Ett dygn med Ia, del 2.

Det är snart dags för frukost, Ia kommer in till mig på kontoret.

Ia: Kusin, vad får jag för dricka till frukost?
Jag: Tja... Du kan få mjölk?
Ia: Men jag vill inte ha mjölk!
Jag: Nehe, då får du väl dricka saft då?
Ia: Ja... Men jag vill inte ha saft heller!
Jag: Men vad ska du ha då? Nått måste du dricka när det är så varmt.
Ia: Men... Men... Jag vill ha sm... Sm... Smultron!
Jag: Du vill ha smoothie?
Ia: Ja! Smoooootie!

Ett dygn med Ia, del 1.

Det är mitt i natten, alla ligger och sover. Jag delar säng med Ia och har haft problem att sova på grund av hennes ihärdiga snurrande, grymtande och sparkande, men har äntligen somnat ordentligt. Då vaknar jag av en röst - Ias såklart - som skriker:

Jag vill ha min bebis! Jag vill ha min bebis nu!

Man undrar ju vad hon drömde liksom?

Dans - ja. Ridning - kanske.

Det blev en ljuvlig eftermiddag i solen, som avrundades här hemma på balkongen med en varsin Piggelin. Nu är maken ute och springer - min älskade galning - och jag förbereder middagen. Bakad potatis med ishavssallad blir det visst, det blir mums. Detta skall avnjutas tillsammans med ett glas vin ute på balkongen hade jag tänkt, mitt favorittillhåll dessa ljumma sommarkvällar.

Har i dagarna bestämt mig för att ta upp dansandet igen. Har saknat det ett tag, och nu när So You Think You Can Dance går flera gånger i veckan är det svårt att bortse från hur det rycker i kroppen när dansarna sätter igång på scenen. Känner för att lära mig något nytt, så det blir nog streetdance tror jag. Maken tycker att det är en förträfflig idé och säger i princip "Äntligen!", något jag känner på mig att fler kommer tänka...

Ridskola är jag också lite sugen på faktiskt. Nu har jag i och för sig ridit i rätt så många år, men det är ganska länge sen jag red på ridskola. Och egentligen tycker jag inte att det bedrivs så jättemycket "riktig ridning" på ridskola, men känner att jag skulle behöva - och tycka att det var roligt - fräscha upp grundkunskaperna igen, och få träna mer blandat dressyr, hopp och terrängridning. Blir inte så mycket organiserat ridande när man rider privat känner jag, i alla fall inte när man rider någon annans häst. Dessutom red jag ju westernstyle uppe i Skellefteå, något som jag känner förvirrar både mig och hästen jag rider nu - jag blandar ihop klassisk stil med western hela tiden och så blir det bara en enda soppa. Enda problemet är att det kostar så galet mycket. Hmm... What to do?

Laxpastasallad med yoghurtsås

Den här salladen gjorde jag igår, och den blev en succé! Det enda jag ändrade var att jag lade till en förpackning (125g) mozzarella, men det går lika bra utan eller med någon annan ost. Och så hade jag mer lax och mer avokado än vad receptet anger.

Ingredienser (4 portioner):

Sallad
4 portioner pasta
1 vitlöksklyfta
1 msk olivolja
200 g kallrökt lax
1 ask körsbärstomtater
1-2 avokador
150 g babyspenat/blandad sallad

Yoghurtsås
3 dl turkisk yoghurt
1 dl hackad dill
1 msk citronjuice
salt och peppar

Gör så här:
1. Koka pastan enligt anvisning på förpackningen. Pressa vitlöken i olivoljan, rör om och tillsätt den till pastan.
2. Strimla laxen. Skölj och dela ev tomaterna. Dela, kärna ur och gröp ur avokadon.
3. Blanda ner lax, tomater, avokado, babyspenat/ blandad sallad i den kokta pastan.
4. Rör ihop yoghurt och hackad dill till såsen. Smaksätt med citronjuice, 3/4 tsk salt och 4 krm peppar. Servera pastasalladen med såsen och gärna riven ost, rostade solroskärnor samt ett fullkornsbröd.

Jag tillsatte även en klick olivolja i såsen, för att runda av smaken. Sedan hyvlade vi parmesan över och åt salladen till ett gott bröd. Jag, Kasia och Emma åt tills vi storknade nästan, och vi var alla överens om att det var en perfekt rätt till varma sommardagar.

Nu ska jag ta min make, en picknickväska och en filt och gå till Mälarbadet för att njuta av solen och lite mer av salladen.

So long!

MJ död?

Michael Jackson död? Kan det verkligen vara så?

Det här är inte bra. Han har alltid funnits där - så länge jag har levt! Det här var inte bra för mina konstiga tankar så här mitt i natten, ensam hemma som jag är...

Babyolja!

Varför har ingen talat om för mig vilken magi en flaska babyolja innehåller? Här har jag sprungit omkring och varit supertorr lite varstans på kroppen jättelänge, och så var lösningen så enkel? Nu är jag mjuk och len som en bebisrumpa igen!

Midsommarafton 2009

Midsommarafton... Hur ska jag i ord kunna beskriva hur underbart roligt vi hade, och hur fantastisk dagen, kvällen och natten blev? Jag tror faktiskt inte det går. Lasses familj och närmsta släkt är otroliga, härliga människor och hade inte min egen familj varit så underbar så hade jag lätt adopterat familjen Pettersson som min familj. Jag menar, de har ju redan 4 döttrar - spela roll om det blev en till? Men nu får jag nöja mig med förmånen att bara ha dem i släkten, och det är ju inte så bara det!

Midsommarstången byggdes från grunden.

Vi klädde midsommarstången, spelade brännboll, åt mat, åt mera mat (Carina är en hejare i köket!), sjöng sånger kompade av Stina på gitarr, lyssnade på Stina när hon sjöng och spelade, drack, skålade, pratade, tjoade och tjimmade. Alla 28 stycken. Maken klädde de ut i en fin Västerbottendräkt och satte på honom en vikingahjälm.

Festvåningen - Vikingasalen.

'

Sedan fortsatte vi med fotografering, dans runt midsommarstången, bastubad mitt i natten och sång och musik vid lägerelden - hela natten! Det eviga ljuset under sommarnätterna i Västerbotten gjorde att man aldrig blev trött, aldrig riktigt fattade hur mycket klockan var. Så det var inte förrän vid 04.15 som maken och jag gav upp och gick tillbaka till lastbilen för att sova några timmar. Men oj, jag hade kunnat sitta uppe många timmar till. Många, många timmar.

Solnedgången till vänster och alla 28 samlade till höger.

De här två bilderna är tagna vid 01.30 respektive 04.30. Det blev aldrig mörkt.

Jag vet inte vad mer jag ska säga om det här firandet. Det var den bästa midsommaraftonen någonsin helt enkelt. Och jag och Stina har bestämt att det ska bli släktens nya tradition. Det vore nice.

Fler bilder finns här.

Torsdag, 18/6.

Midsommarhelgen blev en riktig hit! Vi åkte ju som bekant upp till Skellefteå i onsdags med lastbilen, och efter en väldigt lång resa kom vi fram till Lasses föräldrar i torsdags. Lastbilen parkerade vi uppe i skogen och sen var det bara att ta med oss all packning till huset. Och mycket packning var det, alldeles för mycket för bara en helg...

Träden på gården blommade så fint.

När vi kom in genom dörren med all denna packning tittade svärmor på oss och vår packning:

Svärmor: Oj, kommer ni med flyttlasset?!
Jag: Är det önsketänkande?
Svärmor: Jo... Det också.

Lilla svärmor vill verkligen ha hem sin lille pojke, gärna nu - helst igår. Tur att vi har planer på att göra som hon vill då, planer som knappast blev ändrade under den här helgen. Nu längtar vi än mer efter att sätta planerna i rullning.

Emil provade lastbilen.

Efter att ha fräschat upp oss lite åkte vi in en sväng på stan, spanade runt och shoppade lite. Var in på en av djurbutikerna i stan och blev ståendes där ett tag eftersom kortbetalningen inte ville fungera, så maken var tvungen att springa och ta ut pengar. Under tiden småpratade jag och butiksägaren lite, och till och med han frågade om vi inte skulle flytta hemöver snart. Vi kommer så snart vi kan! När vi kom tillbaka till Bergsbyn igen blev det god mat (vad annars, svärmor lagade ju?) och sedan gick jag, maken, svågern, svägerskan och deras son ut för att plocka blommor till midsommarkransar och annat. Det var så grymt mycket mygg så det gick bara inte att stå still! Har aldrig varit med om att det varit så mycket mygg i Skellefteå/Bergsbyn, de brukar bara hålla sig runt discgolfbanan. Jaja...

Blomplockning vid 22-tiden.

Så småningom kröp vi ner i sängen ute i husvagnen och somnade i samma stund som huvudet nuddade kudden.

The return of the blogger

Jag har fått en del klagomål på att det inte händer något här, så det är väl bäst att jag börjar blogga igen efter denna frånvaro ;-) Återstår att se vad jag kan plita ner, just nu känns det mest som att jag har en massa tankar i huvudet men att dessa bara flyter omkring och aldrig riktigt hinner stå still tillräckligt länge för att jag ska kunna fokusera på dem...

Kan du säga A?

Jag fick betyget A på en av mina pedagogikkurser! Fick just ett mail från min lärare där följande gick att läsa:

Din tenta i kursen Lärande, arbete, vuxenliv har nu bedömts. Sammanvägningen av dina uppgifter har bedömts som utmärkt.
Du får därför betyget A.

Yeay me!

Här är mitt hem

Det är konstigt att man kan uppfyllas av känslan av att vara hemma bara man passerar en viss geografisk gräns, en specifik breddgrad. Vilken breddgrad exakt ska jag låta vara osagt, men gränsen går någonstans strax norr om Sundsvall. Sen blir känslan bara starkare och starkare ju längre norrut jag kommer. I veckan har jag känt en hel del tvivel, nästan ifrågasatt allt som är ”jag”. Gillar jag verkligen att rida? Hus - är det för mig? Vill jag jobba med personalfrågor? Och vill jag verkligen flytta norrut igen? Spendera resten av mitt liv i Västerbotten?

Jag har känt mig osäker på det mesta helt enkelt. Men nu när jag passerat den där specifika breddgraden igen känns allt så klart och tydligt igen – självklart vill jag bo i norr! Hur kunde jag ens tvivla? Det är ju här mitt hjärta hör hemma, här det får ro. Här får JAG ro. För fem år sedan var det inte mitt hem, men nu är det det. Det kanske uppfattas som konstigt av många - speciellt utomstående. Men för mina närmsta tror jag att det upplevs som självklart och naturligt. Jag har alltid varit en norrlänning i själ och hjärta.

Och om åtta-nio månader kan planerandet och utförandet av vår dröm ta fart. Vi flyttar hem.

Men jag kommer sakna mamma. Tur då att hon är så besatt av ljus att hon inte kan tänka sig ett bättre ställe att vara på sommaren än hos oss i Västerbotten.

Norrländsk natur

Det är något speciellt med norrländsk natur. Grönskan är grönare, fluffigare och ser så mycket friskare ut. Färgerna på träd och blommor är så mycket klarare. Vackert. Gräset är böljande och glänsande. Så otroligt inbjudande. Man vill liksom… Kramas med det. Eller åtminstone rulla runt i det, och nästan – men bara nästan – ta en tugga för att känna saftigheten. Faktiskt.

Vattnet är dessutom mycket blåare, klarare. Ser uppfriskande och inbjudande ut. Man vill helt enkelt bara slänga sig i och känna svalkan, den läskande känslan för kroppen. Men nu vet man ju som tur är att skenet bedrar och att man skulle frysa ihjäl om man så bara stoppade ner stortån.

Jag älskar Norrland.

Anchoridge

Här kan man förresten se bilder på "min" snygga häst.

Anchoridge

Mörbultad

Ja, jag mår väl som sig bör dagen efter att man flygit omkring i luften som en liten vante. Öm både här och där, och stel som en pinne. Mest värker det i ryggen, vilket inte är så konstigt med tanke på att musklerna fick sig en rejäl smäll igår. Huvudet går bra att vrida åt höger, men åt vänster är det stelt. Nå, det ger nog med sig så småningom. Fick mig en lätt hjärnskakning också, vilket verkligen inte är första gången. Men huvudet känns klart bättre idag än vad det gjorde igår, tack och lov.

It's risky business, this riding thing. Men herregud så roligt!

Cirkustricks med Leif GW

I måndags var jag iväg och provred en mysig fullblodshingst för att se om han var rätt medryttarhäst för mig. Det funkade bra och vi kom bra överens, så jag och ägaren har bestämt att vi kör på prov juni ut och sen börjar vi på "allvar". Känns bra.

Idag var jag ute för en andra ridtur, den första riktiga ridturen kanske man kan säga. Hämtade hästen - Anchoridge - i hagen, där han visst hade letat upp varenda lerpöl som fanns - han såg ut som ett riktigt träsktroll. Bara grovryktningen tog typ en halvtimme, sen skulle man, svans och finputsning avklaras också. Efter nästan en timme var vi så redo att ge oss ut på äventyr, jag och min fina pålle.

Efter att ha traskat längs en (inte-så-)trafikerad grusväg ett tag tog vi av in på en skogsbilväg som ägaren hade rekommenderat. Där traskade vi runt ett bra tag och ja, jag var vilse en rätt så lång stund faktiskt. Började ett tag fundera på om jag någonsin skulle hitta hem, men se då tog Anchoridge över och visade att vi i alla fall var på rätt spår. Efter ungefär en timme hittade vi ut till grusvägen igen och styrde kosan hemåt i rask takt. Lite trav, lite galopp och så lite trav igen.

Och helt plötsligt - tvärstopp och tvärvändning! Jag for som en vante genom luften, voltade och landade på en gräsmatta med en duns. Huvudet och armbågar i marken först - ajaj. Tog mig upp på benen fortare än kvickt, tog tag i hästen och insåg att vi hade en åskådare - en bil stod ungefär 50 meter bort och hade sett våra cirkustricks. Antagligen väntade personen på att se så att vi var OK. Så jag tar hästen i tyglarna och linkar bredvid fram till bilen, och där sitter alltså Leif GW Persson. I egen hög person. Han frågade hur jag mådde och hur det gick och efter att jag försäkrat honom om att det absolut inte var någon fara körde han vidare, och jag hoppade upp på min pålle och red hemåt.

Mycket underlig situation faktiskt. Men han såg åtminstone ovanligt fräsch ut i vit tröja och han såg nyduschad ut. Inte alls lika sunkig som i Efterlyst.

Nu ska jag, min skakade hjärna och min ömma armbåge gå och sova. Imorgon gissar jag på att min kropp kommer vara som en 93årings ungefär.

Lura döden?

Verkar inte som att man kan lura döden. Det måste ju bara vara så att det var meningen att hon skulle dö, eller?

Valhemlighet

På Familjeliv.se pågår just nu en diskussion - Tycker du att det är ofint att fråga vad folk röstar på?

Just nu tycker drygt 26% att ja, det är ofint att fråga. Och då måste jag undra helt enkelt undra - varför?!

Vad är den stora hemligheten? Varför är det så privat? Folk jämför det med att fråga om när någon förlorade oskulden. Är det verkligen samma sak? Hur kommer det sig att just partitillhörighet är så känsligt i Sverige? Hur kommer det sig att man tycker att det är så privat att man inte ens kan prata om det med sin man/fru? Står man inte för det val man gör?
Jag menar att inte att man måste tala vitt och brett om det, och inte heller menar jag att de som tycker att det är en privat sak tycker fel, jag bara undrar. Helt enkelt. För det fascinerar mig.

Själv kan jag säga till vem som helst att jag röstar på MP. Jag gör alltid det. Men det betyder naturligtvis inte att jag håller med dem i alla frågor, utan det betyder att jag håller med dem om mycket och då framför allt sånt som jag tycker är viktigt och som inga eller väldigt få andra partier brinner för. Miljön då först och främst såklart. Jag tycker att MP behövs helt enkelt, och de driver bra frågor. Därför röstar jag på dem.

Vad röstar du på? (Japp, jag är "ofin" i ren protest)

(Går-) Dagens

Humör: Först trött, seg och omotiverad. Sen rätt nöjd med tillvaron. Varierande med andra ord.
Gjort: Pratat i telefon med mamma, två gånger faktiskt. Ätit, ätit och ätit. Och ätit lite B&J. Sorterat mina scrappapper. Och tillsammans med syrran bestämt att hon ska komma hit om en månad.
Planer: Just nu? Att gå och lägga mig. Annars planerar jag för sommarens skojigheter, som t ex syrrans besök.
Ser på: Har ingen aning. Någon film.
Lyssnar på: Tvn och datorns fläkt.
Läser: Ingenting för tillfället. Är rätt sugen på Änglar & Demoner dock. Igen.
Dricker: Stora mängder vatten.
Ätit:Mackor till frukost, tacopaj till lunch och korvstroganoff till middag. Och så B&J då.
Bästa: Att jag har massa roliga saker att se fram emot i sommar.
Sämsta: Ingenting just nu faktiskt.
Väder: Lite regn, lite sol. Plusgrader men inte tillräckligt många för att jag ska vara helt nöjd.

Minnen

Idag har vi varit gifta i 11 månader och 1 dag. Förstår det faktiskt inte, att det gått så lång tid. Tänk att tiden gått så fort! Den senaste veckan har varit full av minnen, glada sådana förstås.

I söndags var det t ex 1 år sedan min möhippa gick av stapeln. Det var definitivt den roligaste och en av de härligaste dagarna jag någonsin varit med om. Kidnappning, champagnefrukost i Vitabergsparken, magdans, drinkar på Flyt, picknicklunch i Humlegården med tillhörande tipsrunda (sittande i och för sig), bad och avslappning på Centralbadet och en fantastisk middag på Tabbouli (väl?). Och en vända på dansgolvet på White Room som avslutning. Helt fantastiskt var det. Massa skratt och prat hela dagen, med mina allra närmaste. Önskar att jag kunde få uppleva den dagen igen, och igen, och igen...

Champagnefrukost i Vitabergsparken.

Och igår var det 1 år sedan jag hämtade min vackra ring hos guldsmeden. Jag och Kasia hade en mysig dag på stan då vi hämtade ringen, köpte manikyrgrejer, var till stylisten för att provsminka och testa frisyren på mig. Vi avrundade med ett varsitt glas vin och djupa samtal på en uteservering vid Sergels Torg. Dagen efter, dvs för exakt ett år sedan, var vi till Täby C och köpte mina bröllopssmycken. Och en ny tiara som Kasia lyckades övertyga mig om att jag skulle ha (den jag hade passade inte med de smycken som jag till slut köpte). Hon är underbar min moster, en av mina absolut bästa vänner och ett enormt stöd innan och under bröllopet. Ja, annars också förstås. Åh vad jag kommer sakna dig när ni flyttar!

Min vackra ring.

Dessutom har jag haft rosa pioner här hemma i drygt en vecka nu. Rosa, precis som de jag hade i min brudbukett. När jag sticker ner näsan i dem och drar in doften är det nästan så att jag förflyttas 11 månader tillbaka i tiden, till vår bröllopsdag. Den överlägset bästa dagen i mitt liv. Minnen, känslor och intryck som man kanske inte kommer ihåg bara sådär dyker upp när jag känner den doften, eller doften av parfymen jag köpte till bröllopet. Tänk att en enkel doft kan göra framkalla sånt så klart och tydligt.

Min vackra bukett. Drömbuketten.

Kyrktrappskyssen (en av många...).

Förra sommaren var verkligen en underbar tid. Jag önskar att jag fick uppleva den igen.

P.S. Möhippan och bröllopet kan man läsa mer om här och här.

Änglar och Demoner

Just hemkommen från en dejt med maken. Vi har varit på bio och sett filmen jag längtat efter i typ ett år - Änglar och Demoner. Så höga förväntningar som man hinner bygga upp på den tiden är inte bra att ha när man ska gå och se en filmatisering av en bok som man fullkomligt älskar. Ja, jag blev besviken. I alla fall till en början. Filmen stämde inte överens med boken och man hade ändrat om en hel del i början. Men allteftersom blev det bättre och bättre i alla fall, och det är absolut en bra film. Men allra bäst är den nog - som fallet oftast är - om man inte läst boken innan. Baserat på bara filmen, utan jämförelse med boken, får den en 4a i betyg. I jämförelse med boken får den en 3a. Men Tom Hanks får en 5a, för han är min gud.

Annars har det varit en rätt behaglig dag, åtminstone efter klockan 12.00 - deadline för hemtentan. Jag gick upp strax före 7 och började skriva, och satt sen och skrev så att tangentbordet glödde tills det var 15 minuter kvar. Då skickade jag in den. Varför vara ute i god tid liksom?

Så nu är det sommarlov. Ett härligt (hoppas jag), långt sommarlov med mycket tid till roliga upptåg. I juni vill jag försöka spendera så mycket tid som möjligt med Ia och Kasia, för sen flyttar de till Avesta. Sen ska jag och mamma förhoppningsvis åka iväg och tälta, bara hon och jag. Det blir garanterat jätteroligt. Och så ska jag på spabrunch med Lotta, ridläger i augusti och så blir det minst två vändor hem till Skellefteå. Så härligt det ska bli!

Just det, jag köpte svenska jordgubbar idag för att fira sommarlovets början. Det var mumsigt vill jag lova.

Ett påpekande

Vill bara påpeka att jag, även om jag har väldigt svårt att förhålla mig till det, är väldigt och otroligt stolt över mina föräldrar. Jag tycker absolut att de gör en jättefin sak som tar emot barn som av någon anledning inte kan bo med sina egna föräldrar.

Så nu har jag fått det sagt också, då var det väl dags att återgå till tentaskrivandet igen. 6000 words down, 10000 to go.

Lite chockad skulle man nog bli...

Fosterbarn

Det här inlägget är inte skrivet för att såra någon, allra minst de jag älskar mest. Men en blogg är delvis till för att ventilera, så jag ventilerar.

Mina föräldrar har gått och blivit fosterföräldrar, eller ja, de har varit avlastningsfamilj ett tag nu. De pratade länge om att det var någonting de skulle vilja testa på, men jag tror inte riktigt att jag tog dem på allvar. Min mamma är ju min mamma liksom, hon ska inte ta hand om några andra barn än mig (och Ia då...).

Men helt plötsligt hade de en 16åring boendes hemma i huset varannan helg. I början tänkte jag fortfarande inte så mycket på det, men det har alltmer börjat gå upp för mig vad det är som har hänt. Och (jag är ledsen mamma) jag gillar det inte. Kanske är det därför jag låtit bli att tänka på det, jag har liksom paketerat in det i en låda och stoppat undan det - det faktum att andras barn bor/ska bo i mina föräldrars hem. I mitt gamla hem.

Nu ska jag börja dela med mig av min familj, av mina heliga platser (läs: Ytterhogdal) och av min tid med min mamma. Det var lättare att paketera undan det när det bara gällde en plats, en del av mitt liv. Men när okända utbölingar ska börja inkräkta på fler ställen (läs: Ytterhogdal) så blir jag frustrerad, arg och ledsen. Man kanske tycker att jag, eftersom jag är 25 år i år, borde ha kommit över sånt här - fåniga tankar, fånigt beteende. Men det har jag uppenbarligen inte. Jag känner mig ersatt och undanskuffad.

I skrivande stund har mamma dessutom ett möte med fosterbarnsplaceringsföretaget för att eventuellt ta emot ett barn på heltid. Alltså inte bara på helger. På heltid. Jag vet att det är något som både mamma och Magnus vill, och jag är glad för deras skull. Men jag kan inte låta bli att undra - när ska jag då kunna hälsa på utan att störa? När ska jag kunna umgås med min familj, och bara min familj?

För saker har redan förändrats, vare sig man vill det eller inte. Inte nog med att jag ska dela med mig, jag ska anpassa mig också. Jag måste ta hänsyn till att mamma inte har tid att prata med mig i telefon, eller att det inte passar att jag kommer och hälsar på när som helst - för det kanske inte passar det andra barnet. Helgfosterbarnet. Och då kan man ju fundera, hur ska det då bli med ett heltidsbarn?

Kommer alla att tycka om den här nya personen, utom jag för att jag inte gillar inkräktare? Mormor? Kasia? Jag vet att mamma alltid är min mamma och inte kommer att älska ett nytt barn mer än mig, men Ia då? Kommer hon tycka att den här nya kompisen är mycket roligare än Kusin? Och kommer alla tycka att jag är fånig och knäpp som känner så här?

Ja, jag är väl knäpp då. Men jag kan inte hjälpa det. Jag vet inte hur jag ska förhålla mig till sånt här.