnet blir äldre är det förstås jätteroligt för honom/henne att ha många vänner i området, att bara kunna sticka ut genom dörren och hitta på massa bus och leka dagarna igenom. Och det skulle naturligtvis vara superkul att bo så nära Fredrik och Sara. Och Jenny och Ulf också för den delen, de har ju också byggt hus på området.

Men om jag tänker på MIG då, för en sekund? Vill JAG bo så? Vill jag bo så att när jag går ut på gården så ser varenda granne vad jag gör? Vill jag ha grannen en meter (okej, överdrift) en meter från husknuten? I ett hus i ett villaområde, med en total tomtyta på typ 900 kvadratmeter? Jag har ju alltid drömt om ett hus på landet, gärna med lite mark och ett stall att ha min/a häst/ar i. Att kunna kliva ut i min trädgård – naken om jag så vill – utan att någon kan se vartenda steg jag tar. Är jag villig att offra den friheten? Hur kommer jag att känna den dagen vi får barn? Tänk om man kunde veta det redan nu... Suck.

Nå, efter tomtspanandet gick vi tillbaka hem och fick efterrätt och satt och spelade kort länge och väl, innan det var dags för oss att styra cyklarna hemåt igen. Här måste jag också inflika att Irjas cykel, som jag lånade, är precis en sådan cykel som jag vill ha. En riktig tantcykel med bred sadel och korg framför styret. Ge mig!


Natt i Skell
efteå.

Nu är det dags att sova, så jag ska gå ut till vår husvagn.

söndag 19 juli 2009

Bygga nytt

Det där huset har bitit sig fast i mitt huvud och vill inte släppa taget. Maken tycker också att det är jättefint. Så jag undrar jag, om det inte blir till att bygga nytt hus ändå. Vore ju rätt läckert faktiskt. Och skönt! Tänk att få allt som man vill ha det, redan från början. Fast renovering är ju charmigt det också förstås... Ja, vi har helt klart en del att tänka på i höst.

Det gäller att hitta den rätta tomten också...

Maken sjunger

Bilder från bröllopet

Några bilder från kalaset, som var både fint och trevligt.


Bild 1: Nygifta. Bild 2: Brudgummen skjutsade sin brud i en skottkärra till festen.


Bild 3: Finklädda. Bild 4: Tre grabbar som sjöng karaoke - 800°. Med inlevelse.

Bröllopet blev som väntat en minneskavalkad. När vi satt inne i kyrkan och klockorna började klämta, då kunde jag hur nervös JAG blev. Fast det inte var jag som stod och väntade bakom dörrarna.

lördag 18 juli 2009

Bröllop

Idag är det dags för bröllop i Lövånger, vilket också är den ”egentliga” anledningen till att vi åkte upp den här gången. Två vänner – Linda och Daniel – gifter sig kl. 16.00 i eftermiddag och det är det första bröllopet jag närvarar på sedan vårt eget. Det blir garanterat en minneskavalkad.

fredag 17 juli 2009

Det blir aldrig som man tänkt sig

När vi bodde häruppe förra vändan var vi inne lite på att bygga hus. Men efter många om och men avskrev vi den idén av någon anledning, och bestämde oss för att vi skulle köpa ett befintligt istället, den dagen det blev dags. Men se nej, nu vill jag bygga igen. Och det här huset är anledningen till det.


Lite större bara, så är det perfekt sen.

Fulltecknad kalender

Det är alltid väldigt stressiga och fullspäckade dagar när vi är här hemma på besök. Eller inte alltid, men när vi åker upp vill vi ju försöka träffa så många som möjligt under tiden. Det blir lätt lite ångestfyllt tyvärr.

Idag blev en rätt lugn dag ändå, vilket känns skönt. Jag och maken åkte in till stan och mötte upp Anton för en fika/lunch vid 13-snåret och blev sittandes på Stigs en bra stund. Tog sedan en vända på stan och lämnade så småningom av Anton hemma hos sig för att sen åka tillbaka hit till Bergsbyn - och bara ta det lugnt.

Underbart. Jag njuter i fulla drag bara av att andas in luften här.

torsdag 16 juli 2009

Fyra härliga väninnor

Just hemkommen från en trevlig eftermiddag och kväll på stan. Mötte upp Åsa vid 14.30 och vi gick och satte oss på Café Kanel för lite trevligt samkväm. Satt kvar där i 1,5 timme ungefär, sedan tog vi en vända på stan med ytterst lite shopping (typ strumpbyxor till mig och ett par böcker till Åsa).

Klockan 17.00 sa vi hejdå och jag mötte upp mina gamla Xzaktkollegor för en god middag på Calles – eller det var i alla fall vad vi trodde. Det visade sig ganska snart att Calles inte alls hade texmexbuffé idag som vi hade ställt in oss på, så efter en stunds snurrande på stan hamnade vi på Wok & Roll istället. Inte fy skam det heller faktiskt.

Mycket trevligt hade vi i alla fall, det fanns mycket att surra om. Ann träffade jag ju över en lunch i april när vi var upp, men Therese och Ingela hade jag inte träffat på två (!) år – dvs inte sen vi flyttade från schtaan. Så skoj, så skoj. Längtar verkligen tills vi är på plats häruppe på livstid (låter väldigt allvarligt) så vi kan träffas oftare.

Tack för en trevlig eftermiddag och kväll mina underbara, härliga vänner!

Blixtar och dunder

Idag är det minsann riktigt busväder! Maken stack iväg på svensexa vid 12.30 och precis då brakade hela himlen ihop i ösregn, dunder och blixtar. Passande när man ska åka båt ute på havet? Inte så värst kanske. Har smsat och ringt flera gånger för att försäkra mig om att de inte ger sig ut på vattnet förrän ovädret är över. Vill helst ha hem min man hel och ogrillad faktiskt.

Det har för övrigt just varit strömavbrott också. Vi satt och fikade hela familjen (minus maken då) och helt plötsligt blev det kolsvart! Det var länge sen må jag säga. Rätt mysigt ändå, om man tänker efter.

onsdag 15 juli 2009

Dopade tomater

Hört talas om tomatträd någon gång?


Pinnarna är 180 cm. Plantorna likaså, snart i alla fall.


Massa goda körsbärstomater!

Jag tror maken har injicerat anabola steroider i mina tomatplantor, för så här ska de inte se ut vad jag vet?!

tisdag 14 juli 2009

I love Stockholms skärgård!

Vi hade det verkligen helt fantastiskt där ute på ön, vår första vistelse i Stockholms skärgård! Efter att den första skräcken i båten lagt sig kunde jag till och med njuta av att vara ute på havet, men jag ska villigt erkänna att det kändes ännu bättre när vi kom närmare land.

Utsikten från verandan. Bastustugan och bakom den ligger bryggan och båtarna.

Redan vid första anblicken blev jag kär i stället i alla fall, så fantastiskt vackert det är och låg! Både jag och maken trivdes som fiskarna i vattnet, och nu mer än någonsin är jag övertygad om att jag vill bo nära vatten - gärna havet - när vi flyttar till hus. Och helst vill jag ha en stuga ute i skärgården också, men några sådana pengar har jag inte...

I love Stockholms skärgård!

P.S. Fler bilder finns här.

Gnesta ligger i skärgården

Det har sedan länge varit bestämt att jag och maken skulle åka och hälsa på Lotta och Jonas på landet, nu under deras semester. Jag har inte hört så mycket om Jonas familjs lantställe, så jag tog förgivet att det var Lottas familjs lantställe vi skulle till, vilket ligger utanför Gnesta. Så i söndagskväll började vi förbereda oss, packa ihop lite grejer och sådär, för avfärd igår. Lotta ringer, vi pratar om lite allt möjligt först och efter ett tag kommer konversationen in på lantstället:

Lotta: Vilken tid kommer ni då? Antar att ni tar bilen? Så får vi komma och hämta er med båten?
Jag: *tänker - båt? Vaddå båt? I Gnesta?* Ehm, vaddå för jävla båt?!
Lotta: Ja men båten! Hur ska vi annars ta oss ut till ön?
Jag: *tänker - ön? Har de stugan på en ö utanför Gnesta? Varför har hon aldrig sagt det?* Vilken jävla ö?!
Lotta: Ön! Där stugan ligger!
Jag: I sjön?
Lotta: I skärgården! Vad trodde du?
Jag: Men... Men ni har ju stuga utanför Gnesta?
Lotta: Ja men det är ju Jonas stuga vi är i!

För en millisekund där började fundera om det fanns ett till Gnesta, eller om jag helt enkelt bara blivit skvatt galen. Men det var alltså Jonas familjs stuga vi skulle till, på Uvön utanför (innanför?) Nämdö. Det var ju en annan femma förstås. Och jag ger mig fasiken på att hon utelämnat denna lilla detalj för att hon vet att jag inte tycker om att åka båt.

söndag 12 juli 2009

Bara ett som lockar

Jag måste säga att det är ytterst få av dessa rum som jag skulle kunna tänka mig att betala för. Det enda jag känner mig någorlunda lockad av är "bordellrummet" på Ulvsunda slott. Hotell Hackspett skulle väl kunna gå an och Ishotellet är ju Ishotellet liksom - häftigt att göra en gång i livet möjligtvis. Men annars? Nej, jag tänker inte betala pengar för att sova 150 meter under fast mark, oavsett om det är under vattenytan eller i en gruva. Never!

Old habits die hard

Det är nu lite mer än en vecka sedan vi storstädade lägenheten och maken möblerade om bland alla grejer inne i badrummet. Tidigare har tandborstarna legat lösa på en hylla inne i badrumsskåpet ovanför handfatet och tandkrämen har stått på handfatskanten bredvid kranen. Så har vi alltså haft det i drygt två år. Men sedan han flyttat om därinne så står tandborstarna i en mugg på en hylla i bokhyllan som vi har ståendes inne på toaletten. Tandkrämen står bredvid den muggen.

Jag borstar tänderna två gånger om dagen, varje dag, och ändå öppnar jag badrumsskåpet och letar efter min tandborste - fortfarande! Och jag blir lika irriterad på mitt förvirrade jag varje gång.

As they say: Old habits die hard.

lördag 11 juli 2009

Hästeriet

För er som inte vet om det så har jag slutat rida tidigare nämnda fullblod. Efter avkastning och diverse bråk - där jag inte ens kunde få ut hästj*veln från gården - gav jag upp. Vi funkade superbra på marken, men så fort jag satte mig i sadeln så flippade han ur totalt. Kände att det var lite väl långt att åka 5 mil för att bråka med en häst, och sedan dessutom måsta köra 5 mil hem igen. Nej, då fick det vara. Trist, men that's life.

Så istället letade jag upp två unghingstar här i Södertälje som behövde en skötare - Lexus och Bacardi. Jättefina killar, runt året gamla. Dessutom mycket närmare hemmet, bara 4 kilometer bort längs kanalen. Ingen ridning, visst, men jag måste säga att det är rätt skönt att gå "back to basics" och att vara med att skapa och forma hästarna från början. Har varit där nu i två veckor och trivs superbra. Dock har Lexus sålts, han flyttade idag, så nu är det bara jag och Bacardi kvar. Jättesynd, för Lexus var (är) en underbar liten kille, men jag och Bacardi ska nog klara oss ändå. Han är envis till tusen, men se det är jag också! Här finns en bild på honom, om man scrollar ner lite på sidan. Fast han är lite större nu.

En vecka

En vecka har gått sedan jag uppdaterade bloggen sist. Måste erkänna att inspirationen, lusten och orken till bloggandet inte är på topp nu under sommaren. Men jag föredrar att skriva kvalitativt (nåja, hyfsat i alla fall) framför kvantitativt, så ni får helt enkelt ha överseende med det. Under den här veckan har jag i alla fall hunnit med följande:
  • bröllopsdagsfirande
  • spabehandlingar
  • god middag på Den Gamle och Havet
  • fikahäng med maken
  • fyra middagar med lillasyster
  • stallhäng med lillasyster
  • fikahäng ute vid Taxinge slott med maken och lillasyster
  • bad på Sydpoolen
  • massa tvtittande
  • alldeles för mycket spelande
Lagom ansträngande vecka skulle jag vilja säga. Det var jättekul att ha lillasyster på besök, och jag tror hon uppskattade det väldigt mycket också. Eller det var i alla fall vad hon sa. Tyson uppskattade det också, han blev nog lite kär i Emma faktiskt.

lördag 4 juli 2009

Dan före dan

För 365 dagar sedan var jag nervös. Jättenervös. Det var dagen innan vår stora dag, vårt underbara bröllop. Dagen innan jag klädde mig i min vackra klänning och gick altargången fram tillsammans med min älskade, inför alla våra nära och kära.

Tänk att det imorgon är ett år sedan vi sa JA!. Hur gick det till?

fredag 3 juli 2009

Ett dygn med Ia, del 3.

Ia ville ha en koja, så jag byggde en åt henne. Ett par stora kuddar på golvet, stolar i en ring runt och sen ett par-tre filtar över. Snabbt fixat och hög mysfaktor :-) Ia kröp in direkt och bjöd sedan in mig, jag fick dock inte plats med hela kroppen inne i kojan.

Jag: Kusin har för stor rumpa, så hon får ligga med rumpan och benen utanför kojan.
Ia: Jaaa... Men dina tuttar får plats.
Jag: Mmm.
Ia: Du har JÄTTEstora tuttar. *Drar upp tröjan på sig själv* Jag har jättesmå tuttar.
Jag: Ja det har du.
Ia: Som pappa!
Jag: Ja, pappa och andra pojkar har små tuttar.
Ia: Men de har tuttar!
Jag: Ja, det har de.
Ia: Men mamma har jättejättestora tuttar! Och faster också. Och du har också jättejättestora tuttar *drar lite i min halsringning och pekar*
Jag: Ja, det har vi.
Ia: Men om jag är som pappa, då får jag ha jättesmå tuttar.
Jag: Du kommer nog få större tuttar när du blir större.
Ia: Mmm, jättetuttar - som dig och mamma!

onsdag 1 juli 2009

Vilken blomma är jag innerst inne?

Gjorde ett test på Facebook. Resultatet:

Vallmo
I ditt inre växer en Vallmo. En delikat, öm, vacker och sensuell blomma som gör sig mäktig tillsammans med sina vallmobröder och systrar på ett vallmofält. Ensam är inte vallmo stark, nej snarare väldigt skör. Detta är något som vallmosjälen kritiserar sig själv för och bygger där upp både en mur och ett självförakt vilket resulterar i själslig olycka. Olyckan är då inte heller en svag en eftersom att vallmon helst längtar efter romantisk frid... Hon står helst på sitt vallmofält i symbios med resten av naturen och få låta sina känsliga blomblad bli smekta av den ljumma sommarkvällsbrisen. Vallmon är av en naturromantisk natur och skulle egentligen inte vilja så mycket annat i livet men piskar sig ändå för att inte underprestera. Vallmon är ju tyvär en fåfäng blomma och jämför sig för mycket med andra blommor. Helt enkelt svag för omgivningen och dess strömmningar (störningar) vilket försämrar Vallmons förmåga att finna sitt egna nirvana trots att det skulle kunna vara så oändligt. Vallmon ska se till att inte vara ensam, kom ut med din person så som den bara är. Du är älskvärd som du är, ta inte ifrån dig själv din egna skönhet och livets skönhet genom att försöka vara något annat. Tillåt dig vara den vallmoblomma du faktiskt är, världens vackraste blomma enligt många men inget du bör bry dig om. Själsliga nyckelord: Frid, natur, sinnlighet, gemenskap.

Känns som att det stämmer rätt bra faktiskt.